litterataren, då deremot de små t som oftast göra goda effärer, sysselsätta sig med allehenda nyheter, historietter och kittlande romanföljetoner. Det är den gensre sortens tidoingslitteratur som ministern gynnar, alldeles såsom den regime gjorde, hvilken utgick ur statskuppen. De republikanska Parisbladen uttala sig för upphälvandst af b pgatillståndet, emedan ea förlängning deraf ofantligt hindrar rörelsen i Paris att taga ny fart, Detta odrägliga tillstård., s er Verit6, kommer att stå oss dyrare än hr Pouyer-Quertiers skattespekuistionsr, Paris skole, om det blott finge den civila förvaltningen tillbakegieden för länges hb ; uppfyldt af reda och utländi a det pu är öde och alldeles utan ingar. Efter kl. 11 på aftonen mö 1 blott patraller till häst och ti! Rovolnutionen är grundligt besegrad; för du få fanatikerna, ifall det änouv fiones nigra sådana, är den talrika vanliga polisstyrkan eleg tillräck. lig. Det offentliga lugnet är ej ner i någon fara Ordnvingspeartists tidoingar anse deremot, att belägringstillståndet fortfarande är foilt berättigadt och regeringen tyckes också vara besluten att ännu en tid framåt låta det militäriska regementet fiaras qvari Paris. Franska regeringen beficner sigiicke rings förlägenbet i fråga om, hvad hon skall görs med den massa af fångar som tagits vid undertryckandet af kommunuppioret i Paris. Det berättas från Versailles, ati man skall ha beslotit föreslå (församlingen att omedelbart vidtaga en åtgärd med de individer, som tagits med vapen i hand icen iecko epelat någon framstående roll i upproret. Det är nemligen fråga om att ätergifva dem friheten, men förbjuda dem att besöka de stora stäcerna och till och med anvisa dem en vistelseort,der de skola stå under polisuppsigt. Detta skulle vara ea interneriog eler hvad man under kejsardömet träffande kellsde deportation inomlands. Detta str: ff skuile eäkerligen vara mycket lindrigare än transporterandet till Cayezne eller Nya Caledonvien, men det vore alltid ett straff, och pationaiförsamlingen kan lika litet som regeringen ådöma ett sådant utan att kränka rättens grandprinciper. Om man fioner det förenadt med olä genheter att låta döma så många, finues ingen annan utväg än amnesti. Hvarje avnan utväg för att komma ifrån saken ekulie vara rent godtycke, och godtycket, äfven em det är sonktioner2dt af en soverän församling, upphör icko derföre att vara a!skyvärdt och förderfligt. I Times för 15 dennes, årsdagen af Frankrikes krigsförklaripg mot Preussen, lä283 följande betraktelser med anladaing af de stora händelser, sB80m under detta tidskede timat i Earopa. Eit sådant år, säger tidningen, har den vu Icfvande generstionen aldrig upplefrat, ja, måhända icke heller rågon annan generation under den nyare historien. Inbillningen är slsgen imed bestörivirg genom de många uppskakande bändelserna, som öfverträffat allt, hvarpå historien eller politisk beräkning kan förbereda menniskorna. Dramst har varit lika omvexlande som stort. De största bataljer, de största belägrivgar, de största kapituiationer i senare tider hatva stått i samband med störtendet af ett kejsardöme och grandl:ggandet af ett annat; och som epilog kom en af de sällsammasts och mest vidunderliga tillsragelser, som någonsin kan inträffa i en pations politiska lif — kommunupproret i Paris. Men detta är dock icke allt. För att icke förbigå någon at å händelser böra vi äfven nämna den legitime franske koxungens framträdande och bans nederlag, samt maktens anförtroende åt en äldrig statsman. som för ordeti en regering, hvilken sjelt erkänner sig vara provisorisk, den märkvärdiga framgången af Jönet, utvecklandet af Frankrikes outtömliga resurser och oförminskade lefnsdsmod, jemte den snara utsigten till föroyad välmåga och mskt. Nationerna kunna öfverlefva lika olyckshändelser, men menniskorna och deras anseende sopas bort deraf tör alltid. Förendast ett år sedan var Emile Ollivier Frankrikes mest framstående statsman och hertigen af Grammonts yttranden utöfvade inflytande på Envropas öden, De haiva nu trädt tillbaka tull historiens bakgrund, och tillhöra fullt ut lika mycket det förflatna som om de hade bugat sig i Versailles galierier innan men änny i Frankrike hade rågot begrepp om hvad revolutioner ville säga. En öfversvämning upphoi sig öfver dem i deres njertag lätthet och sopade bort en verld och en raca, som aldrig åter kan komma sig upp. Ailt är borta. Hvar är den lagstiltande kär, som i dag för ett år sedan sammanträdde för att mottaga underrättelsen om krigsförklaringen? Hvar är misisterrådet, hvar är Benedetti, hvars föregifoa skymt påskyndada krigets utbrott, och som var den främste diplomaten i Europa, tills Bismarck krossade honom med hans glömda fördrag röranda Belgien? Imperialisterna ha blifvit sopade bort från det politiska lifvet såsom intet parti före dem, icke ens i Frankrike, Ett politiskt system och en sambällsphas hafva på en gång blifvit till intet. Senaten höll icke rägot ordentligt sammanträde efter kejsarens minnesvärda rapport; lagstiftande kåren kände sig sjel? dömd och underkastade sig utan motstånd statskuppen af d. 4 Sopt.; ministrarne h de fallit tre veckor förut, och deras chef hade tyst försvunnit i landsflykt, under det kejsaronsn och Palikao drefvo kejsaren till hans undergång. Slatligen kom äfven ordniagen till Palikao, och åomen var fallbord :d. Det österrikiska riksrådet har genom en skrifvelse från kejsaren blifvit ajourneradt och sessioners afsiutande skall sannolikt icke länge låta vänta på sig. Under sin sammanvaro sedan den 20 Februari har denna församliog ständigt legat i strid med ministören och hvarken spart på lidelsefulla angrepp eller på misstroendevota samt satt kronan på dessa genom en adress, som är en verklig snkl:gelse mot kronans rådgifvare, framställd till monarken. Utom budgeten har unde: denna session icrgenting besiutits i lagstiftningsväg. Hvarken de af regeriogen fram. ställda volitiska logförslagen eller de förslag, ve 2 I. an