MADAME ARHANDy. Berättelse af mrs Jenkins. Öfversättning från engelskan af Mathilda Langlet. Tant Poily,, började Tottie åter, shvarföre är det sltd flera bröllop om vintern än om sommaren? Lilla, rara tant, ni kan inte pissa — hvad, kan ni? Jo, ser pi, man hehöfver bättre sin hjertvärmate em vintern än om sommarn., Jag kan inte inse qvickbeten häri, Tottie. Jaså — en stickad trekantig sjal kallas ju hjertvärmare och en — Tala inte så der barnsligt, Tottien, sade Bessie. Tyst, Tiggleso, hviskade Ketty. Tacka din lyckliga stjarna dn, att diva gåtor verkligen äro gåtor för den person de äro ämnade för ; Denna iosinuation tystade Tottis fulikomligt. Unga flickor blifva säkert bättre efterhållna i ect land, monsjöv, sade tant Poly, åter vändande sig till fransmannen, Hura det skall sluta här hos oss, det vete bimlen.n Det var fåfängt att söka afvända tant Poilys uppmärksambet från de Jenosv. Hon var en person fattig på tankar, iver I på ord, hvilka senaste bov krstado 1 väger för gina vänner och bakaute, Jiktruilande khiseletenar. Hon var för a en aAllteles ny qvinnetyp, nögouting hittills oc i klädsel, utseerde coh mandr. Kiädsela var så söra nävonsin en ergelska kunde Å att åstadkomms. Kappan var för en årstid, kiädvingen för en annan, hav ) Be Ar B. JM 197—201.