Som bekant är afskickade kinesiska regeTingen, med anledning af de blodiga uppträdena i Tien-Tsin töriiset år, en smoassad till Frankrike, hvilken hos kejsaren skulle framföra det binmelska rikets beklagande ech sorg öfver det skedda. TWvilken otur, som emellertid mött den stacksrs smbsssaden, framgår af följwde roliga redogörelse i Paris-tidningen S:öoc: Det är nu ett helt år, säger det franska bladet, gom de stackars ambassadörerna afvaktat ett tillfälle att få framföra dessa olycksaliga ursäkter, och ännu vänta de förgäfves. Deremot vandra den himmelske kejsarens taö!s ofantligt raskt ur deras fickor, och ambassadörerna komma för hvarje dag allt afgjordare i den ställning, som vesterlandeta lärde kalla i knipan. Soiens kusin, till hvilken de stält en hjertslitande böneskrift, har för kort tid sedan svarat dem med en skrifvelse, i hvilken han hotar dem med alla möjliga kinesiska straff, om de inte sjelfva vigilera upp penningar. Sådan är ställningen.Tsoug-Heou skall ofördröjligen se sig försatt i den oangenäma nödvändigheten att sätta sin gyllentygsrock med gröna solen på rygsen på mont de piet6; förste attachn Kando bli: nödsakad att sälja sin genomskinliga blå knapp och hans sekreterare Huoug-Noucis-Cler cin icke genomskinliga hvita knapp. Farväl, I lysande tuniker, på hvilka i gult silke var broderad den eidsprutarde draken! Farväl, I solfjädrar, på hvilka i granna färger var målad den kejserliga draken! Må chefen för exekutivmakten skynda sig att mottaga deras ursäkter, ty eljest skola deras långa flätor, förvandlade till chignoner, snart komma oc prunka i de franska perukmakarnes skyltfönster!,,.