så långt i sina illusioner, att han förklarade, at Loirearmen den 6 December skulle bivuskera Fontaizebleanskogen. Denna armå ryckte verkligen också fram mo Orltans, men här möttes hon af motgångar, eon voro oundvikliga och som jag förutsett. Då jag erhöll kännedom om dessa motgångar då jag erfor att Loire-armån var slagen, företog jag mig ännu en gång att handla ensam. De an strängningar jag gjort i riktnipg åt Marne-daler ända till platån Avron, förberedde bataljerna vid Villiers och Champigny. Stödjepunkten var forterna Nogeht, Rosny och platån Avron. Under två månaders tid motstod jag min omgifnings yrkanden att icke ockupera platån Avron, ewedan det var en Sppen possition utan något skydd och derför att markens beskaffenhet på detta ställe var sådan, att några verk som voro af gagn der ej kunde uppföras. Emellertid blef platån ockuperad och denna ockupation verkställdes med öfver 80 artilleripjeser, trots terrängens gropiga beskaffenhet, på en enda natt. Det var min embetsbroder amiral Saisset, som utförde detta och han gjorde mig derigenom en stor tjenst. . Jag skall ej utbreda mig vidlyftig: öfver bataljerna vid Champigny och Villiers; de gjorde största heder åt de trupper, som deri togo del. De begge bataljerna levererades och hvarje gång förlorade vi 3000 man. Fiendens förluster voro dubbelt så stora. Våra soldater och anförare utvecklade den största tapperhet och om ej min ärade vän general. Ducrot bade råkat ut för folkets vrede, skulle han vid deita tillfälle blifvit öljd med ära i anledning af sitt ådagalagda mod ch sin energi. Det var der den illustre general enault föll, han som tillbringat hela sitt lif på ataljfälten; det var der också general de LacharCre fann sin bane, likaså Grancey, en hjelte bland mobilerne, Franchetti ochPrevost, allesammans män, åt hvilkas minne jag här frambär en tacksamhetsgärd. Vi befinna oss nu vid den tidpunkt, då general Chanzy på det högsta hedrade sitt namn genom. den af hooom verkställda reträtten på Loire, der ban höll i schack två fullständiga armer under flera dagar; då genersl Faidherbe, som förde en helt liten armå, höll stånd mot fienden med okuflig energi; då general Bourbaki, hvars militäriska ! intelligens och mannamod äro traditionella, företog så märkliga strategiska operationer, men hvilka tyvärr kommo sex veckor försent. Jag vill ej beröra den olyckliga händelse, som gjorde att arma förlorade denne tappre general, hvilken ej kunde trösta sig öfver den olycka som hände honom och som förklaras blott genom den offantligt stora massan af fiender, han hade att bekämpa. Jag var förtviflad öfver att fienden aldrig visade mig annat än sina kanoner. Jag var öfvertygad, att om han bara en enda gång ville uppträda ped sitt infanteri, så skulle jag slå honom. Det var denna tanke som ledde mig då jag tänkte på att föra mina trupper ut på slätterna vid Saint Denis. En batalj blef levererad. Den 21 December på morgonen började bataljen vid Ville Evrard, kl. 2 pågick den vid Saint Denis och den slatade vid Bourget. Detta-var en ofantlig kraftutvecklisg. Fienden bjöd oss ej beller denna gång på annat än sitt artilleri. Bourget, som så heroiskt tog3 at marinsoldaterna, måste utrymmas igep, emedan de ej fingo något understöd. Vi måste bivaakera, i trots af en isande köld, i löpgrafvarna. Följande dag såg jag sjelf, att 900 man lägo der ibjelfrusna. T2ceralen öiverg ck hireter till en f.amställnipg af händelserna från bombardementst3 början dea 30 December. Vi skoa i morgon återgitva denna sista del af detta märkliga historiska aktstycke Det engelska öfver husets med mycken spänping motsedda beslut angående lörd Russells af oss i går omnämnda försiag att förkasta fördraget angående Alsbamsf.ågan har visgerligen utfallit till regeringens förmån, men likväl herrskar bland allmärheten och inom pressen temligen allmänt den åsigten, att de sf f. d. utrikesministern framställda betänkligbeterna till en del äro välgrundade och att msn måste önska fördragets ratificerande endast derlöre, att fredeas betryggande icke är för dyrt köpt genom de gjorda uppoffrivgarna och emedan, såsom Times anmärker, icke en-! dast England utan äfven Amerika gjort medgifvanden, Lord Russells hänrtydnivg på förhållandena till Tyskland har hittills endest blifvit vidrörd af en af de engelska tidninarne, nemligen Daily News, hvilken fraraåller att den engelska regeringens förhållarde under fransk-tyska kriget ingalunda var ett analogt fall, alldenstucd rmivistern öppet förklarat sig icke kanna göra någonvtiag för att hicdra vapenexsorter, uvder det kabirettet Russell på det amerikanska inbördeskrigets tid !ofvat att göra allt att hindra utrustandet ar kaparefertyg. I Russells tal om fördraget förekommer töljande yttrande: -Om vi göra denna eftergift fråga om Alabamaersättvingen för att fastare tiliknyta de band af vänskap och förbund, eom förena oss mad Amerika, så frå. gar jag: fiones det då icke rågot vänskapsband mellan oss och Preussen? Um det gifves någon makt i verlder, med hvilken det för Egland är af vigt stt stå i k allians, så är det, så vidt jag förstår, Tysklanda. BURTON TEA 4 Et bend FS jr fö