ANludagen Ul fortsatt behandling åå radhaosrättens sjette ardelning. Gagoer var från bäktet upphemtad Allmänna åklagaren och riksbankens ombud voro närvarande jemte följande inkallade parsoner: Stadsmäklaren I Ståhlberg från Jönköping i egenskap af god man i Gagners kookursmassa, kassaskrifvaren A. Bagge, hvilken varit Gagners kommissionär 1 lånetransaktionerna med riksbanken, stadskassören J. v. Sivers, anställd På kroooogdekontoret, skritvaren L. Hör berg anställd såsom bokförare för Annebergs tändsticksfabrik, resemectsväbeln P. A. Sjö gren som biträdt Gagner med renskriining på kronofogdekontoret, de båda sednare, sor förut bitvit pämnd:, inkal!ade för att höras för det de å nästan samtlige belånade hand liogar bevitnvat de af Gagner . falskeliger skrifna namnteckningar. och bankvaktmästa ren C. J. Johanssov, söm på samma sätt bevitnat trenne af de falska lånsreversalerca Sedan protok let för förra rättogåugsdagen upplästs och justerats, inlemnade Gag ner en skriftlig utredoing om hura balancer i hans egendom tillkommit och syates derat frasgå att bristen ej såsom han förut upp ifvit härrört ifrån 16 luster i tändstic.sfarikea Anneberg, utan uppstått genom ford-isgar i bens aflidne faders bo, hvilka han uppskattade till 24 a 25000 rår, jamte endra penningtransaktioser, Häradshötdin. Richter sökte visa att Gagner icke sisom han vid första förhöret förmenads ofrivillig: tecknat trenne verkligen befintliga personers namn ä låvebandlingar utan gjort det i fo atsigt. Såsom stöd för detta sitt antagande antörde hr Richter dels att Gagoer även ba gsgoat ert af de ifrågavarande zamnen vid! en låneaffär i Östergötlands enskilda bank, dels ock att de tre med verkliga personers nämn törsedda handliogarae förefu-no3 re dan år 1869 då G-gnoers förfalskningar bör de, hvilket sedaare syntes hr R. giva stöc Åi den förmodan att Gagner till en börjar begsgaat bifistliga personers var D, men se dermera tagit sig derit-ån till vara. Regamentsväbeln Sjigren ivkallad-s bär efter och meddelade att han sedxsn år 1863 biträdt Gagner på kronofogdekootor-t såsou renskrivare mot ett arvode ai: 150 rår p är, sawt att han mycket ofta, särdeles snaste årec, på Gagners begäran såväl skritvi kontexten å ea mängd Jläneraversaler sou ock bevitoat de honom förelagda ramntecx Dicgarce. På ordförandeos fråga huru Sjö gren kunde våga att bevitoa namn som har ej sett skifvas, svarade denns att Gagne uppgivit sig hafva 1sottagit handlingaroe uader sioa resor inom fögderist, för att p vanligt sätt ombestyra d-ras insändande ti: riksbaukeo, Sjögren uppgaf vidare att ha för skrifvandet af kontexten likasom för hvarje anuat arbete han åt Gagner verk stälde, utom hvad som egantii eu hörde til tjensten, uppbar ett arvoda af 50 öre ö bvarja gåvg och tillade att han :uko.sl. trott på k:onorogdens heder och r-db rhet -— Sjögren meddelada d-ssutom pi derom fram e ställd fråga. att han vis ett ullälle sama ÅS lat med Hörbarg om det besycnarliza deruv) ait da raversaler, Gsgoer med örde vither 1( karaästea från resoraa, Idrig voro b-vitnade It men de:å hade då Hörberg gsnmäölt, at:J kronotogden ku:de väl ej gerna föra vituer Ix med sig, vid hvilken sörkiaring Sjögren, so lIv ansåg densamma för got, hade låti: det bero nan att hysa några mistanker. Vidaretitfrågad om ej Sjögren, hvilken så länge tjans gjot på koutocet, kävde namuea på flarte let hemansegare inom fögderiet, tförmälde Sjögren att han väl kände de närmast Exe sjö bsende, men litet eller intet till de öfriga. Sjögrens eko omiska ställning upply stes af svackassören v. Sivers vara mycke dålie Hörberg kom i G-gnoers tjenst den 1 Jul 1869 och her sed-n påföljande års börja äcojutis en löneinko ns. ar 900 sdr pr år. Har meddelade skriftligen ati han, som hade si plats i rummet innanfor koctoret, tidt och ofta af Gagner owb-ds att vidimera hand lingar af flora slag och hade alltid gjort det På god tro, uran att hysa ringaste misstanka de!s emedan Sjögrers påstritft merändels redan var å bandlicgan påteckoad, dels emedap han aldrig kande tro Gagner vara sam vetslös nog ati vilja begagna sitt fattiva bi trädes namn tiil ett ar av största brott som lagen omtslar. (Ggner höll vid dessa orc böojien för ansigtat och syntes mycket up rörd, Joransson inkallades härefter, men nekade för de 3:ne underskrifter, som förelades honom. Gagner anböll då att få yttra sig oct berättade, sedan Johsns:on afträdr, att mer Johanssons namnteckning bade så tillsätt, at å trenne reversaler, hvilza Hörbderg bevitnat hade G-gaer, sedan han sörst i backen för gäfves sökt Johansson, gj-!f tecknat dennes namn, men sedan vid närmare besinoand låtit Hörberg itylla nya blaukester, hvika Johansson jemte Hörberg bevitnat. Gagner sade sig derpå hafva makulerat de talska examplsren, men sade sig likväl vara fullt övertygad om, att misstag vid makulerandegt rum om Johansson, på änyo framställa fråga af ord.öranden, iörklarade sig icke hatva skrifvit de föreliggande namnen. Johansson, äter hörd, vidb!e: sitt nyss afgifna yttrande, och efter anstäild jemförelse meilan namnet å reversalen och Johanssons namuteckniog i medförda annotatiocer, konstaterades till fullo de tvenne märkiiga omständigheterna, att Gagner förfalskat ätven dessa hamnteckningar samt att Johnsson genoo en lycklig siumwp undgick det ansvar, som å honom yrkades, Stadskessöreo v. Sivers hade intet af någon egentlig vigt att meddela, men upplyste att såväl Sjögren som Hörberg voro kända såsom fullt hederbga och redbara personer sam: att ingen omständighet före Gagners häkande varit hooom bekant, hvaraf anledning kunde hemtas för det antagaude att Gagner kalle vara brottslig. De trenna hem-:snsegare, hvilkas narun Gagner begagnat, hade inför konungens be aliwmngshafvande atguvit den förklaring, att le ej tecknat sina namn på deifrågavarande! s randlingarne, hvarför de å den brotislige yr) win kade ansvar. dvar Justitieombadsmannen öfsvervar ransaknini diff. Jet uppsköts till den 19 i denna månad. , rie lå Hörberg och Sjögren åter skola iakttasa DN nställelse vid förut stadgadt ansvar. den RPRamnsalan om mad Nicnlmee Assist Isåav I TNT