Mindre teatern. Å deana teater uppträdde i går afton för första gången det danska skådespelaresällskap under hr Cettis ledning, hvilket här under några få veckocs tid ärnar ge en följd af repreeentationer. Publiken, som på förhand föga hört talas om detta sällskap, var icke mycket. talrik, men blef så imycket mer öfverraskad att få en i hög grad njatningsrik afton. Vi ha här haft bosök af flero enstaka utmärkta sceniska artister från Danmsrk, men intst siörre danskt skådespelarsällskap, som gästat vårt land, har företets så många verkligt framstående konstnärliga krafter som detta, hvilket utan tvifvel med framgång skulle kanna uppt hvilken af Kjöbeohavnas sekond helst, — I anseenda till den förår kaomsten af åtskilliga sällskapet till hi effekter kunde Hostrups Eventyr fas Fodreisea?, gom annonserats, icke gifvas, utan uppfördes i stället samma författares ?Gjeoboerne?, sångspel i 3 akter, Detta stycke torde kunna betraktas som Hostrups mästerverk, genom den oöfvertröffligt friska natursanning och den ungdomligt käcka humor, hvarmed Kjöbenhavns studentlif och spidsborgerlighed? på 1840-talet här äro skildrade. I Ejöbenhavn, dar man spelt, dstta stycke så mycket, att åskådarne kunna replikerna utantill nästan lika bra som skådespolarne, gör det ännu alltid efter så många års förlopp stor effekt. Det är då naturligt, att det äfven här skall lifligt slå an på en publik, för hvilkon det till stor del kan betraktas som en nyhet, om än flertalet af denna publik icke rätt kan sätta sig in i allt det lokala och för Kjöbsnhavn på den tiden specifikt karakteristiska, som stycket innehåller. Innehållet af den mästerliga scen i första akten, som framstäler Rogentsianernes debatt, torde till icke ringa del gå förloradt för många bland åbörarna, som kanske icksa en gång hört taJas om R-gentsen (den 250 är gamla stiftelsen för 100 behövande studenter vid Kjöbenhavns universitet, som erhålla ett stipendium jamte fri bostad uti en kolossal röd byggning, liggande vid S:ore Kjöbmagergade, midt emot Runds Taarn). Härtill bidrog ock isin mån, att studenterna, såsom naturligt var, talade den mest flytande nonchalanta och suddiga Kjöbenhbavnska, då deremot reSepp ee af handtverkeklasson och stycets öfriga hufvudfigurer gjorde sig lätt begripliga äfven för öron, som icke äro vana vid det danska tonfallet. Bland de senare intog hr Cetti sjelf främsta rummet genom sitt mästerliga spel råsom löjtnant v. Buddinge. I sin framställning af denne moderne ättliog i tätt nedstigande leå af Jacob v. Thyboe, följer br Cstti. visserligen åen riktniog, som är engifven af Mantzius, rollen: skapare; man återfinner den afskodade underofficerns styfva hällnivg, drinpkarens stela blick, den obildades affekterade verldsmannaskick, den lögnaktige skryterens osäkra tungfärdighet; men hr Cettis utförande innebär ingen blott imitation; det är ett sjolfständigt och i de reiosta detaljer konseqvent ätergitvande af denns typ och vitnar om en tänkande konstnär med ovanlig mekt öfver de sceniska framställningssed!en. Hr Hougaards jemus, natursanna, från all karrikestyrmässig öfverdrift fria frametällning af kopparslagaregesällen Madsen är också en versligt betydande koastnärlig prestation. Han förstå också att i framställningen af Jerosalom: skomakare sammwanpara allvar och realistisk komik, så att hela denna företeelse icke ta. ger sig för patetisk ut bland lustepelsomgifningerue. Fru Witzleben såsom madame Smidt, fröken F. Kruse såsorn Awalie med hi Witzleban såsom ?spidsborger? på restaunra tionen Christian Fiirtai? ha ätven tillföll att ådagalägga taleat i dan komiska genren Samspelet var utmärkt och de i stycket in lagda sångerna föredrogos i allmänhet på ot lyckadt sätt. Allt efter som publiken kon in i stycket, blefvo applådarna allt tätare oci lifligare och efter representationens slut blefvi