lolvande utseende och graset reder Bg rat vra. VRRRPERASERNNSONE SRNSOR Utställningsbyggnaden i Kjöbenhavn beskrifves sålunda af en korrespondent till Sydsvenska Dagbladet: Det har icke varit så alldeles lätt att göra något vackert af en byggnad med så stor utsträckning och ett så säreget läge, att hela 1:a våaingen ligger under den gatas nivå, mot kvilken byggnaden vänder sin hutvudfacad. Förbållandet är, att denna gata, eller rättare väg — Vesterbro Passage, — är en bred, nära 8 alnar hög öfvergåog öfver af stadsgrafven. Till venster härom, mellan stadsgrafven och Tivoli, liggar en trekantig tomtplats, endast ett par alosr öiver vattnets och alltså 6 alnar under gatans nivå (ungefär som Strömparterren i Stockholm vid sidan af Norrbro). Det är denna tomt, som af staten, som eger den, blifvit upplåten för utställningsbyggaaden mot en ärlig afgift af endast 800 rbdr. Att fylla den till lika höjd med med gatan och sedan derofvanpå uppföra en väldig byggnad skulle ej allenast hafva ntomordentligt fördyrat arbatet, utan äfven gifvit en i högsta grad osäker byggnadsgrund. Attlägga byggnaden för sig sjelf, på aistånd från gatan, nere på tomten, kunde ej heller gå an, då denna senare ieke på långt när var tillräckligt stor för ett sådant slöseri med uptirymme. Man måste eiltså lägga byggnaden ända app till gatan, men härar följde, att dess nedersta våning blef källarvåning i förbållande till gatan, meädav den på da andra trenne sidorna blef första våning. Ut åt gatan måste alltså byggnaden bliiva låg i törhållanda till längden, hvilket lätt kunde förorsaka ett mindre fördelaktigt utseenda. Detta har arkitekten förekommit genom att på tre ställen bryta den 160 alnar långa fsgadena linier. Dale bilda körnen ofvantill två fyrkantiga, något feamspringande paviljonger, som höja sig något ötver nufvudbyggnadens tsk och sjelfva, med något plattare tek omgifna af ea balastrad, presentera sig såsom två låga torn. Dels utgöres midten af en väldig ingång med hvälfd båge (16 alnar hög), gående upp genom båda de våningar, som vetta ut åt denna sida, och hvaröiver taket lyfter sig till en stor fruntespis. Fönstren äro rundbågade, skilda genom pilastrar, som ofvantill med joniska kapitäler sluta sig till eu längs takskägget löpande arkitrav. Stilen pärmar sig mest den renaste franska renässans. På båda sidor om den gtora ingåvgsbåger, som för in utt byggnadens mellersta våning, finnas nischer till 2 bildstoder och plats till iyra basreliefer. Då man inträder genom denna ingång, befinner man sig i vastibulen, som invändigt blir 19 alnar hög, 32 alnar lång och 23 alner djup, ett ansenligt ram, öfver hvilket kommer att spännas ett plats bielktak, indejadt i kasettoer. På båda sidor skola 19 alnar breda trappor leda ett par steg upp till. den mellersta våningsn, Har man gått igenom vestibulen, så står man gnder en båge af samma höjd som den utvändiga ingången. Den vetter in åt gården, som ligger 8 alnar under våra fötter, och till hvilken en väldig trappa kommor att föra pod. Man ser nu, att från den främsta byggnadens tvenne hörn leda två flyglar -— hvsrdera utvändigt 100 och iovändigt 52 alnar långe — på hvar sin ända ef gården öfver till en bakre byggnad ar samma längd och höjd sem den främre, och likasom denna afdelad i två hörnpaviljonger och ett mittolparti med en fronton öfver, som är spänd öfver fam af fönsterbägarna, men träder något tillvatsa för byggnadens Stiga delar, Hörigenora, liksom genom att bortskära al dea exa flygeln — den emot stadsgrafven 093 staden vetande — den ötversta ådlogen bar arkitekten lyektigt bru tit enformigheten i den stora fyrkaunti a gårdsplatsen, som har ea längd af 125 alnar och som sagdb 52 alaars bredd. Unoder utställningstiden kommer hela denna gård att biilva täckt med ett glastak, hvflande på fyra rar der pelare af Jjera. Raundtomkiring gården löper en öppen båggåvg, med iogångar till rumnien i nedersta våningen (för råprodukter och tyngre artiklar). I -andra våvingan — hvilken utåt gatas är första våningen som skal npplåtas till ficare indostrialsier, omgifves garden likaledes af em föpen båggång, hvars bågar nå ända ned till golfvet, sö ptt en låg balustrsd måste nppföras mellan hvarje elarepar. I tredje wåcingen äro bågarnes fönster, hvilka likväl under utställningstiden icke skola förses mod glas, så att max ialia vånivgar får fri utsigt öfver gården. Denna kommer alnså att bilda se enda väldig sal, 30 alnar hög, der glastaket är som högst. Väggarae ss nu icke vidare bra ut, emedan den röda murstenen icka är jown i färgen; Det antages derföre, att de ols blifva putsade med hvitt och prydda med förgyllda lister och blommer i freskomålning utefter fönsterpelarves pilastrar. Tänker man sig så golvet uppfyldt med de präktigaste utställningsartiklar och hvarje pela:s ofvanom de: målade delarne draperadmed fandekoratio-: ner, så kan man lätt föreställa sig, att detta: rum skall komma att göra. ett utomordenrtligt storartadt och glänsande inizyck. Ge nom den bakre byggnaden leder i den zeder sia våningen en port ut till en bakon byggmadden. Lolägen viste som beptänses af Tivoli