på Gran Bretagna, i Neapel, men det var dock han som väckte största uppseendet. Han är kammarherre och heter Lagstberg. Han finnes väl i Almanach de Gotha? Nej, men Anrep har honom i sin sjunde årgång, sidan 403, Adam Maegou3 Emanae!, född år 1844, numismatiker i Göteborg. Om Posttidningen icke är alltför långt efter gin tid, hvilket vi visst icke vilja trö, så blef numismatikern först i den förflatoa veckan kammarherre, på samma gång som Peter Magnus bief hofintendent. Huru kunde Gazetta di Napoliv då redan förut känpna kammarherren Lagerberg? Det kan måbända vara likgiltigt, men det är sannerligen icke likgiltigt att kammarherrn gjort ett besök hos påver, hvarom likaledes underrättelse hit ingått. Den förflatna veckan skänkte oss verkligen en kammarherre, en hofintendent, en tjenstgörande kammarjunkare, en understallmästare och en hofkamrerare. Det var en rätt fruktbar vecka på hofdignitärer. Hvar skallhofvet göra af alla sina dignitärer? Jo, man bygger ett lusthus, en bur eiler hvad ni vill kalla det på hvar och en af de fyra flyglarne af kungliga slottet och logerar in dem der. Kanske att de äfven komma att exponeras i dessa burar. På nordvestra flygeln är buren redan.i ordning. Det har blifvit sagdt, att den utbyggnaden skulle göras till en vinterträdgård; men det är naturligtvis misstag, ty icke skulle öfverintendeztsembetet medgifva att man byggde eldfarliga vinterträdgårdar på kungliga slottets tak och mot dess murar, Det är således ett ogrundadt rykte. Visserligen står slottet ieke under den byggnadsordning, som för öfrigt gäller för Stockholm och hvilken förbjuder att uppföra några byggnader eller tillbyggnader af trä, ej ens på de aflägsnaste malmar, men vederbörande ville väl icke bygga slika trähu3 på slottstaket för att göra dem tillorangerier, alltför farliga för statens dyrbara egendom. Nej, dessa tillbyggnader måste vara påbjudna af den strängaste och mest oundvikliga nödvändighet, och en sådan är onekligen att herbergera alla nya hoffunktionärer eiler, såsom ock förmodas, att göra expositionslokaler, der de kunna låta sig ses af en långt inunder stående, beundrande folkbop.