liga ba och ändtligen inför veriden erkänna henne som sin hustru. Maries lugn och tålighet retade Mark öfver all beskrifning. Han glömde att dessa egenskaper hos henne voro en följd af de lefnadsvanor som han sjelf ingifvit henne och af förhoppniogar, hvartili han lockat henne. Det kan ej förnekas att hennes meddelanden tröttade honom, utan att hon märkte det. Hon var iötresserad för allt hvad han företog sig, för hans juridiska studier, hans politiska äregirighet, icke derföre, att lagfarenhet och politik i sig sjelfva egde det ringaste intresse för henne, utan helt enkelt derför, ati de voro hans ämnen. På samma grund tänkte hon att också Mark skulle deltaga i hvad som sysselsatte henre; men hvad brydde han sig om musiken och allt talande i detta ämne, så fullt sf lefvande intresse för dess idkare, så ytterligt tröttsamt för allt omuasikaliekt folk! Dertili blygdes denne man — pärvenyen -— för att hans hustru offentligt lät böra sig för betalning. Hade Marie varit annorlnnda, än hvad hon var, skulle hans sätt, att så fullkomligt försumma henne, kunnat mediöra de bedröfligaste följder. Hennes yttre varelse hade npumera till den grad förändrats, att hon med skäl kunde kallas vacker, och det saknades ej heller menniskor gom sade henne det. Det var ingalunda Wardens fel, att hans önskan att vara fri icke äfven delades af Marie. Hon måste lefva ensam och gå ensam ute i verlden, sökande bjelp och råd sf hvilken som helst, förr än at honom, hvars heliga pligt det varit att stöda och råda den unga qvinnaa. Det var, som saggt, hennes lycka att hennas natur var så vördnadsbjudsnde ren; men äfven nu kunde icke hennes Jefradsställning