I enlighet med 24 i K. M:ts förordning avgående kommwunaistyrelse i Stockholm den 23 Mej 1862 offentligen kungjordt, kan, emot 49 i eamma nådiga författning, nämnda esvärsakrift. iske komma tnder pröfoing; Efreusom och då, bland öfrige klaganderne, professora J. Arrhenius och hofrättsrådet O. H. Forssell icke sjelfve undertecknat besvären, utan sådant skett, för den förre, af hr D. E. Ström, och för den senare af docenten H. Forssell, men behörige fullmakter i sådant afseende icke varit besvären bilagdåe, öfveraståthållsreembetet finner sig icke eller kunna till pröfning upptaga hvad hr Ström å professor Arrbenii vägnar och docenten Forssell ä hofrättsrådet Forssells vägnar i målet anfört. ande öfrigs klagandernes besvär, så fän frågan om ett jernvägsföretag, afsedt att sätta hufvadstaden i omedelbar förbindelse med bergsbruksdistrikten i Westmanland, Nerike och Dalarne, samt leda den rika trafiken från dessa distrikt till Stockholm, som sålunda skulle blifva deras förnämsta export vid Östersjön, måste betraktas såsom en hufvudstadens gemensamma angelägenhet, derom beslutandet följaktligen, jemlikt K. M:ts ofvanåberopade näd. förordning ej legat ntom stadsfullmäktiges befogenhet; ty och då den af klagenderne frambållna omständigbet, att åtkkilligo bland de stadsfullmäktige, bvilka vid frågans afgörande närvarit, skola vara delegare i ofvanomförmälda bolag, icke utgjort laga hinder för desse fullmäktige att i beslutet deltaga, fianer öfverståthåliareembetet da anförda besvären icke kuvna till det öfverklagade beslutets upphäfvande föranleda.