PIL TAL VUBSTGLYCN VÄL CLE ULDfULL al D:L IIGICHA. BLANDADE ÄMNEN. Skåningar på äfventyr. (Bref till Nerikes Allehanda.) För någon tid sedan kommo eit par skåningar till Nerike i den lofliga afseigten att köpa kor. En afton fingo de låna hus hos en hemmansegare i H. by i W socken. Husbonden var ej hemma, men kom fram på natten i sällskap med tvenne glada vänner. Vid dessas något bullrande inträde blefvo våra skåningar, som hade godt om penniagar, förskräckta, sprungo upp och örjade klåda sig. Detta väckte de andras misstankar, och de fordrade, att loscherarne skalle visa sina papper; men desee, som trodde att det gä!lde deras plånböcker, togo till benen allt hvad de förmådde. De andra sprungo efter för att ta fast de förmodade Läångholmarne. Efter en stunds vild jagt öfver gärdesgårdar, stockar och stenar lyckades äfven detta, och skaniogarne fördes om morgonen i triumf till länsmannen. Då våra kohandlares beteende såg underligt ut, teiegraferades till Skåne för att efterhöra, om deras uppgifter voro sanningsenliga. På eftermiddagen kl. 4 skulle de åter infinna sig hos Jänsmannen. De improviserade fåugvaktarne och deras fångar inväntade tiden i allsköns sämja på närmaste ölkrog. Vid utsatt tid hade svar ingått från Skåne, att de harhbjertade kohandlarne talat sanning. — Spökscen i en svensk prestgård 1795. (Ordagrano afskrift ur kyrkboken. i Starrkärrs församling af Göteborgs stift.) Kort och enfaidig berättelse om det arga och grufveliga djefvulens spökeri, som sig uti Sterkereds (Starrkärrs) prestgård tilldragit, år efter Kristi bord 1795. Sedan åtskiilige hederlige och trovardige män infovnit sig till en synförrättning i Sterkereds prestgård, och dommen biifvit afsagd den 19 Augusti, öktes sällskapet med en antiquarius, historiarum docenten Sjoborg ifrån Lund, som medförde en runstaf, sådan som fordom till trolidom och vidskepelse brukades. Samma afton och natt, emellan den 19 och 20, vardt det djeflenom och dess slemma aobhang magt ifvet, att utom och inom huset sina förbannade onster utöfva. Anledning yppades för sällskapet att af kyrkoherden berr Guonar Hylten underrätta sig om spökeriets olika art och beskaffenhet. Kort efcer hördes nästan på alia sidor omkring gården ett hämskt och vedervärdigt vippande, såsom gastar vippa plåga, ropande: vipp! wipp! vipp! En och annan af sällskapet blef härat svårligen förfärad. Nu gisgo de samtligea ut, och de flesta trodde det gastar vara; men kyrkoherden Hyltn, som i slika saker insigt och erfarenhet eger, vågar enligt det förstånd Gud honom gifvit, heligt törsäkra oss, att det hvarken gastar eller lö:jeskor, utan förvisso sjelfva satan vara månde. Uader aftonmåltiden vände sig sällskapets tal på frimureriet, och någon misstanke yppades, huruvida menniskoblodsdrickande torde vara ett hufvudstycke af denna förborgade inrättning. Man befarade äfven att någon resande af säliskapet torde af samma samfund en medlem vara och således billigt kunde hållas för en orsak till det nyligen förmärkta satans spökeriet. En stund derefter hördes det med gvisslande flöjttoner, jemte åtskillige grufveliga och fast onaturliga läten. Kyrkoherden Hylten behagade då till allas tröst och uppmuntran, fastån med bruten röst, i anseende till någon åkommen heshet, sjunga den vackra psalmen: O Heliga Trefaldighet m. m. och derefter ordentlig bön hålla. Slutligen instämdes åter en psalm, hvilken af magister Sjöborg med Zettra acecompaguerades. På alla sidor förföljda af det vederstyggeliga och förbannade gaste-vippandet, blefvo vi af värden, berr pastor Borg, uti sofkammaren uppledde. Äonu hördes det förr omtalte ljad och vidunderliga läte, jemte hundars skällande och tjutande. Emellertid lade vi oss sex (6) i ett rum och tvenne i ett annat, befalte oss Gudi, såsom kristnom egnar, och utsiäckte ljuset. Bland dem som sist somnade var kyrkoherden Hylten, förmodligen icke af rädsia, utan af den naturliga oförmögenheten i sängen, som hos till åren komne män vanlig är. Bemälte !kyrkoherde låg i större rummet och bedyrade på det kraftigaste, att han låg vaken, helbregda och sund till alla de sinnen han efter Försynens skickelse eger, såg eldströmmar sprutas för fönstren, hörde satan med en slingrande rörelse vräka sig fram och åter i rummet, och kände täcket med en underbar styrka dragas af sig. Kyrkoherden bad den onde djetvulen vika i Jesu Nazareni namn, och sedan denna besvärjelse blifvit flera gånger upprepad, behagade kyrkoherden ljudeligen sjunga efterföljande psalm: Jesus är min hägnad m. m. Herr pastor Strettenberg märkte äfven spöket nalkas sin säng. Herr Olbers såg utom fönstret en blodröd tunga och några stora tänder, hvarvid han föll i en bitterlig gråt. Magister Sjöborg var fallen i en djup sömn, men vaknade omsider och kände en slags förkrosselse i sitt bröst. De tvenne herrar Dragstett och Gysander, som lågo l: i det miadre rummet, hörde och sågo nästan detsamma som redan omtaldt är. Ljusen blefvo upptäude, hvilka på kyrkoherden fHylebs trägna och hjertliga begäran brunno till dager bief. Nästan alla voro vi uppe i blotta lintygen, och ännu hörde vi på gården det outsägliga vippandet. Efter mycken jämmer och anfåktelse blet omsider den djefvulske spökanden af kyrkoherden Hyiten till hel vetet förvist, så att vi vid dagningen fingo Djura en etterlängtad och ostörd söma. Sedan man uppktigit, befunnos alla hästarne på stallet hafva slitit tig löse, äfvensom de församlade nämdemän sade Big hafva hört något ovauvligt buller. Att detta så förhållit sig, intyga vi samtligea närvarande med våra ramns underskrift, som skedde uti Sterkered den 20 Augusti 1795. (6. H. T.) — FEöfvaranföraren Gasparone, som jemte sju af siva kamrater för kort tid sedan satts i frihet, är född 1794 Under ären 18:4 och :825 var han en skräck för trakten kring Rom. Hans mA Lon vilda mod, hans starka kroppskounstitution, som 1