Strödda underrättelser. Diamantoch guldtrakterna i SydAfrika. . Man har tillsändt oss några nummer af tidningar, som utgifvas på nämnda trakter, såsom The Damond News,, Natal Mercury, The eastern province Herald, och vi meddela här ur den några små notiser, som kanna vara af intresse, då denna del af veridn nyligen börjat ådraga sig så stor uppmärksamhet. Under namn af South african gold-fields exploration company har ett bolag bildat sig i London med ett kapital af 25,000 pund, fördelade på 100,000 aktier å 5 sh. Bolagets ändamål är att undersöka guldfältens rikedom i det inre Afrika, genom köp eller annorlunda sätta sig i besittning af någon trakt, som innehåller de rikaste ådrorna, samt derefter bilda ett nytt större bolag, på hvilket de erhållna privilegierna skola öfverlåtas. En expedition utrustades, till dess mineralog utsågs en svensk, hr C. J. Nelson, en gentleman — heter det i bolagets prospektus — med stor teoretisk och praktisk skicklighet och med 13 års erfarenhet i Kalifornien, samt till dess chef hr T. Baines. Expeditionen landsteg uti Natal i Februari 1869 och begaf sig i Mars till de norra guldfälten, samt har på förmånliga vilkor fått rättighet till guldvaskuiug och guldgrufsdrift i en vidsträckt, mycket rikt guldförande trakt. Af en berättelse, som hr Nelson afgitvit till bolaget, inhemtas, att han icke blott funnit bottnen i åtskilliga strömmar mer eller mindre guldrik och lönande för vaskning, utan äfven att han norr om Umvuli, helt nära Simbo påträffat en fordom bearbetad guldgrufva. Han fann nemligen på en bergshöjd vidsträckta arbeten i två särskilda qvartzåsar, omkring 500 yards ifrån hvarandra. Dessa åsar lågo i dagen På en sträcka af 400—500 yards, och öfverallt utåt dem hade de fordne grufarbetarne arbetat och brutit upp malmgångar, tagande bort den bästa och rikaste qvartzen och utskrädande den fattigare. Denna skrädda malm tyckes ha blifvit kastad tillbaka, alltefter som arbetet fortgick framåt åsarne, och betäcker dem nu, så att de ej kunna ses. Genom prof på dessa varp eller qvartzhögar förvissade sig hr Nelson, att ådrorna voro guldförande, och att den ena till och med kunde kal las rik. Då det fanns mycket god tillgång på skog och vatten nära intill åsarne, äro grufvorna lätta att arbeta, och expeditionen har derföre förskaffat bolaget rättighet att bearbeta dem. Hvad åter beträffar diamantfåiten, så äro un derrättelserna från dem ganska goda. Så berättas i den uti Port Elisabeth utgifna Eastern province Herald för den 7 April, att en köpmansfirma kort förut från diamantfälten bekommit en stor och mycket dyrbar samling diamanter hvilka förevisades i två glaslådor. De äro inalles 1414 st., väga i aggregatet 2400 karat och vårderas till un gefär 15,000 pund. Bland dem fianas några bland de vackraste diamanter, man kan få se. Af:hela antalet väga 70 mellan 5 och 44!, karat hvardera, de öfriga derunder. Två fianas, som väga 16 karat och en på 7, karat, utmärkt vackra, af den renaste vattenklarbet och regelbundet octohedronformade. Den största diamanten, hvilken väger 44, karat, är icke fullt så vacker som de mindre. Den är triangeltormig och flat. Detta är den största och vackrasto samling, som på en gång blifvit förevisad i kolonien. Det berättas, att en diamant på 90 karat i början af Fn skall ha hittats i trakten af Union Kopje af en inföding, som sålde den till en hvit för 250 pund samt en vaga och ett anspann oxar. Det är under sädana förbällanden ej att undra å, att tilloppet till de afrikanska diamantfälten fär varit så stort, att en ganska betydlig folkmängd redan fiones på dem. En liten taltstad har växt upp på stränderna af Vaalfloden. Handelsbodar ha bhivit öppnade, bvilkas konkurrerande egare annoncera siua saluartiklar i en tidning, som tryckes på diamantfältet. Man har till och med redan kommit så långt, att man fått sig en musiksal till diamantgräfvarnes, deras bustrurs och barns förlustelse. En jerogjuterifirma, Morewood komp. i London och Birmingbam, som redan haft ofantlig afsättniog i Australien och Kalifornien för sioa jerohus, har nu börjat utskeppa dylika för de afrikanska diamantfältens behof. Kommwunikationerpa förbättras oupphörligt och antaga en mera regelbunden karakter. Utom de på bestämda tider afgående vagnarne för passagerare och för varor, ett ångfartygsbolag börjat reguliera turer mellan Cap och Natal, ja, man börjar redan diskutera möjligheten af jernvägsanläggningar. I anledning af en i den engelska Times uttalad farhåga, att afkastningen af de afrikanska grufvorna skall förorsaka, att diamanterna komma att falla i värde, meddelar en insändare i samma tidning följande upplysningar, Det har beräknats, att de brasilianska grufvorna i medeltal ärligen lemna diamanter till ett värde af omkring 800,000 samt de indiska, Borneos och de australiska af 150,009 till 200,000 . Om då antages, att bela den ärliga atkastningen af Cap-grufvorna skulle, såsom Times beräknat, uppgå till 200,000 ,kommer man till den slutsatsen, att Cap på ett år producerat endast lika mycket som de öfriga platserna tillsammans på några månader. Faktiskt år emellertid, att de Capska giamanternas värde såväl som det pris, hvartill de blifvit sålda, ha betydiigt öfverdrifsits. Då dertill kommer, act gvaliteten är underlägsen Indiens och Brasiliens dikmanters, har, försäkrar ipgändaren, den nya upptäckten hittills icke haft ringaste inflytande på priserna för de ordinarie storlekarne. Att diamanternas priser falla och stiga alltefter efterfrågan likasom andra varors, är ötverflödigt att anmärka, ty det är solklart. Förenta Staterna ha j flera år slagit under sig alla diamanter af utmärktasto qvalitet, hvilka komma på dena europeiska marknaden; och som efterfrågan långt ifrån är tillfredsståild, förklaras derigenom, hvarföre de vackra diamanterna stigit så mycket på de senare åren. Deremot ha ädel stenarne af andra och tredje rangen betydligt fallit i värde. Insåndaren tror erföre, att det skall erfordras låog tid och stor tillväxt i produktionen, innan diamaoternas pris sjunker. ENE Te SST ta BR