I samma syfte som han, det vill gäga för bifall till de tio reservantsarcas förslag, talade hrr Lyttkens och Forsbeck, af hvilka den förre såsom en lindring i beväringstungan förordade exercis i skolorna samt den sanafe upplyste, att han af motståndare till det k. förslaget rörande indelningsverket hört säges, det de senare skulle vara hellre beuvägna åtaga sig dubbel rotering än ingå på en värnepligt så utsträckt som den K. M:is förelag afser, och som, i händelse den af riksdagen godkännes, skulle hafva till följd en utvandring af det omfång, att landet-inom en ej aflägsen framtid skaile förvandlas till ödemerk. Ssdan derefter hr Mannerskanis med värme framställt sin åsigt om nödvändigheten a? att bifalla det k. förslaget, för sävidt vi skola kunna hoppas på att bevara vår sjelfständighet och br Almqvist yrkat frågans äterremitterande i sfsigt tt få baväringsexercisen utsträckt, om än ej så låvgt, som K. M:t föreslagu, erbölis 0.cer af hr Hierta. Talaren protesterade mot våståendet, att de, som icke obetingadt rösta för hvarje från regeringen framlagd plan till armåns omorganisation, icke vilja göra något för fådernoalandets försvar. Försigtighet vore alltid en dygd och regeringen skulle icke, i häudelse den visade sig vilja gå stegvis tillväga, blifva i saknad af tillmötesgående från representationens sida. Till hr krigsministern ansåg talaren sig skyldig frambära ett särskildt erkännande af sin högaktning för det mödosamma arbete han underkastat sig, då hanl utarbetat orgavisationsplaver, stödda på grunder af den beskaffenhet, att det vore tvifvelaktigt huravida enas han sjelf från början varit öfvertygad om deras hällbarhet. För sin del måste emellertid tal. rösta för afsiag, då det kongl. förslaget afsåge alltför brådstörtade förändringar i den navårande oranisationen. Detta yrkande förändrades selermera i öfverensstämmelse med det af hr Almqvist framställda. I ssmma syfte talade hr 4. Rundbäck, förordande ycglingarnes öfvande i vasens handteriog under åren mellan konfirmationsoch beväriogsäldern, då det är ef synnerlig vigt, att karakteren, som just då bryter sig, erhåller god riktning. — Rent afslag yrkades ef herrar Jöns Pehrsson, P. Nilsson i E:pä, Joh Jönsson, V. Rydberg J. Gejer, frib. Ericson, Ola Andersson i Nordanå, Ake Andersson och ton Geijer, alla på den grund, ått evligt deras åsigt rättvis:n kräfver indeloingsverkets follkomliga aflösoing såsom vilkor för åtegande at nya förpligtelsar i afseende på lanets försvar. Den sistnämnde tal. föreb:r såsom skäl för sitt beslut äfven åtskilliga betänkligheter mot törstaget, s dt ur militärisk synpunkt. Hr Adlersparre ansåg sig börs! bifalla förelaget till värnopligtslag, sedan det vilkor, han derför uppställt vid förra riksdegen eller lindring i rostniogsoch roteringsbördoroa, blifvit af rezeriogen behjertadt och förmenade talaren, att en sådan Vvärnepligt som den föreslagn : ej endast skull lemia ett godt skydd mot yttra fiender ntan äfven bidraga til en sådza u gdomens uppfostren, att derigenom sfväpnas äfven våra inre fiende, bestående i från utlandet importerade lösa läror i fråga om våra vigtigaste sambällsförhållanvden. För återremiss talade äfven br ÅA, Rundbäck och mellan frih, Gripenstedt och grefva Poss2 byttes liksom under gårdagen flera szarpa repliker med afseende på utskottets förfarande 1 frå; gan. Härefter erhöll hr Törnfelt ordet och kom, efter åtskilligt tal om Davids höns under isen. och mera dylikt, som denne talare plägar slå omkring sig med för att synas vara rolig, till det resoltat att det ej går an att bibebålla indelningsverket och ntsträcka värnepligten, hvarför han yrkade aislag å dea föredragna puakten. Hr Jöns Pehrsson sökte att taga några af motpartiets ledamöter, synnverligast br Sjöberg, i upptuktalsa och me-! nade att folket ej bshöfde ställa sig under regeringens piske. Hr Keij tillkänvagaf att han ej ämnat yttra sig vidare i denna fråga, men att diskussionen tagit en sådan rixtring, att han funnit sig föranlåten att begära ordet. Dagens diskussion hade nomligen, efter talarens meniog, ifrån den honom motsatta sidan utgjort från gårdsgsdiskussionen fortsatta angrepp, och tal. acsåg för sin pligt ett påpeka den stora skilnaden i hällving och takt, som hos de båda partierna inom kammaren gjort sig gällande, i det taktförefunnite, der man måhända minst hade rätt att vänta den, men deremot saknats, der man hade ovilkorlig rätt att fordra den. Det har blifvit sagdt, fortsatte talaren, att man ej löser denna fråga mel fraser, men man löser den ej heller med personliga utfall, tillkomna i förargelsen öfver ett ej kunna tå bugt med bönderra. — Pet är dock bönderna, zom skola rädda fäderneslandet, menade talaren, i det han anförde Tegvårs ord ur Frithiof: Räddas kan hon med en bonde, den är gjord att offras opp! Man har här frågat, sade tal. vidare, hvad förelagets motståndare vilja, och dergå har frib,. Erieson redan svarat, att om de fråpar ha velat höra, så veta de också vad utskottet och dess anhängare ba velat, men hvad vårt parti deremot icke vill, det är vika för orättfärdiga beskyllningar öfver bristande patriotism. Tal. förklarade sin enskilda åsigt vara att Sverige är bättre och dess rnst. och rotekållare bättre än missmodet i denna kammare velat frarcställs, och vidare, att af diskussionen tydligen framgått att saken ännu icke är mogen, och slutligen att man en gäng i framtiden skall tacka Gud för hvad som skett. Hr Carlen begärde derefter ordet och yttrade, stt eburu han för öfrigt gillat allt hvad bans ärade kamrat på Stockholmsbänken — hr Sjöberg — såväl under gårdagen som i dag baft att antöra, var det likväl en sak, i bvilken han ej vore med honom ense, Herr Sjöberg, har nemligen, fortfor talaren, af utskottets ladamöter fordrat att ett komplett förslag, eler åtminstone bestämda angiivanden för ett sådant, skulle af dem fremläggas, men, mina herrar, ssde tal., man må ej försöka att förena eld och vatten, eiler rorr, södar, öster och vester med hvarandra; hr Siöberg har i sanning begärt en orimlighet, och man bör ej af dessa herrar fordra mer än hvad de kunna åstadks mma. En sak sade sig tals ren äniu ha att tillägga, och den rörde den senaste talaren, representanten för Södra; Tjasts hä-ad. Han hade nesligen förklarat sig vara bonde och skulla sälunda rädda fo-: stanna ndat ia Manna talarna handa modern on