upprättat detta kejsärdörd, nemligen kejsarkonungen, Bismarck och Moltke, lefva änma ibland oss, och detsamma är förhållandet med dem, som hafva medverkat till Frankrikes förödmjukelse och Tysklands storhet, nemligen Grammont, Ollivier m. fl. Men den verkliga grundvalen för det tyska kejsardömet har dock blifvit lagd för lång tid sedan af förutvarande konungar och ministrar, af Fredrik Wilhelm och Frediik I, ef Stein och Hardenberg och många mindre allmänt bekanta män. Vi äro vana attförvexla Preussens ständigt växande storhet med dess ständigt tilltagande utvidgning. När vi so det utvidga sina gränser genom att taga rovinser frän Polen och Österrike, från anmark och Frankrike, tro vi vanligen, att dessa eröfringar beteckna verkliga stadier på dess framåtskridande bana. Preussens storhet består icke isjelfva eröfringarno, utan måste sökas på helt annat håll. Detäricke krigiska konungar oller utmanande utrikesministrar, som hafva grundlagt Preussess storhet, utan tvärtom dess ekonomiska monarker och de statsmän, som förbättrat den iore styrelsen. Fredrik Wilhelm gjorde egentligen mera för Preussen än sonen Fredrik I, och Bismarck och Moltke skulle föga hafva uträttst, om de icke hsft föregångare sådana som Stein oca Hardenberg, och de skola icke heller nu komma att grunda något varaktigt verk, om de icke få efterföljare sådana som Steio och Hardenberg. Den grundsats, efter hvilken Steia under Preussens mörkaste tidskifte handlade, och som gick ut på, att hvad en stat förlorar i område bör han ersätta genom inre kraftförökning, bör nu rekommenderas hoz chefen för verkställande makten eller den blifvande presidenten i franska republiken. Frankrike står nu i samma förhållande till Preussen, sor det h7ari Preussen stod till Frankrike efter freden i Tilsit, ehuru Frankrike på låogt när icke blifvit förödmjukadt till den grad som då Preussen. Det skulle nu vara en lycka för franska folket, om det i Thiers hade en Stein. Men äfven Preussen sjelft har i sin storhet någonting att lära af sina egna stora statmäns uttalanden och politik. Det äv mycket sanut, att hvad en stat föriorar i landvidd måste han ersätta genom inre kraftförökving. Men lika säkert är det, att då en stat utvidgar sina gränser måste han också i förbålanda till utvidgningen växa i inre styrka, ty acnars blifver han blott en vidtomfattande form utan sannt ionehåll Tyskland har haft sin Cesar; det behölver äfren sin Avgustus. De uppgifter Steia och Hardenberg hado att lösa voro icke svårere än de som vänta en framtida stateman. Personer, som äro förtrogna med känslorna hos de arbetande klasserna i Tyskland, försäkra att de franska arbeternes kommunism är att räkna för intet mot da revolutionära lärosatser, som funnit anslutning hos de tyska urbetarne; Men osfsedt denna fara, som icke blott hotar Franktike och Tyskland utan hela den vestenropeiska civilisationen och som utgör en vigtig fråga i do båda bemisfererna, finnas äfven andra frågor af mera politisk natur, som skola komma att sysselsätta tyska statsmän i nästa generation. I reussen har länsaristokratien ännu makten, Man kan tryggt påstå, att statens ledning öch befälet öfver hären äro i bänderna på de tärande klasserna. Tyskland eller den del deraf, för hvilken Preussen är nmedelpunkten, är ett af bildningens hufvudsäten. Uppfostren cch undervisning sträcka sig till slla klasser, och bland studiernas män ficnas utmärkta lärda. Men lika fullt är det räkert, att lärdomen har svårt att göra sig erkänd, om han icke ör förenad med hög börd. Preussen har en konstitutionel styrelse, men icke en parlamentarisk styre!se. Den kuogliga myndigheten är så godt com oinskränkt. Denna ssikernas ordning skall sannolikt, trots slla angrepp, fortfara så länge den pnvarande tyske kejsaren och hans mivistrar lefva. Men då de äro döda, skola alla da piika anspråken framträda med kraft, och då behöfver Preussen en statsman, som har förmåga ooh vilja alt motsvara tidens kraf. Finner det då ingen sådan, har kanska dess sista timme slagit. CETENSEASNE Revisionssekreterare. KE. M:t har i