att säga logisk följdriktighet, hvars uppställande är ett pedagogiskt problem. Hittills har man — tack vare de gamla träformerna! — icke aktat nödigt för vefälet att studera pedagogik, och dock äro oifcerarne under fredstid ingenting ernat än lärare, allt från den stund värnepligten, om äfven med inskränkningar, lades till grund för försvarsväsendet, Jag vill blott anföra ett exempel, huru nyttigt det vore för befälet att studera pedagogik. MNutidens vigtigaste vapenöfning är mälskjutning. Det är en allmän erfarenhet, att nöjet af dessa öfningar och lusten till vidare förkofran växer med träffsäkerheten. Det gifves två metoder att uppöfva denna fördighet: antingen att alltid skjuta på sam. ma afstånd och söka öka träffarnes antal, eller att småningom öka afståndet, men aldrig öfvergå från ett mindre till ett större, förr än man med säkerhet träffar på det förra. Antingen heter det: han träffar på ett visst afstånd med så och så många procent eller ban träffar inom ett visst afstånd. Den första metoden är den, som allmännast begagnas, och dock är den senare otvifvelaktigt den psykologiskt riktiga. Pedagogien bar icke varit med om uppgörande af målkjatningsreglementet. (Forts.)