NUBULINldSBCv I DU. Truppernas intåg i fredags gynnades af det vackraste väder. Från kl. Grå morgonen böljade också högtidsklädda skaror på gatorna; längre fram på förmiddsgen blef menniskomassan oöfverskådlig. Från den Halleska stadsporten till Slottsbron utåt via triumfalis, voro alla läktare, alla plank och träd fullsatta af åssådare. Med munter musik tågade skråen och föreningarne med sina banår till samlingsplatserna; utanför den Halleska porten voro maskinarbetarne uppställde; derefter i en oafbruten rad, som räckte ända fram tiil akademibyggnaden, 58 särskilda handtverksskrån med sina fanor och emblemer; på södra sidan unter den Linden hade skjutoch andra föreningar tagit plats. De bildade tillika ett skyddande skrank mot den påträngande folxmassan. Germaniastatyn framför slottet och de stora taflor, med hviika fönstren i konstakademien voro förtäckta, väckte lifligt jabel hos befolkningen. Alla vägar, som ledde till Tempsckoffältet, der trupperna redan kl. 9 hade örjat samlas, voro uppfyllda af fotgängare, ryttare och åkande. En sqvadron uhlaner rade i uppdrag att hålla vägarno fria. Gardeskåren, kejsarens elite-division, marschorade upp med den parisiska intågsmarschen undar folkmängdens stormaude bifall KL 3011 ankom furst Bismarck till bäst i sin bekanta generalsuniform, halsad af ett jubel, som aldrig ville taga slut, rågra minuter derefter frofve Moltke, som rönte samma entusfastiska mottagande, och slutiigen Vater Wrangelo, som hado tillfälle att öfvertyga sig, att han ännu åtvjuter sin gamla popularitet hes Berlins ungdom. Före revyen på Tempelhof-fältet hade kejsaren samma morgon undertecknat en stor mängd utnämningar, befordringar och dekorationer. Gretve Moltke bief, såsom telegrafen redan berättat, utnämnd till generalfältmarskalk, krigsministern Roon till grefve, prins Fredrik Coörl till generalinspektör för 3:dje armöinspektionen, kronprinsen till inspektör för den 4:de inspektionen, prins Albrecht till fältmarskalk, prins Luitpold af Baiern till titulärchef för fältartilleriregementet nr 4, prios Georg af Sachsen till titulärchef för uhlanregementet n:r 16, general Mentenoffel dekorerad med Svarta örnsorden, Steinmetz med orden pour la möårite, storhertigen af Mecklenburg med Hoherzollerska husets orden 9. 8 V. Kejsar Wilhelm ankom klockan precis 1 till det ställe, der Tempelhofallån korsar vägen till Britzer-Strasse. I hans lysarde svit befunno sig föru:om prinserne alla de generaler, som bade utmärkt sig i kriget. Ett ögonblick stannade den granna ryttareskaran, tydligen för att invänta de efterföljande hofvagnarne, i hvilka kejsarinnan och prinsessorna åskådade paraden; derpå ntbröt ott skallande jobel. Infanteriet svängde först af nedåt Tempelhofchaussben, och klockan half 12 var heia kåren färdig att begynna segerintåget. I spetsen red fältmarskalken von Wrangel och efter honom generalsrne Blumenthal, Podbielski, Stoseh och Stiehte. Efter en talrik svit kommo ru generalguvernörerne, fältmarskalken Herwarth von Bitterteld, generalerse Vogel von Falkenstein, Bonio, Rosenberg, Gruasyoski och Fabrice, till hvilka prins Georg af Sachsen samt geceralerne Zastrow, Manstein, Hartmann, Kirehbach, Werder och Kamecke slöto sig, Mellan hvar och en af de särskilda afdelningarne var ett mellanram af tio steg. På samma sätt förde storhertigen af Mecklenburg-Schwerio, kronprinsen af Sachsen, fältsmarskaiken Steinmetz och general Manteuffel hvar sin del af segertågst. Omedelbart framför kejsaren redo, likasom vid intåget 1866, rikskansleren furst Bismarck, fältmarskalken grefve Moltke och krigsministern von Roon. Efter kejsaren förde kronpriosen och prins Fredrik Carl gardesmassorna, hvilka hastigt marscherade utför den sluttande vägen med trofberna framiör sig: 81 fanor och örnar, hvilkas gald glimmads i solskenet. Det första gardesregementet, i hvilket aila prinsarag ef det kejserliga huset tjena, har alltid företrädesrätt. Kl. 34 till I hade festtåget hunnit till Brandenburg-porten. Här hade platsen innanför rten vid den stora baldakis, uader hvilen kommunalstyrelsen väntade på kejsaren, blifvit förvandlad till ett slags festsal, Bit ofantligt jabel helszde här den sig närmande kejsaren. Af de 75 hvitoch blåklädda hedersjungfrnrna gingo åtta honom till mötes, och i spetsen för dessa framträdde fröken Jeanne Bläeser, peine schöne und anmuthige Erscheinung,, och dekiamerade mit erhobener find muthiger Stimme, ett skaldestycke af den äldre Schereaberg. Vänligt småleende mottog kejsaren ur hennes händer en lagerkrans, yttrade nägra ord till henne och de öfriga unga flickorna samt red derpå fram till de sårade officerarne och talade med några af dem. Vid ingången till Linden trädde en deputation af kommunalstyrelsen kejsaren till mötes, och borgmästaren Hedemann köll ett tal, hvari bland annat yttrades: Förbi är den kejsarlösa tiden; det mäktiga Hohenzoilernska furstehaset begyr: ner de tyska kejsarnes nya tisskifte. Tysklands farstar och de öfrige store härförarne för hjeltarne, våra bröder i den lyckliga siriden för Tysklands ära och rätt, kembära vi i vår stads högtidsskraod vårt erkännande, ära, heder och tack. Ehuru påpasslige väktare öfver våra af Gud skapade, en rofgirig fiende åter frånryckta giänser, skola vi vara oda grannar för alla grannfolk och med dem strida den menskligheten värdiga striden om lika hög rag i vetenskap, konst och iodustri.o Härpå svarade, kejsaren: Vi ha opplefvat så mycket stort, att vi lärt oss vata, hvem vi ha att tacka.derför. Vitacka himlen, att den har gifrit oss alla kraft och ihärdighet. Allt hvad mitt folk har upplefvat, det goda och de skatter, som vi först nu lära känna, ha vi troketen ute och herama att tacka för; den skela vi bevara såsom den dyrbaraste egendom för framtiden. Jag måste redan nu frambära till staden Berlin min tacksägelse för det obeskrifligt vackra och högtidliga mottagandet, naturligtvis icke för mig, utan för min krigskär., Af de hemkommande generalerna yar det isynnerhet Moltke, Blumenthal och Koon, som heia vägen helsades med den varmaste sympati. Under de skuggiga lindarne på promenadpisteen stodo de franska kanonerna en mn R fnamn mAh I