komma atv Di BIYCRATE MAT Ma sn ans ovanligt god beskaffenhet och infinner sig i stora massor utanför kusten. Den förflutna veckan var något vattenaktig. Sommarens sol svek oss, under dei vi sutto utanför vatteabutiken i Kungsträdgården och sågo regnar strömma ned öfver tåie Csrl XIIL och Carl XII, medan vi talade om simuppvisningar och kappseglingar samt andra vattenprof. Den som icko är stockholmare tror ofta att hufvudstaden söker sina förfriskningar endast på cafeer och i de lokaler, der starka drycker utskänkas. Vi vilja visst icke förnska, att dessa stälien äro ganska besökta, men det gifves också andra lokaler, der man träffar en stockholmare af god ton och der hån likväl icke får förtära någonting starkare än sodaeller seltersvatten. Skulle ni tro det, ni som bo i någon af Sv:riges öfriga, lika glada som för liflig konsumtion bekanta städer? Man stämmer möte vid en halfbutelj sodavatten eller, i fall det skall vara riktigt stäldt på rummel, ett krus selters ef äkta tappning, oc under det man smuttar på sitt goda, sitt selters eller sitt biinervatten, berättar man dagens tilldrsgalser, betraktar situationen i allmänhet och da särskilda förbållandena isynnerhet samt har äfven tillfälle att kasta en blick på de promenerande, som taga motion i Kungsträdgårdens allear. Lyser solen på riktigt sommarvis, äro bänkarne utanför ifrågavarande vattenrestavration allieles öfverfyllda af glada konsumenter, underligt nog mest af det manliga könet — gkulle vatten icke passs för fruntimmer? — men äfven då vatten kommer ofvanifrån och då de nyssnämnda allderna bilda små pittoreska sjöar, strömmar och allahand2 vatterkommunikationer, är vattenrestaurationen visst icke tom. Detta är ett egendomligt drag för vår tids Stockholm och antecknas ej blott till upplysning för samtideus ickestockholmare, utan äfven för komm nde slägten, på det dessa må se hura deras förfäders seder ej böra bedömas bloit efter de yppiga middagskalassrna, för hvilka vi visst icke äro främmande, eller efter några nattliga fester, der den Zaovs-ursprungne guden, som döfvar sinnesqvalen, Lyaios, vinförärarn, förer ordet. Men den förflutna veckan skänkte oss nästan för mycket vatten till utvärtes bruk. Simskolaraa passade på och höllo sina ärsfester. Först kom dena Gjörckeska skolan, sedan de blindas och döfstummas. Fruntimmerssimskolan vid Skeppsholmsbron har cin fest först i denna vecka. Icke passar det att flickor simms, hette let ännu för icko särdeles många är sedan. Det var på den tiden, då det ej heller passade att flickor gymnasticerade och åkte skridskor, lika litet som att flickor skulle lära sig någonting nyttigt. Detta skulle förstöra den äkta qvinligheten, som då trodäes bestå i okuunigket, pjåkighet och aillmän oförmåga att på något sött taga sig sjelf fram i veriden. Men så kom fabrikör Mineur, vilja vi minnas, och anlade sin trunsimmersbadinrättning vid Riddarbusat, och så började flickorna litet hvarstädes lära sig, det de icke äro alldeles bjelplösa i verlden, icke ens om de falla i vattnet. Och ou! Na har qvionan visserligen icke på längt när kommit dit hon en fo skall komma, förnämtigast genom egen raft, klokbet och ihärdighet, men hon är dock raden åtminstona ett litet stycke på Vägen. Tänker ni aft hon skall sizma fram till målet ? frågade någon häromdagen. med hvilken vi utanför vattenbutiken i Kungsträdgärden under ett sqvalande regn samtalade om scken. Icke just det, men som simma onekligen hjelper, när man icke alltid kan gå få torra landet och gör att hon ej behöfver frukta att taga sig vatten öfver hufvudet, så bör hon ej heller försumma den öfningen. I den förflutna veckan sågo vi utmärkta prof på flickors förmåga att röra sig ledigt och säkert i vattnet samt äfven på deras oförskräckhet att hufvudstupa från en ganska betydlig höjd störta sig deruti. Och likväl voro några af dessa flickor blinda! Det var vid Manilla vi hade tillfälle att skåda dessa prof, lika utmärkta som gossarnes. Om en blind kan sköta sig sjelf i vattnet, böra väl ätven de som bafva sin synförmåga lyckas dermed. Alla qvianor äro icke blinda. Men det är grufligt många, som lida al grå starren, fastän de nog kunde opsrera sig ejelfva. De komma att göra det, derom äre vi öfvertygade, men keaske att det dröjer något. Icke tyckas de just vilja segla i kapp. Det är bara Alma och Dagmar,, som utmärka sig i det afseendet, men de äre riggade på avnat sätt och utgöra delar af segelsäliskapets vackra flottilj, hvilken passade på i den våta veckan och gjorde sin kappsegling. Skulle vi redan hafva höst? Det ha vi visst, försäkrar kungliga testerdirektiocen. Ävnn hafva vi sommar, genmäla Djurgårdstaatern, Albambrateatern, Hasselbacken, Hamlegården, Salamonsky o. s. v. Jfterenke! röstpluralitet skulle de senare hafva rätt. men vid begagnandet af graderad skala vinser kungliga teatern. Det var förliden tisdag, eom Stora teatern öppnade sina portar på vid gatvel. Dit kommer ingen menniska, försäkrade. man i staden, satte sig på en ångbåt och for ut till landet. Det är det vi få go, sade kungliga teaterdirektionen, som var mycket säker på sin sak. Skalle direktionen hafva något nytt att bjada på? Vi behöfva icke något nytt vid den här tides af året, svarade direktionen med samma ofobbliga lugn och tillförsigt. Möjligtvis någon liten dedutante, som vi aldrig förs kört talas sm? Debutanteras spara vi till en era framskriden årstid, förklarade direktionen. Vi gtva Figaro, det är nog, med Willman, frvarne Stenhammar och Strandberg, Uddman, som vi enkom hemtat från Godthem för att exponera såsom Barthole, Olson, UT Rs a SL Os