röra sig; — att folk från grannskapet då sf henne tilikaltats i ändamål att bereda Per Larsson sköt2el och vård, men att sådant varit för sent, enär vid grannarnes ankomst till Ladängslund, Per Larsson allaredac upphört att lefva. A? protokoliet öfver den medikolegala besigtning, proviacialläkaren dr Anrell efter konungens befallningsbafvandes anmodan verkställt ä Per Larssons döda kropp, inhemtades, att misshandlingen varit af den mest våldsamma art, och att äv många åkommorna tillsammans förorsakat dölen. Bergqvist vidgick allt hvad emot honom vid polisförhörst förekommit och nu genom afbörda vitnens berät r närmare bekräftades, angående förloppet af tilldragelsen, förklarande att han icke haft för afsigt att bringa Per Larsson om lifvet, men under inflytelsen at sitt rus och den sinnets uppbrusning, som deraf vållats, icze vetat hvad han gjort; hvarföre han också nu bittert ångrade sig och vore villig att lida förtient straff Anders Peter Andersson erkände att han. såsom Bergqvist uppgifvit, en gång bedt denne tilldeia Per Larsson stryk, men att sådant skulle ske vid nu ifrågavarande tilifälle, då Per Larsson var Anders Peter Anderssons gäst, hade aldrig varit meningen, destomindre som Bergqvist blott händelsevis, utan föregången tillsägelse, infannit sig vid Ladångsland. Åklagaren yrkade, under åberopande af 14 kap 4 8 strafflagen, ansvar ä Bergqvist för det denne, genom uppsåtlig misshandel af berådt mod, utan afsigt att dräpa, dödat Per. Larsson. Derjemte yrkades mot Aaders Peter Andersson laga ansvar för det han med råd och dåd, i mindre mån, varit till Bergqvists brott medverkande. Efter hål len enskild öfverläggning pröfvade wtima ti rätten skäligt döma Bergqvist, för det han i uppsåt att döda, af hastigt mod, så misshandiat Per Larsson, att denne derigeoom lifvet beröfsats, att i förmågo af 14 kap. 3 S strafflagen, håilas till straffarbete i tio år; samt Auders Petter Andersson för dess omfö:mälda delaktighet i brottet, att straffas med fängelse i två månader. Bergqvist äskade betänketid i afseende ä ärdringas sökande i sin erbållna dom; hvaremot Anders Petter Andersson förklarade sig nöjd att genast ingå på bestraffaing. Det bör anmärkas, att Bergqvist, före sin bosättning i Öatra Wingåker, i flera år arbetat vid statens jernvägsbyggnader inom länet; att han, jomte hostrun och ett minderårigt barn, befinner sig i fattiga omständigheter, och att han icke ve: terligen förut varit för något brott tilltalad. Att bränvinet härvidlag vällat en menniskas förtidiga död och en annans olycka för hela lifvet, är uppenbart.