hvar morgon till sin kammartjenare, ser du någon komme ? Icke ännu, ers msjestäto, svarade kammartjenaren med en bugsing, som närmade sig ett kväfall. Vi andas åter, genmälde konungen och läppjade på sitt chokolad. Du skall hålla god utkik, Laflenr, och så snart du ser något dammola på vägen från Paris, så skyndar du att genast underrätta oss, att vi må få tid åtminstone att taga på oss vår mantel med de gyllene liljorna. Då, vår stackars Laflsor, är det slut med vårt iogn, vårt ijafva göra intet. Då måste vi lägga hela regericgsbördan på våra skuldror. Men vår försåders ära fordrar att vi uppoffra 038. Lsflser,, ropade koauogen, när klockan 2log tolf och tiden var inna att äta ea liten lanmkottlett och smaka på en bit Camembert, ser du någon komma?, Icke ännu, ers majestät, svarade kammartjenaren åter med samma djupa bugning. Det var för väl, det, Laflsui, återtog konungen. Vet du att vi frakta, dot virsdan i morgon måste börja regera. Vi skulle vilja fly, men hvart taga vägen? Timrarne skrodo framåt. Omkring slottet Chambord herrskade alltjamt den djapaste tystnad, men dess arme herre satt darrande och lyssnade eftsr pationen, gom skulle komma att tsga honom bort från hans ljufva frihet och ensamhet. Dicertisamen var inne. Laflsur., sade konungen, ser du någon komma ? Ers majestät, nyss såg jag ett dammoln på vägen. Jag trodde det var nationen, men det var bara ror Simon, som red på sia äspa för att icke komma för sent med ers majestäts sparris. Da ger oss lifvet Laflsar, men länge kunna vi icke stå ut med denna ångest. Hvilken stund som helst kan nationen vara här och trycka kronan på vårt halvud. Vi känna redan tyngden af denna gyllene klenod, hvilken Gud sjelf skänkt värt hos. Vi skulle vilja gömma oss i källaren, liksom Julianus gjorde, när hans legioner skulle utropa honom till kejsare, men det är ett alltför hedniskt exempel, Vi förstå nog att nationen vill afvaskta den passande stunden, men det är kanske mera värdigt vårt hus, om vi på utländsk botten vänta nationens kal!else. Man skall icke kunca säga, att vi sjelfva trugat oss på Frankrike. Lafleur, packa ia vår hermelinsmantel sed de gyltece iiljorna Henrik IV:des fana och ett halft du sin andra lionen. I morgon lemna vi åter Frankrike. Efter dinern götter du fram vårt skriftyg, Lafleor, och en liten charceuse. Vi säola skrifva till nationen innan vi resa och lugna henne med att vi ha Hecrik IV:des fana med oss. Du behöfver icke taga med mer än en liten kappsäck. Om ett par dagar äro vi åter i Frankrike och göra då ett högtidligt intåg under folkets oändliga jubel Så talade Henri-Charles-Ferdinand-MarieDieudonne, hertig af Bordesux, grefve af Chambord, kallad Henrik V, och Laflear, hans trogne kamnartjanare, skyndade sig att fallgöra den gudasände monarkens befailningar. Detta hör till den förfluina veckan. Henrik V:s högtidliga iståg i Frankrike hör till en vecka, som ännu icke förflatit, som j randats och som ej heller kommer att randas. Det torde derför vara bäst att vitega sfsked af den höge monarken. Såsom monark åtminstone kommer han aidrig inom den förflutna veckans område. Han får väl öra ett högtidligt intåg i Frohsdorf för att icke alldeles gå miste om tria:nien och låta nottaga sig af några hedersjungfrur., at hvilka flora dussin för närvarande befiara sig ediga, sedan kejsar Withelm ej mera kan använda dem. Det kan nemligaa ej vara segerintåg alltid heller i Berlin. Folkmötet på Kungshättan, Roslagssku.ornas regatta och med moara dylikt höra till sårdagens historia och den hör icke till den örflutua vecksna ännu. De höra till notiserna ör dagen, med hvilka vi i denna afdeloing uf bladet ej t:ga någon befattning.