men icke förthy bifölls an3ö ningen tnc dåvarande ecklesiastikminister,) Det tyci böra vara en af sig sjelf gifven sak, att d som står i ett enskildt sällskaps tjenst, isy nerhet om nyttan i detta sällskaps strö v.nden är ganska tvifvelaktig, och ej v tjena det stora samfundet, så länge en ri gare lön måste åtnjutas, ej heller bör e befordringsrätt inom det Btora samfundet likhet med dem, som för en ringa af ning i bidan på befordran tjena detsamm Men när såg man väl, att dessa andli Sinnade prester, som stiftelsen och dess lik: kalla troenden, d, sådana, som, utan a fråga efter den kyrkas ordning, hvars tjena: de tagit sig att vara, tro sig kunna gå si egen eller den af stiftelsen oc dylika säll skaper anvisade väg, vara mindre sngelägn än andra att i det timliga se sig till gode om deras andlighet och tro ej skulle kröna framgång? Hade ifrågavarande an:ö kan bifallits, skulle sällskapet sannolikt ätve åberopat detta bifall såsom bevis derpå, at K. M:t dermed legaliserat detsammas hiktjl bedrifna verksamhet att, under förakt fö svenska kyrkans ordning, i församlingarn under namn af evangelii förkunnaren utsänd: proselytmakare och utgöra en kyrkostyrels vid sidsn af den förut inom samma kyrk: b-fintliga. Det gifna afslaget är nu ett be. vis att sällskapet icke fått sig denna rät tillerkänd. Årsberättelsen omtalar hurn stiftelsen komDit i besittning af gåfvor och testamenten. Allt detta är naturligtvis af Herren, Hvilka bearbetningar af enfaldiga sinnen göras, för att framtvinga dessa gåfvor och testamenten, Vara omtanken från eget hus och egna barn, för att ej tala om andra nödställda under Ögonen, bortvändes, på det att stiftelsen må uoderstödjas och dermed, såsom man tror, Guds rike befrämjas och himmelens sali het vinnes, förtäljes ej omständligare; man låter sig nöja med antydningar till vidare insamlingar och framhållande af exempel, heru man der och der gått tillväga, hvarigenom stiftelsen erhållit medel. Icke obetydliga belopp hafva under året kommit stiftelsen till godo gevom testamenten. De många enskilda gåfvorna hafva såsom tillförne kommit från både barn och gaamla, fattiga och rika m. m. 8. 113, Det finnes, såsom väl kändt är, många, som i denna tiden yrka statek rkans afskaffande; att det må blifva fi I religionsfrihet. Till dem höra verkligen icke jå af dem, som bekänna sig till Fosterlandsstiftelsen och sådana sällskaper, icke för friketens skull, utan emedan en stadgad kyrklig ordning står dem i vägen. Må man ej förbise och elösama, att ett samfund, som står under stfentlig kontroll och hvars embetsutöfvare ; iro bundna af allmänne siädgar och lagsr,) wdrig kan tillåta sig sådant tyranni öfver amveten och ej heller tillvälia sig en sådan i; odtycklig makt ö ver menniskors egodelar, , om enskilda religiösa sällekaper, ox de fåj ritt grassera utan all kontroll. Det tyckes ! edan vara kommet derhän, att, vare sig tatskyrkan behålles elles ej, någon lag be. j! öfver stiftas, som sätter religiösa sällskap er under något slags offentlig kontroll, såväl i J fseende på deras religiösa verksamhet, attt e, som ej sluta sig till dessa sällskaper, må tnjuta den religionsfrihet, som i regeringsst rnens 16 är tilförsäkrad Sveriges ione-? 7Ezare, som i afseende på de sätt, hverpå ? genom bearbetningar skaffa sig. gåfvor ch testamenten och hura de sedan använda m, att icke omsider samhällets lugn störes o h andra förnärmas i sin fria religionsut2! ning. Att de åberopa bibelspråk, föra uds och Jesu namn på tungan och säga !6 nitälska för det heliga, är icke en tillbe cklig borgea för renheten i deras sträf)h: nden, ef P. sh