ide nr md Innd förlavås vise Bärdesdragonregementet a sarbiniererna, . Siva ferier från kollegiet och sina permissionstider från regementet tillbragte Roger oftast hos farbrodern på Tlchborne Park, der han lärde känns och förälskade sig i sin sköna kusin, sir Edwards dotter Kate Doughty. ; Roger Tichborne var en besynnerlig ung man. Han var liten till växten, gulblek och mager, tyckte icke om sällskapslifvet, klädde sig vårdslöst och hade en ful gång. (När han gick, slogo knäskaå larne mot hvyarändras, upplysa vitnena.) Ansigtet med dess bruna lockar, blå ögon och något krökta häga var vackert och uttrycksfullt. Han bade ett egendomligt sätt att rynka ögonbrynen, när han talade. I Stonyhurst var ban en tyst och oförarglig men Nikväl allt annat än flitig lärjunge, och han återvände derifrån med oöfvervinnelig afsky för sina lärare, jesuiterna. Vid regementet tillställde officerarne i början åtskillig drifts med sin kam. rat, den lille fransmannens, sågom han kallades: men deras tppförande ändrades med närmare be. kantskap, och han vann, utan att just söka det, deras aktning och tillgifvehet. De funno att iden lilla spensliga figuren dolde sig manligt tgenskaper, som de förstodo att vårdera. Han hade sin vilja för sig, som ej lät rubba sig, när han trodde Bin ha rätt; han var som ryttare och jägare djerf och oförvägen. Emellertid kunde de icke besegra bans kärlek för ensamheten — bang lust att med pipan, den trogna följeslagerskan, i mun sitta för sig sjeif och stirra i det blå. Det var först kärleken till Kate Doughty, som lärde honom, att det kunde finnas ett älskare och bättre sällskap genom lifvet, än ifrågavarande rökpipa. Hvad vänner an: går, tyckte han sig ha nog af en, och denne ende var Tichbornegodsens förvaltare, hr Vincent Gosford, till hvilken han slöt sig med oinskränkt förtroende, och för hvilken han också först omtalade sin olyckliga kärlek. Ty olycklig var den så till vida som Kate Daughtys hand redan var af föräldrarne bortlofvad till en slögting, mr Radeliffe. Hade Kate Doughty sjelf fått bestämma öfver sitt öde, skulle hon förenat det med Rogers, ty hon besvarade hans kärlek. Man eger från denna tid af Rogers havd bref, ingifna af en lågande passion, genomandade af smärta och religiositet. I ett af dem lofvar han, att om hans högsta önskan, föreninpen med Kate, blir ioom en viss tid uppfylld, skall an af tacksamhet för denna lycka bygga en kyrka eller ett kapell åt jungfru Maria. Så snart farbrodern, sir Edward, erfarit förhållandet mellan sin dotter och Roger, kallade han denne till sig och lät honom förstå, att han icke ville tåla det. Roger beslöt att lemna sitt fådernesland för att icke på länge återse det. Han tog afsked ur krigs: jensten, uppsatte sitt testamente, leunade ett för: seglat paket med vigtiga handlingar i Vincent Gosfords förvar, besökte Paris, sade farväl till sina föräldrar och inskeppade sig derefter i Havre å skeppet. Pauline till Valparaiso. Detta skedde i Mars 1853. I Juni samma år aclände Roger Tichborne till Valparaiso. Han tillbragte hela återstoden at detta ir med ströftåg och jagter på vestra sidan af Kordiliererna. Till sin egen moder, till Kates moder lady Doughty och till Vincent Gosford skref han härunder temligen ofta. (Forta.)