i, men för närvarande tror jag mig ha tillräcklig y I betecknat det verk, det republikanska partiet ha tliatt utföra i församlingarne, i pressen, vid offent I liga och enskilda möten, genom bref och skrifter -I genom alla dessa tusen omvändelseoch upp a fostringsmedel, som i ett fritt land stå öppna för a I medborgaren. Jag skulle vilja, säger jag för at! r fatta mig kort, att vår opposition blef en oppo sition mot regeringeh, Jag skulle dernti icke vilja inlägga någon annan mening än den att Ce det goda eller tvinga de andra att göra jet (stormande Seg gp ty jag känner en starkare passion än den att vilja utöfva .J makten, nemligen den att med rättvisa, fastI het och sundt förstånd öfvervaka en laglig I makt (applåder) och se de mest lysånde reformer I utföras af andra händer under blotta påtryckninI gen af de allmänna idgerna och den allmänna anIdan. Hvad mig beträffar, skall jag, jag tillstår I det, fullständigt egna mig åt detta arbete under ett politiskt tillstånd, der republiken är erkänd såsom den rättsligen bestående styrelsen. Ty mot rätten kunna endast olagliga anspråk framställas och det låter sig då icke göra att man för att nedslå oss och trampa oss under fötterna uppställer mot os3 ett beslut, aflockadt okunnigheten och svagheten, eller en statskupp eller ett gatutumult. I denna mening har man kunnat säga om den republikanska rätten att den står öfver den råa styrkans attentater och nycker. Om republikens företrädesvis är rättens styrelse, är det derföre att alia partier i henne kunna mötas, att hon är den enda styrelseform, der tillträdet till makten står öppet för alla dem, som under allmänhetens ögon bäst ådagalagt sina talanger och dygder (applåder), att vi kunna vända oss mot dem som bekänt sig till antirepublikanska åsigter och säga till dem: I viljen styra och grundlägga republiken; godt, vi bedja eder endast om en sak, nemligen att I först erkännen henne; men då I en gång erkänt henne, ha vi ingenting emot, att I deltagen i statsangelägenheter, tv vi vilja gifva landet detta skådespel af republikaner af gammalt datum, som stanna inom oppositionens leder gentemot omvända monarkister, hvilka af det republikanska partiets sammanhållning och republikens legitimitet tvungits at: understödja de reformer hon kräfver -(Applåder.) Detta, mina herrar, skulle vara en icke ringa triumf, och i alla händelser är den sak, vi ha för händer, värd ett försök. Den dag man antoge denna metod skulle republiken icke ens då vara i fara, när män, som i det förflutna icke varit hennes trogne tillbedjare, sitta vid styret. Men härtill fordras att det republikanska partiet håller, strängt på priaciperasa. Och vi förklara nu: Ja, vi skola vara öfversesnde mot personerna och beredvilligt hålla porten öppen för dem; men vi skola vara obevekliga i fråga om principerna. Vi äro villige att antaga, att det finnes upplysta män; vi äro villige att antaga att andra, utan att änau vara helt och hållet öfvertygade, likväl till följd af nödvändigheter, som bero af en undantagsställning, ärligt godkänna republikens konseqvenser och princip. Endast om er skola vi aldrig dastinga. Allt detta är möjligt. Allt detta låter ärligt verkställa sig. Jag påstår endast att man i sådana saker icke skall åtnöja sig med ord, och att den dag eller den stund, då styrelsens handiingar stå i strid med hennes ord, måste man upprätthålla republiken och låta landet döma. Om man så strängt håller vakt omkring institutionerna — varen öfvertygade, att vi mycket bättre skola upprätthålla republiken med en fast, energisk, på majoritetens handlingar vaksam minoritet än med en majoritet af inkonseqventa och Jjumma ner, exklusiv i fråga om personer och medgi i fråga om principer. Sedan skulle jag vilja, att man med de skäl jag nyss angifvit skulle visa hela landet att det ifråga om reformer icke är möjligt att försöka någonting annat än folkuppfostran och folkbeväpningen. Då jag får se dessa båda reformer utföras, skall jag hafva tålamod, om jag icke får se några lagstiftningsåtgärder i andra vigtiza frågor, som kunna väata, som endast äro bifrågor, usderordnade dessa båda lifsfrågor. Det är, märken det väl, fråga om att förnya hela den franska samhällskroppen både till blod, ben och märg. Man måste framför allt offra tid och penningar på detta intresse, det högsta af alla. Folket skall icke. varen förvissade derom, pruta på millioner för deras uppfostran, som lida och som äro okunniga. Det skulle pruta på dessa millioner, om de skulle användas för deras räkning, hvilka aldrig tänka på någonting annat än monarkiska restaurationer, luxuriösa utgifter och landets:förtryckande. Detta är, vare det sagdt iförbigående mine herrar, ett af de skäl, som visa, att de; icke mera är möjligt att återställa -monarkien bland p3s8. Vi äro icke mera nog rika för att betala den. På detta sätt skola vi lösa det vigtigaste af alla problemer, som jag i korthet vill uttrycka sålunda: att upphäfrva kiassskilnaden, häfva den föregifna antagonismen mellan städerna och landsbygden, undertrycka parasitväsendet och, genom att göra vetandet tillgängligt för alla, återgifva landet moralisk och politisk styrka. På detta sätt skolen I införa en dubbel försäkringsinrättning först och främst emot brott mot samhällsordningen genom att höja den allmänna sedliga stårdpunkten, för dat audra mot farorna för revolution genom att gifva tilifredsställelse och säkerhet åt de förvärfvade rättigheterna på ena hållet, de rättmätiga sträfvandena på det andra. (Applåder.) Sådant är det på en gång radikala och konservativa program, som republiken allena kan utföra. Och då skola Frankrikes vänner i hela verlden våra vid godt mod. Det skall framgå pånyttfödt ur dessa bärda pröfningar. Det akall unger sjelfva olyckans slag synas större än någonsin. Trenne gånger förnyade applåder) , d ; Sekreterare hos läroverkskomiten. K. M:t, söm bifaliit rektorn O. J. Kiblbergs