5 UNDUCITALLEISET SVR redan NANitkommit, atmvastone en sammankomst hafva slutat med allmänt slagsmål. De verkliga fredsvännerna torde ondanbedja sig det bistånd, som fredsoch frihetsligan erbjuder, och detsamma gäller ock om de verkliga frihetsvännerna. Men det finnes en hop amwfibier, som må förträffligt at sådana der tillställnivgar. Det är Tland andra de som på en och samma gång försvara demokratien och socialismen, friheten och kommunen i Paris, för att kanske en annan gång likaledes försvara despotismen och demokratien, det napoleonska kejsardömet och folkets heliga sak, sådana som röra tillsammans en politisk-social slarfsylta och servera den såsom en sund föda för menskligheten, dels bedragare, dels bedragne, dels räfvar, dels åsnor, med ett ord ett sämre sällskap. Sådana passa för kongressen i Lausanne. Der uppträdde ett fruntimmer, fru Andre Leo, och tog pariserkommunen i försvar. Det är alldeles som sig bör få en siik kongress. Fienderna till fred, frihet, menniskovärde, och dermed äfven till qvinnans berättigade fordriogar, kunna ej finna mera passande subjekt : för att göra mensklighetens sak misstänkt än en sådan der dame, som står upp och förfvarer våld, mord och mordbrand, Doe äro mycket angelägna att fösta allmänhetens uppmärksamhet på henne och ropa: Se der haj vi den emanciperade qvinnan! Dit leder det! när qvincan får lika rättigheter med mannen., Sakta i backarce, mioa herrar, säga vi. Dit leder det just när qvinnan icke får sina berättigade fordringar på samhället tillfredsställda. Hon ser sig ännu tillbakasatt i så mycket. Flickan erhåller för det första ej samma undervisning som gossen. Den unga qvinnan ser sig afvisad från de flesta lefnadsvägar, som stå öppna för ynglingen. Hustrun fioner sin förmögenhet anvammad af mannen, som strafftöst förstör den, i fallhonom lyster. Det är något af den historien, årtusendeng gamla oförrätter mot qvinnan, ännu icke fulikomligt godtsjorda, som man återfioner hos Andre Les och som drifvit henne att siutiigen blifva en communeuse, en fantast och kanske något ännu värre, Vi äro bändelsevis i tillfälle att kärna bennes förhållanden Heanss rätta namn är Champse:z. Andel Leo kallsg hon sig efter siva två barns förnamn. Genom en romen, Un Mariage scaudalsux, väckte hon något uppseende. Ännu Wera fästes uppmärksamheten på beone genom en annan af hennes romaner, vUn divorce,, också en gammal historia, dagligen förnyad, om en man och en qviona, som biifvit cusplösligen förenade, sedan häadelsen närmat dem ti!l hvarandra, fastän karakter, vanor, rästan allt af det väsentliga skilde dem åt. Dot är sia egen historia madame Champseix den gången berättade, en historia, som inom katolicismen är ännu förskräckligare än inom det protestantiska kyrkosamfundet. Men derför behöfde författarionan väl icke slata sig till Kommunen? Vissticke. Hon må ej urskuldas, men man toå ej heller glömma hvad som kan vara den innersta orsaken till handlivgar, som vi måste afsky. Gifqvinnan en sund uppfostran, en tillräcklig undervisning, sådan som samhällets alla barn hafva rätt att fordra, tag bort hvad som iigger il vägen för hennes förnuftsenliga utveckling, gif henne ssmma skydd af lagen, som mannen åtnjuter för sin egendom, och kommurÖserna skola ej blifva så många. De vanvettiga talen på kongressen skola ej mera låta höra sig, eller om de likväl sticka sig upp, ty menskligheten blir aldrig fullkomlig, skola de genast utskrattas, och den som framfört dem skall förlora allt inflytande. Är detta en utopi? Men med ingeating af allt detta2 kan samhället sysselsätta sig i någon verksam grad, om man ej först och främst vet ait man kan försvara sig mot yttre fiender. Den nationella sjelfständigheten är den gruadvsl, på hvilken samhällsförbättringarne måste byggas, och den sjelfständigheten betryggas icke dermed, att man säger: mi vår svaghet ligger vår styrka. Det är ett fånigt tal, såvidt det ej är landsförrädiskt, och kan för öfrigt vara begge delarne. Alla fredsoch frihetsligor, äro också bara munväder, om de icke bygga fred och frihet på nationelt oberoende. Den förflutna veckan presenterade en galen qvinna på kongressen i Lausanne. Ett annat blad ur qvinaans samtida historia, ett vida vackrare, fiona vi i Hamburg, hvarg senat och borgerskap, såsom vi redan gerättat, till stadens representant vid. det stora fornforskaremötet i Bologn, yutsett ett frun-. timmer. Henuss nam, må ej glömmas, ty det står som en Adel motsats till madame l:; Champseix. gallad Avd:6 L6o. Hamburgs repre8.ntant i Bologna heter Johanaa Mestorf, fa fviona som oaktadt alla hinder brutit sig en väg inom vetenskapen, en af de få, men som skulle hafva varit en af de många, ifall samhället sagt åt hennes kön det obilliga: härivtill skall du gå, men icke vidarel... Öm man tycker att den förflutna veckans skild:are denna gång är alltiör allvarsam — något som han likväl förbehåller sig att föl: vara så ofta omständigheterna sådant bjuds — vill han till omvexling fästa uppmärksamhet på ett särdsles intressant nummer ai eaxotta di Napolis. Det är att föra:ods, att af nännda neapolitanska blad icke finmas många exemplar i vår nord. Emellertid har ect nummer nå kommit hit och deruti berättas, ätt hans kejserliga höghet prins Rhodocanakis koamit tili Neapel. Detta hade väl icke varit så ofantligt märkvärdigt, om ej samme kejserlige höghet åtföljts af kammarherren Lagerberg. De hafva tagit in på hotellet Gran Bretagna, och detta skedde fradagen den22 September 1871. Dagen är noga enteckoad. Påföljande dag, som naturligtvis var lördagen den 23 September samma år, besökte de begge dignitärerne Pompeji och Herculanum. Hvilken uppståndeise skulle det ej hafva väckt! Men hvem är prins Rhodocanakis? Han är, berättar Göteborgs Handelstidning, sannolikt efter sjelfva Gszetta di Napoli,, såvidt det icke är efter något privatmeddelande, den sista ättliogen i rätt nedstigande led från de grekiska kejsarne. Hans anor öfvergå troligen hvarje svensk familjs förtjenster i detta afseende, säger Handelstidningen eller Gazetta di Napoli. Det tro vi, det. Hvilkea svensk familj skulle väl ega några förtjenster i det afseendet? Det hugnesammaste af allt är kanske att prins Rhodocanakie, den siste ättlingen i rätt nedstigande JIA LÄ an mina bf anen hvilken Al