nNybyggnadsskyldigheten HMiggor rotehållaren Bar denna skyldighet kommer så mycket hastigare p ju mindre väl underhållet åker, så skola tvistc och gräl angående goldattorpen komma att alstr: I ännu större mängd än hittils. Hvad nu den till resp. 80 å 100 rår beetämd aflöningen beträffar, har redan en tal. från Bl kinge visat obilligheten deraf, Men för uppgt rande af lämplig aflöning behöfdes icke vidlyftig komit6er, och redan vid förra riksdagen hado ta yrkat på att detta borde ske disttiktvis. Efter gifter bade förut vid åtskilliga tillfällen gjorts ti förmån för såväl rovstBom rotehål!lare, såsom ex. då kronan åtog sig soldatens beklädnad; me dessa eftergifter ha alltid skett antingen i syft att vinna enkelhet i förhållandena eller för a ernå fördelar i militäriskt hängeende. Enligt tal: förmenande går det framställda k. förslaget i alldele motsatt riktning. Hvad först legan angår, så bidre ger kronan enligt förslaget till denna med 59 rdr men kan rotehållaren icke erhålla soldat för d bestämda förmånerna, så lemnar staten ett til skott af hvad som, utom hvad soldaten från rc ten tillkommer, befiones nödigt. Men i 8:e S: föreskrifves ett af de kassor, som på vissa orte äro af statsmedel bildade för att bestrida rekry teringen — och en sådan finnes t. ex. vid West mariands regemente, som uppgår till 400,000 rd: och af hvilken regementets hela rekrytericg be Btrides — skola rotehållarne åtpvjuta samma rät tigheter rom förut. Är det nu med god hushåll Dicg förenligt att fortfarande lemna dessa förmå ner åt rotehållarne och på samma gång bidrag: med 50 rdr till hvarje rekryt? Detta kunde tal cke fatta, Förut har det varit vanligt, att då man ifråga gätter en förändring, så vill man ba den genom förd så snart som möjligt, liksom också man bru kat tillse, att de personer hvilka förslaget angåi äro benägna stt på detsamma ingå innen de få åt njuta fördelarne af detsamma. Men enligt 8 9: förslaget skall rotehållare, äfven om han icke vill iogå på detsamma, ändå erhållla det bestämda anslaget af statsmedlen. Beträffande soldatens aflöning bestämmes, som nyss nämndes, att om rote: källaren icke kan för de bestämda löneförmånerna anskaffa soldat, så skall staten lemna det tillskott som kan befionas nädigt. Derigenom skulle årliga liqvidationer mellan kronan och rotehållaren upp: stå, hvilka långt ifrån komme att leda till förenkling i administrationen utan snarare tvärtom. Man anser visserligen att under nu gällande förhällanden skulle säådane tillskott icke behöfva ifrågakomma, men enligt talarens förmenande skulle motsatsen inträffa, emedan soldatens ställning enligt nya förslaget komme att blifva så mycket sämre än förut. Ånsnu mera inveckladt blefve förhållandet vid rusthållen, ty vid dem komme gytterligare en liqvidation att ega rum som zammanhängde med augmentsräntan och kronotionden och hvilken blefve så mycket besvärligare, som den är beroende på olika äre markegångspris. I afseende på de afsutna rusthållshemman anmärkte tal. att et oegentliga i att medan rusathållaren skulle å ena sidan erlägga 150 rår för karlens beväpning och beklädnad samt hästens anskaffning, underhåll och mundering, så skulle han å andra sidan erhålla rustningsränta och ersättning för iodragen augmentsränta och kronotionde. Det skulle således uppstå ett debet och ett kredit i skatteförhållandena, Tal. ansåg visserligen för lämpligt att kronan öfvertoge beklädnaden och beväringen af soldaten, hvarigenom man blefve oförhindrad att besörja den eva så väl som den andra efter tidens kraf och på lämpligaste sätt, och det vore under ligt att man icke utsträckte denna princip äfven till ryttarregementena, men det bestämda beloppet af 150 rår trodde tal. vara alldeles för lågt: om vederbörande tagit kännedom om hvad t. ex. endast underhållet af en häst vid Lifgardet till häst kostar, skulle de ej föreslagit ett sådant Nelopp: En ledamot från Blekinge hade yttrat farhåga för att man skulle hvad indelningsverket beträffade uppoffra kärnan för skalet, men tal. ville med någon förändring af uttrycket uttala den förhoppNing att man ej måtte med uppoffring af kärnan i indelningsverket påsätta skalet en förgyllning för hvilken kostnaden blefve förspilld. Enligt talarens förmenande vore hela dstta förslag afsedt att bilda en öfvergångsorganisation. Tal. hemställde, om det vid sådant förhållande vore skäl att, såsom förslaget innebure, tillskapa indelta regementen der sådane icke förut funnes, och om det icke vore mera skäl att på desaa stälen tillämpa den nya grund som man säkerligen syftar att framdeles antaga. Tal. ogillade för öfrigt det i förslaget bestämda ättet för trossbästars anskaffande och ansåg att ehofvet af dessa borde kunna fyllas på ett annat ch mera lämpligt sätt, så att bland annat de vid åfallande behof icke måtte behöfva samlag från åvgväga orter. Särskildt framhöll tal. att det icke fore nödvändigt att ensamt anskaffa dylika hästar )å landet, utan också i städerna, der goda sådane ifven kunde erhållas. Städerna borde dessutom, yates det talaren, ha någon skyldighet att idenna vörda deltaga. Enligt talarens åsigt vore det enkast och ändamålsenligast att följa den ordning som Preussen är antagen, nemligen att låta en komnission värdera hästarne, så att dessa betalas efter vad de äro värda och tagas på det ställe der de ehöfras. — Äfven en föreskrift i förslaget angånde förbiadelse att lemna fourage för tre dagar ör hästar, då de levereras, blef föremål för talaens kritik enär den skulle vara otydlig. Hr v. Geijer ansåg att en bland det k. förslaets största förtjenster läge just deri att rekryteingen skulle öfvertagas af staten. På. det att mellertid denna rekrytering öfverallt skulle kunna enomföras, borde rotehållarne vara likställiga dertinnan att uppförandet af backstuga åt soldaten j kommer att göras till nödvändigt vilkor för etta öfvertagande, i hvilket fall en eådan fördel ; kulle undandragas så betydliga delar af landet : ; om t. ex. Skåne. Tal. påpekade vidare, liksom an vid förra riksdagen gjort, orättvizan af hvad mm komme att inträffa, ifall det k. förslaget blefve enomfördt, nemligen att en del af befälet komme l t bibehållas vid löner som nu uppgått till dubbla eloppet af den medelstat som at förslaget fast; älles, medan en annan del i samma grader dermot endast finge uppbära lön efter denva medel-! at. Tal. framhöll slutligen sin åsigt att till följd ! det ifrågavarande ärendets natur kunde i det; mma ioga bindande beslut fattas utan ett bevillingsutskott,