aLiL äl SIR VJ8BA VI SIV MM SE ensam bebor. Erter denna presentation af vår vän Anderson, taga vi oss friheten att meddela hans bref: Ärade skrifvelsen af 27 innevarande riktigt bekommen och innehållet noteradt, För att effektuera H. H:s ordres, hafva vi sökt förskaffa oss fullständiga och tillförlitliga underrättelser om stämningen på platsen. Marknaden visar angenäma tendenser inom alla brancher och noteringarne hålla sig fortfarande höga. På rum finnes ännu fillgång, ehuru lagret dock är i det närmaste upprymåt. H. H. torde godhetsfullt noderätta dervarande affärsvänner, att vi med stor beredvillighet vilja mottaga ett dussin stockbolmare och under hela tiden mötet varar herbergera, föda, roa och tvätta dem. De äro mycket välkomna när som helst, och det faller af sig sjelf att de komma att inlogeras i firmans praktvåning i husets andra våning, att vi ställa tolf domestiker till deras förfogande, att frukostbordet står dukadt hela förmiddagen, att de kunna fritt begagna sig af våra ekipascher, vårt bibliotek och vårt konstgalleri, att middagen intages gemensavit med oss här hemma, eller, om gästerna det hellre önska, på Lorensberg eller på Bachelors club på vår räkning, att biljetter till badinrättningen tilldelas hvar och en, liksom till mussum och alla offentliga samlingar ... Så långt hade vi hunnit i läsningen af hr Andersons bref, då vi kommo att tänka på Sivertska kaseraen i Stockholm. Hvarför kommo vi att tänka på Sivertska kasernen? Jo, emedan det är der som vi stockholmare bruka så gästvänligt herbergera dem som en corps komma på besök till oss. Nå, nå, vi äro inga göteborgare, vi. Det kan måhända tyckas, att hr Anderson talade väl mycket om hvad han och hane firma skulle göra. Men hvad betyder det, blott något verkligen göres och isynnerhet då det göres på det viset? Han meddelade också åtskilliga intressanta uppgifter om utsiällningslokalen, ibland annat följande: Såsom bekant är eiler åtminstone borde vara, hafva vi bland allt annat en stor hed, der vi broka låta vårt artilleri manövrera. Heden är så stor som hela Kungsträdgården j Stockholm från Hamngatan alltintill Norrström. Några konungastoder hafva vi icke satt upp der, men det behöfva vi ej heller. Den ende konung, med hvilken vi hafva något gemensamt, vår na regerande naturligtvis undertagen, är vår egen store Gustaf Adolf, och hans stod hafva vi ställt framför! vår egen börs, den förnämsta i norden. Nyssnämnde hed är nu utställningslokal. Något dylikt har man aldrig förr sett, om icke möjligtvis på Marsfältet i Paris 1867, med hvils ket fält vår hed endast kan jemföras. Här står hus vid hus, byggnad vid byggnad. Hvarenda byggnad är både vacker och ändamålsenlig, fullt praktisk, den v. Gegerfeltska trisngelstilen, som är verklig göteborgsstil Vill man se något kolossalt, skall man betrakta hr von Yhlens jättevead, 180 famnar lång. Vill man se något delikat — tillfälle att smaka derpå skola vi bereda vid vårt smörgåsbord — skall man taga i ögonsigte åelikatessanjovisen och den marinerade lax-n, Det är hr von Yhlen vi hafva att tacka för allt som hör till fskeriatställningen. Han är icke göteborgare, men han borde vara det. Den som fastnar i hans gara, kommer ej så snart lös, Sådant tycka vi om. Allt som kan räknoas till jagtens område finnes också, samt åkerbrukets, trädgårdens o. 8. v., allt är kolossalt, utmärkt, praktiskt, göteborgskt. Det är de upplysningar vi för närvarande kunna lemna. Motseende H. H:s vidare orres bafva vi nöjet teckna med sann högektning John Anderson, Andersoao Anderson. Från Göteborg är det icke långt till London. Der herrskade stor uppståndelse under den förflutna veckan, det vill säga icke på gatorna, men inom has, inom öfverhuset, nemigen. Gladstone, denne inpiskade rothugare., såsom norrmäsnen skulle kalla det,! eller radikal, såsom det heter på europeiska, håller på att hugga ned öfverhuset. Yxan ör reden satt till roten. Premierministero har helt enkelt gått förbi lorderna och låtit ärottningen utfärda en kungörelse iett ämne, som lorderna ej ville madgifva. Det är fråga om att afskaffs officersplatseraas försäljning. Hvad skall en yngre som nu taga sig till? Häromdagen hade sir Robert, som bor vid Portland Sqaare, låtit kalla till sig sin yngre gon Percival, en förhoppningsfull yngling med blondt hår, mycket kort, och biondt kindskägg, mycket långt. Mr Purcivab, sade sir Robert och lade npp fötterna på kaminen, ni måste bli skomakaren ;Skomare, sir Robert? svarade mr Pergival och säg så egt ut, som det var möjligt för hans logna nator. Ne Poercivalo, återtog sir Robert. : Hvyarföre skulle jag bli skomakare, sir a Gr mol m cc m M tt kl mn D ov SV VD FR (MN VI AO TT bert. sFör att ni inte har någonting annat att försörja er med, mr Percival. Er äldre bror ärfver mitt namn och min förmögenhet.s Men, sir Robert, ni skulle ju köpa mig in vid hästgardet? . . Man får icke köpa in någon mera vid hästgardet. Ni måste bliskomakare, mr Per: cival, ty något annat kan ni icke bli, Nå, mr Ödger, radikalen, god vän till Gladstone, den Gud fördöme, är också skomakare, och sitter nu i underhuset. Kanske att ni en gåog kommer att sitta i underhuset vid mr Odgers sida. Farväl, mr Percival! et var än en social revolution, såvidt vi kunna begripa. Värre hade Felix Pjat icke kunnat bilta på. Den gamle socialisten och revolationemannen har, påstås det, blivit sedd i en liten stad i Belgien, der han gått omkring och schackrat med paraplyer. Han har alltid förstått sig så barometera. Så snart denne visat tecken till sjankande, har han genast spännt upp sitt paraply och satt sig i säkerhet. Slutligen bar han blifvit så van vid detta paraplymanövrerande, att han på fullt allvar slagit sig på peraplykommer sen. Så borättas det åtminstone, men när det är fråga om Fölix Pyat känner man sig alltid litet misstrogen. Paraply eler något annat — en tons cas, så är Fölix Pyat nog 1 säkerhet för sina förföljare. Den glada soiröen i Södertelge, der hr Svante Hedin på Sebletedts ord högtidligt förklarade, 2ct Löjtnanter borde aldrig finnas tills, hör också till den förflutna veckans märkligare tilldragelser, men man kan icke hafva tid