liga dess motståndare påstås, företaget vorelk för hufvudstaden främmande eller likgiltigt. !h Vi ha i ailtför lifiigt minne hura vid genom-v drifvandet af beslut rörande en annani huf-la vadstadens ekonomiska förhållanden djupts ingripande angelägenhet — frågan om sam-jb manbindningsbanan — motståndarnes försök i: att göra sig hörda understundom bokstafli-k gen nedhyssjades och i öfrigt behandlades såsom föga mindre än ett förräderi mot huf-ly vadstaden, för att vi skulle på något zgätt, önska eller vilja medverka till att nu ifcå-!1 gavarande angelägenhet på samma sätt be-s andlas. Det är också derföre som vi redan f för något öfver en vecka sedan i vårt bladjg inrymde en af den välbekanta och högtlå aktade signaturen L. J. H. undertecknadly uppsats, riktad mot beviljandet af den förelj slagna garantien, och vi ha i dag tillåtit att! en skrift i eamma syfte får åtfölja tid-, pingen till dess läsare inom hufvudstaden.y Vi ledas härvid af den öfvertygealse, att oml. e et I 1 det företag, som det är i fråga att understödja, icke tål den kritik, som det kan blifva underkastadt, så bör det ej bafordras; är det deremot ett godt och för hufvudstaden önskvärdt företag, så bör sådant kunna mad skäl och bevis ådasaläggas, och de anmärkningar, som framställas deremot, tjena då endsst att framkalla en diskussion, som ger stadga och fasthet åt åsigterna i ämnat. 1 f För vår dol ha vi städse trott, att en jern: vägsförbindelsa i hufvudsakligen den ifråga. l!: varande riktaingen är för hufvadstaden likasom för landet i allmänhet .f stor betydel e, i! och vi hysa fortfarande denna öfvertygelse ! Visserligen förbise vi icke, att frågan tilll någon del kommit i en py ställning sedan : det blifvit afgjordt, a t den r. k. Savalla-l: banan icke kommer att utgöra en länk i för! bindelsen mellan Gefle—Daia-banan och huf-: vudstaden. Den blifvands Borgslagsbanan,: framgående till en väs ntlig del genom sam ! ma trakter som den såsom stambana ifråga-. satta Sevalla-banan, bar nemligen ick2attl: påräkna dea trafik från Norrland och Dailarne, som skulle ha kommit stambanan till j: del, åtminstone så länge icke en disekt för-! bindelse mellan Upsala och Margretehill eller : Gefis kommit till stånd; men deremot tro vi, att den nu ifrågasatta Bergslagsbanan har! litet eller intet att befsra af konkurrensen med Norra stambanan inom Bergslagsbanans! eget trafikområde, hvi:ket omfattar just de trakter, som utgöra Stockholms egentliga uppland och af ålder utgjort dess handelsområde; hvarförutan Bergslagsbanan har sia måhända ändå större betydelse för hufvadstaden deri, att den genom sin utgrening till Westerås och Köping säcter hufvudstaden i omedelbar och värmaste jornvägsförbindelse med kommunikationsnätet vester och nordvest öm Mälaren, hvilket för närvarande icke kan näs från hofvudstaden utan medelst dena långa omvägen öfver Halsberg och Örebro. Det är emellertid icke vår afsigt att för dagen inlåta oss för egen del djupare på frågan om banans betydelse för hufvudsta-! den och utsigterna för densamma att bära sig. Vi lemna i det hänsesndet här nedan ordet åt en insändars, hvars argumentation vi tro förtjena någon uppmärksamhet. Vi vilja i stället för ett ögonblick uppehålla oss vid en annan sida af saken, hvilken är den som. hufvudsakligen behandlas i den skrift, som i dag utdelas med vårt blad, nemligen frågan om Stockholms stadsfullmäktiges lagliga befogenhet att å hnofvudstadens vägnar ätaga sig den ifrågavarande räntegarantien — en fråga med atssende hvarå idkast äfven blifvit framställda i hr L. J. H:s ofvan omförmälda artikel — Det tjenar nemligea i vår tanke icke till mycket att debattera frå-; gan, huruvida Stockholms stadsfallmäktige böra åtaga sig den ifrågasatta garantien, ifall! det skulle befinnas att FA icke lagligen kunna göra det. Den frågan bör således först och främst utredas. Att hon från den sida, som bekämpar garantien, ingalunda betraktas såsom så klar och afgjord som man der vill låta påskins, derom vitnar redan ganska tillräckligt den ifver hvarmed man på det hållet söker misstänkliggöra sjelfva företaget, något som ja icke behöfdes, om stadsfullmäktige vore lagligen förhindrade att ätaga sig garantien. Man kunde ja då lugnat se tiden an, förvissad att om fullmäktige bevilja garantien och beslutet, såsom beredningsutskottet föreslagit, : underställes K. M:t eller oci i besvärsväg. drages under regeringsmaktens pröfring, det! då bletve såsom olagligt underkändt. Men i ( 1 ehuru man icke hyser så stort förtroende till riktigbeten af sin juridiska argumentation, eller ock — vi veta icke hvilketders — till regeringens rättrådighet och oväld vid bestämmandet af hvad som är lagligt eiler! olagligt i detta fall, så bjuder man dock tilll att genom uppställandet a! ett försök till bee ! visföring göra en eller annan stadsfullmäktig ! tveksam i afseende å det ifrågasatta beslu-X tets laglighet. För vår del skola vi gå våra ärade mot-! ståndare i detta ämne så längt till mötes, ! att vi förklara det vi skulle vara villiga att taga i allvarsamt öfvervägande frågan i allmänhet om kommuners befogenhet att par-! ticipera, i en eller annan form, i jornvägsanläggningar, samt att medgifva att i den frågan olika meningar kunde med fog söka j! göra sig gällande, såvida den frågan härilan-1 det ännu vore en öppen fråga, Men — det!5 må nu vara bra eller icke, rätt eller orätt — ! den frågan är längesedan genom häfdvunnen:? lagtillämpning afgjord. En mängd kommub ner hafva fått regeringens bekräftelse på ? sina beslot att skuldsätta sig för att kunna ua-5 derstödja jernbaneoch andra väganläggpingar, af hvilka kommunerna ansetts kunna hafva ? gagn. Det tjenar således i vår tanke tilllt ingenting att nu sysselsätta sig med betraktelser och debatter öfver de sålunda i högsta b instansen fastställda beslutens större eller mindre öfverensstämmelse med kommunalförfattningarnes vare sig bokstaf eller anda. Hvad än den juridiska utläggningen kan söka Y att i det hänseendet ådagalägga, så står det d faktam fast, att en lagtillämpning i en viss riktning vunnit häfd, och att det som förklafi rats lagligt och-tillåtligt för en raängd andraltb kommuner i riket, väl icke gerna kan vara olagI e: ligt och otillåtet för hufvudstaden. Vi vilja fi för öfrigt fästa uppmärksamheten derpå, ettlö då man på den sida, mot hvilken vi pole-!5S misera, citerar kommunalförfattningens bejss stämmelser, så betonar man isynnerhet ut-ik rr oo