(Forts. fr. gårdagsbl.) Läsaren torde minnas, att Artur Orton, om hvilken vi i det föregående talat, vistades hos don, Tbomas Castro uti Melipilla i Chile från Nov. 1848 till 1851. Orton hads således lemnat Chile två år innan Roger Tichborne anlände dit. Det blir af vigt att framdeles erinra sig detta. Den 28 Februari 1854 skref Roger Tichborne till lady Doughty från Buenos Ayres att han anländt dit från S:t Jago och Mendoza, sedan han apvändt sju dyg att öfverskrida Kordillererna. Genom bref från England hade han underrättats, att farbrodern sir Edward aflidit, och att ha.s fer nu var baronet och innehafvare af farilexs egendomar. I April 1854 inskeppsde sig Roger i Rio åskeppet Bella till Newgork. Bella hann sldrig sin bestämmelseort. Man känner ej dess öde, och trots alia efterforekpingar vet man icke med visshet att någon af dess besättning eller dess passagerare blet räddad. Mänga är förflöto, inga underrättelser ingingo från Roger, och men måste slutligen försona sig med tanken att han med Bella förBvunnit i hafvets djup. Skeppet -Bella, å hvilket, såsom vi berättat, Roger Ticbborne inskeppat sig Rio, var och förblef spårlöst borta. Hos dessredare och på Lloyds byrå för sjöfortsunderrätteiser sökte Rogers förBidrar tid efter annan upplysningar om det förBvunna fartyget, des paessgerare och besättning; men man hade icke den ringaste underrättelse att meådela dem. Slutligen anlände dock ett budskap om Bellas, öde. Man hade funnit skeppets storbit drifvande på hafvet utan besättning och utan någon utrustning, som kunnat antyda, att den varit bemannad. Och när nu år efter år förflöt, utan att någon vidare upplysniog ingick, och när de stundom uppdykande ryktena, att en eller annan af Bellas, besättning varit synlig i någon aflägsen hamn, aldrig vunno bekräftelse, så måste Roger Tichbornes slägtingar och vänner slutligen finna sig i den tanken, att han icke tillhörde de lefvandes antal. Det fanns dock en, som tillbakavisade denna tanke och med all kärlekens ibärdighet bevarade hoppet att återse honom. Det var bang moder. Se här hennes egna ord i den skrift, som hon inlemnade, då den första förberedande ransakningen i Ticbbornska processen egde rum: Jag öfvergaf icke tron, att min scn var räddad, och jag hade en rotfästad aning, att jag en dag skulle återfiena honom. Jag ansåg möjligt, att han blifvit upptagen på hafvet af något fartyg, och upphörde aldrig att uttala den tren för min make och familjens öfriga medlemmar samt äfven för mr Francis Joseph Baigent i Winche ster, en gammal vän af vår familj. Omkring år 1858, då jag med min man bodde på Tichborne Park, kom en dag gen sjöman dit och begärde allmosor. Då han berättade, att bar hade kommit från Australien, inlät jag mig i säfatal med honom och frågade, om han nägoasin hört talas om ,Bellu och om han hört, att någon af dess berättning räddats. Sjömasnen svarade, ati Där han var i Australien, hade han hört sägas, at: Dågra man, tillhörande besättningen å ett skepp, gom han trodde vara Bella, blifvit upptagna på hafvet och förda till Melbourne. Men ingen vi åsre eller bestämdare upplysning om Bella eller dess besättning kuude af denna sjöman erhålias sJag mweddeiade min make, sir James Tichborne, hvad sjömannen berättat, men sir Jamen var af den åsigt, att sjimaonens uppgift icke iörtjente uppmärksamhet, och så länge han lefde, blef intet afseervte fästadt vid densamma, ehuru jag ofta återkom till ämnet. Emellertid, då äktenskapet mellan min yngre son Alfred och the Hon Teresa Mary Josephine Ticbborne förbereddes, tillkännagaf ieg, tt jag äÄnvu hade dea aning, att min äldrs Bon Roger ej hads omkommit. Min max och jag skickade fördenskull hr Vivcent Gosford från Tichborne-Park till Wardour Vastle till lord Arundell (Teresas fader) förs hennes giftermål, för att uttryckligt tillkänvagifva, att när helst Roger återvände, skuile titeln och egendomarne tillhöra honom och icke Aifred. Sir James Tichborne afled år 1862. Redan under havs lifstid hade lady Tichborne kommit på den tanken, att uti tidningar i alla verldsdelar annonsera efter den försvunne sonen, men sir James hade bestämdt motsatt sig en sådan åtgärd, emedan den enligt hans förmenande kunde iocka någon djerf äfventyrare att ikläda slg arfvingens roll. Man hade i Frankrike baft flera och i England åtminstone e!t märkvärdigt exempel på möjligheten häraf (i rättegången om de stora Smythgodsen). Men hur skulle en främmande äfven tyrare vara djerf nog att ställa sig inför en moders. öga och säga: jag är din Bom —? Lady Tichborno öfvergat icke sin plan, och när bou etter sin manus död hade fått fria bäader att verkställa den, lät hon mot siutet af år 1862 och unåret 1863 i Times iuföra annonser, skrifna på gelske, franska och spanska språken, uppmanaode Roger Charles Tichhorne ait återvända ul gin lingtande moder och anmodarde enhyar, som om hovom kunde lemna någon upplysning, utt in sända den till hen Till anzoasen var fogad: ett sigsalement, beskrifvsnde de allmänna draga af Roger Charles T:cbbornves utseende, sådant det var då han å 1853, således för tio år tillbaka. Jemnade Europa. Det ligger i sakens patur, uti denua aunons väckte stort uppseeade i Eoglaad och dess kolonier, der man kande, att den efterlyste var arfving till en baronet-titel och inemot en half million riksdalers ärlig inkomst. Emeilertid förflot både året 1863 och året 1864, utan att någon underrättelse inkom. Befann sig Roger i ett så afägset land elier lefde han under sådana förhållanden, att intet rykte om modrens erterforskningar och kaileksfulla menicg at äter vårda kunde nå hans öra? Annonsen omtalades dock och kommenterades uti nära nog hvarje litet Jaadsortsblad i England, Australien och Amerika Eiler hade hans bjerta så kallnat för moder, familj och fådernesiand, eller hade hans leinadsväg fört honom genom så mörka anrgder, att han före drog ett okändt lif i ett dt fjerran, kanske under strid med nöl och elände, framför att återkomma, emottagas i hennes armar och insättas i sina rättigheter till rang och rikedom? Hvar och ex annan skuile ha förtviflat. Lady Tichhorne förtvilade icke. Mau sade, att hon led af en fix id. BSjelf sade hon sig upprätthållas af en osvikiig sning. (Forts.) RR KS Korea