kända af min Sakförere. Och de erskildare detaljerna vill jag bevara för ert eget Öra. Var försäkrad om ett, stt ehuru jag varit i En låg Samhällsställning, bar jag aldrig gjort något som vanhedrar er eiler min Familj. Jag har varit en fattig man och ingenting värre. Mr Gibbs säger det vara nödvändigt, att jag i ert Minne skall återkalla saker, som blott kan vara könda af er och mig, för att öfsertyga er om min Identitet. Jag tror icke att det beböfs, mia Älskade Moder, men Ändå ekickar jag dem, Nämligen det Bruna Märket på min sida och Kortspelebistorien i Brighton. Jzg ken försäkra er, min älekade Moder, jag har hållit ett löfte allt sedan. DA ri skrifver till mig, 8 adressera ert bref till mr Gibbs, för att hindra onödig efterforskning, 1y jag önskar, att ingen skall känna mig i detta Land, när j2g återtager min rätta ställning och titel. Då jag derför beslutit återvända och trotsa Hafvet än en gång, måste jag be er skicka mig Medel att göra så och betala några få utestående skulder. Jag önskade återvända med öfverland Posten. Passagerareafgiften och andra omkosttader skola uppgå till öfser två Hundra pund, ty jag tänker segla från Victorie, I icke denna Colozi, och att segla från Melbourne1l mitt eget Namn. Lady Tichborne svarade i ett ömt bref, att hon icke kom ibåg, att hennes Roger hade ett brurt märke på sidan och att det kanske undfallit hen : nes uppmärksamhet. Hvad kortspelshistorien angår sknfser hon icke, att hon minnes den, men hon förnekar det ej heller. Anmärkas bör, att kortspelshistorien i Brighton anspelar på en process, som väckte utomordentligt uppseende i hela England och omtalades i alla tidpiogar är 1852 — samma år som Arthur Orton återkommit från Chili till London. Avmärkas bör äfven, att den föregifne Thomas Castro hade vid flera tillfällen sagt, att ban nödgats lemna England och tega ett annat namn, emedan han spelat högt och blifvit plundrad på ett spelhus i Brighton. Tillöggas bör slutligen, att Roger Tichbornes namn aldrig var inblandadt i processen, i hvilken likväl åtskilliga andra aristokratiske upge män figurerade, och att man aldrig kunnat utröna, att Roger Tichborne någonsin besökt den nämnda staden. På lady Tichbornes begäran skickade pretendenten henne sin fotografi. Lady Tichborne svarade, att han blifvit mycket förändrad, att hor icke kunde finna någon likhet i anletsdrag och gestalt, men att hon deremot mycket väl igenkände sin älskade Rogers ovanligt små händer och och derigenom öfvertygats, att pretendenten är hennes son. I ett af sina bref ber pretendenten sin moder frambära hans helsning till farfadern. I ritt svar på detta bref kan lady Tichborne icke dölja sic förvåning öfver en sådan helsning, ty min Roger har aldrig sett sin farfar. Din farfar var ju död, käre son, innan jag gifte mig med din far,. Iett bref till mr Gibbs och mr Cubitt klagar hon, ati hennes Rogers uppgifter äro så förvirrade och motsägande, men stackars Rogers hufvud har tydligen Jidit af de många sorger och bekymmer han haft att genomgå. I alla sina skrifvelser till hri Gibbs och Cubitt meddelar hon en mängd upplysningar om Rogers förflutna lif, om hans slägtförhållanden och Tichborneska egendomarne. Samt liga dessa bref fick pretendenten tillfälle att läsa. Till slut ber hon sin Roger uppsöka en i Sydney boende mr Bogle, en neger från Jamaika, som i 44 års tid hade varit familjen Tichbornes trotjenare och nu lefde, pensionerad, hos sin con i Australien. I September 1866 ingkeppade sig ändtligen pretendenten till Europa. Den gamle trotjenarer Bogle åtföljde honom. Pretendenten gungar nu på hafvet. Skeppet är odt och snabbgående, men resan är lång — frår Sydney till Panama, från Parama till London. Hor tager månader i anspråk. Under tiden har telegrafen genom oceanens djup skickat en förelöpare till pretendenten — en underrättelse, att der nyoppståndne sir Roger Charles Tichborne kar mot slutet at December (1866) väntas till London. Modrens hjerta klappar konom till mötes och räknar dagarne. De slägtingar, som han hotar uttränga ur deras besittningar, afvakta honom med andra könsior. Den, som närmast och svårast hotar, känner emeilertid icke faran. Han är ett bars, blott några månader gammalt. Rogers yngre broder dog nemligen, kort efter sitt åktenskap, i Maj månad, innan hans förstfödde kom till verlden Den nye baroneten Tichborne, sir Alfred, ligger i vaggan. Det är hans förmyndare och hans moder. lady Theresa Doughty Tichborne, lord Arundeils dotter, som skola beskydda den lilles rätt. En lång sjöresa blir en enformig sak. Pretendeoten är emellertid icke utan sällskap. Har medför hustru, barn och sekreterare. Han medför dessutom en i svart skinnband bunden lefvande familjkrönika, som kan berätta allt hvad gom tilldragit sig inom Tichborneska familjen alltgedan år 1818 — vi mena mr Bogle, den koisvarte trotjenaren, som Roger Tichbornes farbroder 1 sin ungdom tog i sin tjerst, då han besökte Jamaika. Bogle känner alla medlemmar af familjen Tichborne, alla dess underhafvande och tjenäre, alla dess umgängesvänner, Han har ett outtömligt förråd at historier om stora och små tiilåragelser på Tichborne-Park och andra slägtens egendomar. Bogle säger, att hen från första ögon: blicket, då pretendenten steg inom hans dörr i Sydney, igenkände honom för att vara den sannskyldige sir Roger, och Bogles ord väga mycket Bogles son, köpman I Sydney, är så Ofrertygad om pretendentens äkthet, att han med denne in 1tit sig i icke obetydande penningtransaktioner, på hvilka han, unge Bogle, kan vinna åtskilligt, om pretendenten lyckas, men måste förlora, om denne misslyckas. on Negertrotjenaren är för öfrigt icke den ende, gom fedan emotser pretendentens geger och bygger plaser den. Det finns i Sydney en hoteliegare, mr Butts, som i förflutna tider haft anställning på Tichborze-Park. Pretendenten har köpt dennes hotell för 200,000 rdr — att betalas i framtiden — och han medför mr Butts gon i egenskap af sekreterare. Pretendenten har förvärfvat än flere vänner i Australiep. Han har strött omkring sig vexlar till ett belopp af 15,000 , dragna på huset Drummond — som icke honorerar dem, . Och mr Gibbs, advokaten i Wagga-Wagga, han önskar också sin skyddsling seger, hvilket är så natarligt, då det är han, som återupptäckt honom och Aterzkänker honom åt britiska aristokratien,i hvars krets han borde vara en prydpad. Mec skulle pretendenten drunkna på vägen, skall mr Gibbs likväl icke hänca sig af förtviflan, ty pietendenten har före sin afresa lemnat mr Gibbs eti testamente, com, i bändelse af dödsfall, gör hosom, mr Gibbs, till testamentsexekutor och föryvaltare af de stora Tichborneska godsen. (Forts.)