Storviziren afled i går eftermiddag. Strödda underrättelser. Astronomiskt. Augusti-meteorerna. Af de periodiska svärmar utaf stjernfall, hvilka på vissa tider af året erbjuda oss ett så praktfullt nattligt skådespel, och som ända sedan de äldsta tiderna ådragit sig allmän uppmårksamhet, ha vi för icke långe 8edan skådat de namnkunniga Augusti-meteorerna, fordom kända under namnet St. Laurentii tårar,, men af astronomerna kallade Perseiderna. En engelsk tidning innehåller härom följande artikel, gom möjligen flera af vår publik torde läsa med intresse: Man har talat så mycket om hvad dessa meteorer verkligen äro, att studiet af dem är af stort intresse. I fordna tider, då mani meteorerna endast såg spår af någon process i luftens högre regioner, var det få, som egnade någon vidare uppmärksamhet åt dem. Men nu, då vi i dessa föremål se gäster från yttre rymder (de enda gäster af detta slag, som nå oss, såvidt man vet) kunna vi icke utan en känsla af lifligt intresse se deras korta tillvaro såsom synliga ljus på vår himmel. Der, endast några få mil från oss — några få mil, åtminstone i jemförelse med de afstånd som astronomer ha att göra med — äro kroppar, som i myriader sekler ha sväfvat i rymdens djup. Den kropp, som så plötsligt framblixtrar ech efter ett så kort lopp förtäres af sin egen eld, har kretsat omkring solen, stundom närmande sig henne mer än jorden, stundom aflägsnande sig på afstånd, i jemförelse med hvilka Jupiters och hans jättebroder Saturni synas obetydliga. Hur länge meteoren har vandrat på denna bana, vet man icke. Man har något gissat sig fram rörande November-meteorernas ålder, men Augusti-meteorerna ha korsat vår jords bana, långt innan någon November-meteor någonsin skådats af något menskligt öga. Och äfven om vi kunde säga, huru måvga år som för: flutit sedan Augusti-meteorerna började kretsa på sin nuvarande bana, skulle vi föga känna deras verkliga å!der, Leverrier kan säga oss hur Novembermeteorernoa år 129 följde sin väg påen bana, heltannan nä den de nu följa, då jätten Uranus vid förbifarten genom den mäktiga styrkan af sin attraktion tvingade dem att beträda deras nuvarande bana; men hvarken han eller någon annan menniska kan uppgifva dessa irrande kroppars äldre bana. Annu mindre kan någon astronom säga oss hvarifrån Augusti-meteorerna ha kommit. Deras nuvarande bana är så stor i sin omkrets att hvarje meteor behöfver 145 år för att fullända sitt omlopp. Då vi fått veta på hvad sätt de tvungos att följa sin nuvarande bangs, kunna vi börja anställa obestämda gissningar om deras tidigare vandringar i rymden: men ännu äro vi lika okunniga om det ena som om det andra. Åfven en annan omständighet bidrager att göra studiet af Augusti-meteorerna intressant. De tillhöra en komet, och icke, liksom November-meteorerna, en komet så obetydlig att det obeväpnade ögat knappast kunde se den, utan en komet, som företedde en vacker anblick på vår himmel. — Vi säga att dessa meteorer tillhöra kometen, emedan det är bevisadt att de följa kometens bana; men vi äro långtifrån att dela den säkra öfvertygelse hvarmed man stundom velat angifva arten af detta sammanhang. Det förtjenar anmärkas att den komet, med hvilken Augusti-meteorerna stå i förbindelse, temligen noggranut studerats af John Herschel. Det kan intressera våra läsare att höra hvad den store astromen (hvilken var 70 år gammal, då han gjorde dessa observationer) antecknade om denna komet, så mycket mer som hans observationer företogos fyra år förrän astronomer visste något om sammanhanget mellan kometen och Augusti-meteorerna. Kometen — säger han — passerade jorden nära och hastigt, tilloch aftagande med ovanlig hastighet. De fenomener, som visade sig vid kärnan och hufvudet, voro så till vida särdeles intressanta och lärorika, som det sällan händer att en komet kan observeras på nära häll under Bjelfva krisen i dess öde, så att man kunnat bevittna solsträlarnes verkan på den. Vid detta tillfälle skedde det kometiska ämnets utströmning från den synnerligt klara och kondenserade kärnan i en enda kompakt ström, som, efter att ha tillryggalagt ett kort afständ, plötsligt sprängdes och skingrades, så att det vid första anblicken såg ut som en dubbel kärna. Denna utsträlnings riktning varierade dag för dag, men afvek alltid mer eller mindre från den rätta riktningen från solen. Det är på denna komets bana som Augusti-meteorerna vandra. Vi kuona likväl icke kalla denna meteorström för kometens svans, emedan en komets svans icke ligger i kometens bana, utan tyckes till sin karakter vara något lika mycket skild från den meteorfamilj som följer hufvudet, som från sjelfva hufvudet. . Professor Alexander Herschel, son af sir John Herschel, gjozde år 1866 en upptäckt i afseende på Augusti-meteorerna. Undersökande dem med ett spektro.kop fann han att några af dem förflygtigas under sin färd genom vär luft, att de till en stor del bestå af natriumsgas, hufvudbeståndsdelen i vårt koksalt och i soda. Många af meteorerna, säger han, äro intet annat än natriumslågor under en del (d. v. 8. den sista) af den tid Bom de äro synliga. Deras beskaffenhet är då fullkomligt densamma som lågan från en spritlampa Dessa lågor öfverensstämma knappast med våra åsigter om gynnsamma förhållanden för meteoriter att sprida lifsfrön på vår egen eller andra verldar. Icke mindre sällsamma tankar uppstå då man betraktar hvad som måste ske med det förflyktigade natrium. Då gasen svalnar blir den natronstoft, och som sådant sjunker det ned genom luften och faller i lätta skurar på land och haf. Detta har skett sedan oräkneliga århundraden. Icke ensamt Augusti-meteorerna utan inemot hundra meteorsystemer (ty så många ba blifvit upptäckta af Heis och Alexander Herschel) ha lemnat sin tribut, icke blott af natrium utan äfven af andra ämnen från den yttre rymden till detta klot, icke allenast under den långa tid som menniskan funnits till, utan otvifvelaktigt långt förr än hon uppträdde på jorden. Om vi än icke häri hafva fröna till lif, meddelade åt jorden från de planetariska och stellariska rymderna, så ha vi likväl häri många ämnen som bidraga till lifvets underhållande. Menniskan kan således icke blott, såsom Humboldt anmärkte, verkligen (i aeroliten) röra vid en icke tellurisk massa, gom i sekler genomfarit rymden, utan hon kan i sit dagliga arbete använda och äfven i sin dagliga föda konsumera delar af kroppar, som en gång vandrat kring de mest aflägsna planeter, eller till och med i sekler kretsat kring andra solar än vår. Militäriskt. Rysslands generaler. Krigsministerieti Ryssland har nyligen utgifvit en förteckning på alla ryska generaler efter anciennitet. Vi göra några utdrag derur efter ryska börstidningen. Enligt tärterkningen fanna det i Ryssland 2 fältmarskalTR or HH VD NVF LO CP kt fr MH GG Un