oo AR denna längesedan ha segrat och störtat Thier och med honom republiken. Men frågan Er hven som efter hans störtande skalle komma til makten. Utan tvitvel det politiska parti som hade det största icflytandet på armön hvilken då skalle komma att bestämren ör. ver Frankrikes öde. Men inom armen är både baräl och manskap öalade i två p tisr, bonapartister och gambettister. Logiti Msterna äro delade i tvenne läger, anhän. garne af den hvita finan, hvilkas vigtigaete organ är tidningen Unioa, och anhängarne a trikoloren, hvilzas organ är Gazatte de rapce, — Äfven bland orleanisterna finna: olika fraktioner. Några vilja hafva greiver af Paris till konung under namn af Ludvis Filip II. Andras, hvilka mera värma sig der republikanska iden och söka ett stöd hos venstern, önska att hertigen at Aamale måtta väljas til franska republikens ärft): i dent. Det sistnämnda partiet är ; än man skulle kanna tro, och om det än icke låter höra mycket at sig, varkar det så mycket mera i tysthet. En ny Paris-tidning innehåller till och med antydningar om dess inre politik af en person, som icka är någon annan än hertigens af Aumale sesretersre, En deputerad af venstra centers her ett bref frå i hertigen, af hvilket Synes, att Genne föredrager danna plan framför gin brorson, grefvens af Paris, tronbestigning, Denna ide om ea fransk repnblik under ärftlig pros dent skulle, menar Man, på savima gång förena sig med franska folkets demnkratiska smak och dess monarkiska vanor. Vid den förstående striden avgående förlängning af Thiers makt kan denne räkna på en maJoritet af 440 röster. Han behöfver endast 375 röster, äfven under föratsättning att för-. samlingoa är fulitaligt samlad. Den monarkiska högen är, trots sin obe ägenhet för Thiers, i stor förläsenhot, At: rösta er.ot förlängningen af interimstillsitåndet är detsamma som att rösta för monarkiens och kanske kejsardömets spara återställande. Att utnämna Thiers till president akulle daremot vara att gifva honom rättighet stt rår som halst uaplösa nationalförsamt gen. Logitimisterna och orleanisterna må vända sig hvart de vilja, så ba de alltid blott aliernativet att antingen bafästa dan repubi kanska regimen med tilibjalp al de stora städernas liberala befolkningar oller att ätorgå till kejsardömet med tillbjelp sf en del af areca och den okunniga landtbefolknins på hviken napoleonska namnet äonnu utöfvar en viss trellkraft. Det franska folket bar nemiigen icke den ringaste ide om en sBjolfstyrelse, sådan den utäfras i Schweiz ech Nordamerika, om dea verkliga prok ska frihet utan hvilken ordet republik är ett tomt ord. Men det legilimistiska vartie: har gerowm grefvens af Chambord tista nifest fått en svårare stöt än alls republikanska broschyrer kunnat tillioga dei. Denl hvita fanan påminner bönderna om dagsverkiskyldigheten och parisarne om bastijjen. a Seineprefekten Leon Say har, som bekant är, föreslagit Paris nya kommunalråd, att staden skall upptaga ett lån på 350 millioner francs. At dessa skola, oplist hvad som framgår ur motiveringen, 3 millioner användas för restauration af Hötel de Villa. Prefekten tillkännager uttryckligen, att är det endast tråga om ett första a : att foliständigt restaurera byggaaden erfordras störs be!opp, till och med ox kom-cnpalrädat beslater att å:erupptörandet skall ske j en micdre stil, Restauratioasarbetena i Paris bafsa no Pörjat. De å Vendöme-kolonnen i spiral kringlöpanda styckena, som förstördes vid fallet, hafva redan ersatts at nya, 20m fullkomiigt likna de gamla. Hötel de Villss förstörda bibliotek skell äter eplögass i hote! Carnavalet, och har uppdraget hiron öfver lemnats åt bibliotekarien Cousia. Denne har såsom ett första bidrag skänkt sitt bibliotek, bestående at 6000 band och 8000 gravyrer, hvilka isyanerhet äro af intresse för stadens specialhistoria och särdaies vä defalliz.. Äfvea Thiers hos har börjat restav seras. Den offciella rapportea röravde de förhör, som hållits med öfversto Rossel, hvilken en längre tid var Pariser-kommnazenz krigsvister, lyder hufvudsakligen vå följanda sätt: Ingeniörkaptenen Rossel var under kriget med prenssarne anställd vid staben i Metz. Samme ag preussarne ryckte in i fästningen flydde han sin väg förklädd och kom öfver Belgien och Enag land till Tours, der han vände sig till Gambetta. Denne gaf honom ett uppdrag att utföra i norra Frankrike, nemligen att inhemta säkra upplysningar rörande de försvarsmedel man der hade till sitt förfogande, och vid sin återkomst i början ar December fick han en anställning vid lägret i Nevers. Han ionehade denna plats då upproret i Paris kom till utbrott. Af en i tidningarne offentliggiord depesch erfor han, att regeringen hade lemnat Paris och att staden befann sig iinsurgenternas hånder. Rossel tvekade icke ett örouhlict om hvad han nu skulle göra. Han tillställde krizsministera i Versailles ett bref, hvari han underrättade honom om att han lemnade sin post för att bege sig till Paris för att inträda i upprorets tjenst. — Rossel erkänner öppet, att ban skrifvit brefvet och var fullt medveten om hvilket allvarsamt steg han, såsom varande officer, skulle taga; han förklarar likaledes, att han aildeles icke på verkades af något yttre inflytande. Han visste att regeringen skulle försvara sig och han insåg stt upproret skulle leda till ett borgerligt krig; men det oaktadt tog ban ögonblickligen parti för ininsurgenterna. Efter sin ankomst till Paris satt: han sig strax i förbindelse med det 17:de arrondissementets komit, som presenterade honom för centralkomita i Hötel de Ville, och denna gaf honom befälet öfver det nämnda arrondissementets legion. — Det lyckades hans ifriza sträfvanden att införa disciplin i legionen, men komiten var miss3nöjd med honom och lagade så att han blef arresterad. Sedan han kommit på fri fot igen, för hvil ket ban hade att tacka en af sina verksammast: officerares uppträdande, utnämnde kommuners krigsminister Ciuseret honom till sin stabschef och denna post innehade ban till den 26 April. Nämnde dag begärde han sitt afsked, som beviljades ho nom, men han fortfor att officielt forisätia si tjenstgöring till sista dagen i månaden. Den 3 April utnämndes han til kriseminister. Under den period, som föregick detta, hade kommune: utnämnt horom till president i krigsrätten. Denna domsto!, som kommunen villsatte den 16 Apru skulie förnämliigast på ett summariskt sitt fall: lomar öfver de medborgare, som vägrade at kämpa mot den f-:anska armea. Domarna Jyddvauligen på dödsstraff, tukthusoch fänzelsesiraff synnerhet ådömdes dödsstraff of:a. Presidenter sjorde sig bemärkt genom sin orubblisa strånghe och gin brinvande ifrer och dessa egenskaper åda zslade han städse i kommunens jenst till dn 1 Maj. Det var utan tvifrel decna ifrer, som va Am Ar AM mm Le 2 DU mm er rn SO Lr rer B sy sc AS bo Gu i ct Li mört SIG nn 7