nande uttrycket stadens allmänna gagna, ivilket är synnerligen omfattande och har ;n så vidsträckt betydelse, att derpå mycset väl kan stödjas beviljandet af utgifter för en jernvägsanläggning, förutsatt att len åsigt är rådande, att densamma verkigen afser stadens allmänna gagn, något hvarorm menivgarne hittills varit inom hufvadstaden temligen enhälliga hvad Bergsagsbanan argår. Mean har emellertid hittat ett skenskäl, hvilket man använder såsom den egentliga klämmen i sin argumentation. Den ifrågasatta banan, säger man, skulle icke beröra Stockholm, och derföre kan Stockholms kormunalrenresentation ej lagligen bavilja understöd till densamma. Invändningön är fyndig nog för sitt ändamål, men lider af det felet, att vid någon pröfning visa sig vara absurd. Vi tro nemligen att det får betraktas såsom en sfgjord sak, att då det hittills medgifvits kommuner att understödja jernvägsanläggningar, så har detta skett icke för att sätta dem i stånd att bekosta den större eller mindre bit af en sådan väg som berört kommunens egen mark och sålunda kunnat hänföras til området för kommunens eger vägbållningsskyldighet, utan det har skett i okt och mening att understödja företaget sin helhet och för att bereda kommunen törbindelse med alla de orter, till hvilka der ifrågavarande väganläggningen kunnat acknyta densamma. Men om nu, vid åvägabringandet ef en väg, ledande till orter med hvilka det äs kommunens allmänna gagn att komma i beröring, det befinnes, att det stycke af vägen, som ligger närmast den kommun, som sf företaget är intresserad, redan ör bygdt och att således den åsyftade förbindelsen ker åstadkommas till biligare pris än om hels vägen behöfde byggas, då skulle kommuner icke ega rätt att understödja företaget. Med andra ord, och för att bålla oss till föreliggande fall, om Bergslagsbanan icke stanna: vid Tåureberg utan föres fram till Stockholm om den förlänges en mil och blir en half elle en hel million dyrare än nu är beräknadt då skulle Stockholms stad kunna understödja densamme, men icke nu, då den är en mi kortare och en halt eller en hel million rdi billigare! Vi tilåta oss tillsvidare betvifla att de ligger synnerligen mycket sundt förnuft i er sådan lagtolkving, och vi tro derföre tör vå del att Stockholms kommun har samma be fogenhet att understödja Bergslegsbasan son andra kommuner haft att understödja jern vägsföretag, hvilkes åvägab:ingande da snset för sig vara ef vigt. Skulle för öfrigt sake; vid pröfoing bos regeringen stranda på et så orimligt hinder, så är detsarama icke omöj ligt att undsnrödja. Hr Wallecberg har sin reservation vid beredniogsutskottets be tänkande anört icke blott formella utan prak. tiska och ur affärssyapunkt ganska beak tansvärda skäl för den åsigten, att bana borde förss från Järfva til jernvågen på Djurgården — ett förslsg som väl ken för tjena att tagas i öfrervägande, åtminston så tillvida, att några förbehåll göras med af seende på en så beskaftad utsträckning fram delez, utan att kommunen behöfver, såzor hr Wallenberg säger, stå med hatten ihan och ödmjukt bedja stt blifva ihågkommen med en sådan fördel. Uppskjutanrde till annat tillf Ue att yttr oss för egen del om banans betydelse för huf vadstaden, återgifva vi i detta hänseende de ofven omförmälda insända artikeln, så ly dande: