Hr Henry Wessberg, hvars välvilja och bjel bet mot bet:yckta landsmän under Pans belägring vi sett officielt vitsordad och hvarom vi af enskilds hört talrika loford, har begärt plats i bladet för följande: Till Redaktionen af Aftonbladet! Som jag nyligen varit föremål för ett så hedrande prot af välvilja utaf personer som ej namngifvit sig, så kan jag ej underlåta att öppet egna dem min tacksamhet. Som de kalla sig mica personliga vänner, känna de mitt förhållande till härvarande skandinaver och veta att då jag är i tillfälle att räcka en bjelpsam hand åt någon nyligen hit anländ eller bär sig uppehålland? landsman, så är det mig ett vöje och en tilliredsställelse att kanna göra det. Då detta senaste år för oss alla bärvarande skandinaver varit hårdt att genomgå, så var min lilla hjelp otillräcklig, och jag befann mig slutligen ejelf uti samma hjelplösa belägenhet som de öfriga. Jag har först nu — teck vare mina vänners bistånd! — åter kuonat öppna min rörelse för att så småningom a!thjelpa de lidna förlusterna. Mottagen derför på detta sätt den tacksamhet jag ej är i tillfälle att enskilt frambära, men som det oaktadt är lika uppriktig; jag ser deruti en uppmuntran eller be lövinog för någon gjord uppoffriog, burn det än må betraktas; om jag redan kunnat varit dessa vänner till någon tjenst eller icke, så är jag dock fortfarande densamme som med nöje ser mina landsmän, och anser för en pligt att bistå dem, som på ett eller annat sätt finna sig i bebof deraf. Henry Wessberg. Rue Michel le Comte 16.