BLANDADE ÄMNEN. Från Paris skref den 8 Sept. en af Indåpeudances korrespondenter, Jules Claretie, bland annat följande: Hvad man ändå kan glömma lätt och trösta sig! Man återtager sitt arbete och tänker ej mer pi det som varit har. Herrar entreprenörer af sastresor hit från England försäkra att Paris blifvit renadt genom eld och nu är rätta ögonblicket inne för att se hur friskt Paris är. Jag vetingenting om allt det der, jag vet blott att förlustelsesjukan återkommit igen och att man säger, när man läser om rättegången med petrolöserna, om Papavoine och Suetens, såsom de kalla sig sing emellan: Herre Gud, men det der skedde ju för så länge sedan! Allt det der som hände här i Paris helt nyligen är nu en saga blott. Man säger ej mer: det var på drottning Berthes tid, utan det var när medlemmarne af kommunen gingo till botten. Allt har försvunnit. Trädgården på Montmartre, der Clement Thomas stupade, är att arrendera till kålplantering, och det vulgära Chateau-Rouge, dit på morgonen den 18 Mars general Lecomte fördes, detta Chateau-Rouge, som med n:r 6 vid rue Rosiers delar äran att ha varit högqvarteret för Centralkomiten, hur återigen blifvit den berusande danslokalen, der man dansar vilda quadriller med förvildade flickslinkor. Ännu en gång, hvilken besynnerlig stad är ej Paris och hur glömsk af sig! För sex månader sedan hördes der dödens jämmerskri, nu kan man skrifva liksom man gjorde på Bastiljens ruiner: Här dansar man. Gaslågan fladdrar vid ballokalens port, violinerna gnidas ursinnigt, raketerna kila gladt mellan trädens löfverk, en båt med trikoloren fladdrande akterut glider trefligt fram på den lilla sjön, i hvilken ljusstrålarne afspeglas, vagnarne på rutschbanorna rusa utför på rälerna, dervid qvinnorna, gripna af svindel, skrika af förskräckelse. Och då kommer man att tänka på, huru för helt kort tid sedan, just på samma ställe, en folkhop, uppretad och blodtörstig, omringade den gamle generalen och skrek i korus: Fusiljera honom, fusiljera honom! Der har man dessa antitheser, som evigt skola utgöra Paris karakter. På samma ställe, der Henrik IV uppbyggde åt den sköna Gabrielle det slott af rödt tegel, som ger sitt namn åt denna del af verlden, på det ställe, der general Blächer slog upp sitt högqvarter och der von Muffling, riktande sina kanoner mot Paris, barskt frågade: Skall jag tända på? — på det ställe dit man släpade fångarne af den 18 Mars, på denna del af trädgården vid rue des Rosiers, der går det nu så uppsluppet muntert till, der begås de mest skyhöga galenskaper. Bleka och ledknutna hoppa qvarterets dansörer, småväxta och gängliga, viså-vis dessa dansöser, som äro barn, magra barn, obebagligt hostande och hesa, vridande och vrängande sina små armar och ben i en ohygglig cancan. Det är Msbille, men utan frasande siden, det är lifvet på dess första stadium, det är sjelfva debuten. Nästan alla dessa barn hålla brinnande cigarrer mellan sina läppar. Hvilket skådespel! Anemien leder quadrillen vida mer än violinerna och cornetti, och man tycker att det ej finnes en enda droppe biod i denna samling af.dansande och skrattande — icke en enda droppe, undautagande i denna Chateau-Rouges mark och under de dansandes fötter ! eThe heavy men of Newyork d v. s. ett sällskap, i hvilket ingen kan upptagas till medlem utan att väga minst 200 pund, höll nyligen en pic nic i New Jersey. En fettkluns, som fått öknamnet nyckelhålsmannen (keyhbole man) förtärde vid detta tillfälle icke mindre än 500 clams (ett slags ostron). De öfriga medlemmarne gjorde också sin skyldighet. Sällskapet, som bestod af några och trettio medlemmar, förtärde 60090 clams. Denna ohyggliga mängd födoämnen nedspolades med några fat ale.. Före måltiden hölls bal. Damerna voro värdiga motstycken till kavaljer rerna. Ingen af dem vägde under 235 skålpund. En tjusande skönhet, som upplefvat 18 somrar, vägde 317 skålpund. Hon blef på festen förlofvad med en hygglig ungdom, hvars vigt belöpte sig till 328 pund. De väga således tillsammans nära 6!, centner. (SVENSKA IKANAREN. AE