SUSIAvvE, SUI UC UVURG HAUS UDiDGNIv uppdrag att tända eld på busen, hvarjemte de också voro uthålligast i att försvara barrikaderna. Utom de s. k. petroleuses, har man också fått reda på andra afskyvärda sekter bland insurgentskorna, nemligen de som erhållit förtroendet att hälla vitriol öfver soldaterna. Man fick först reda på dessa odjars dater när man upptog fallna officerare och soldater, hvilkas ansigten voro på det förskräckligaste brända, och men erhöll full visshet i saken då man hos flera qvinnor, hvilka fördes som föngar till Versailles, påträffade vitriololja samti att denna sorts ådare äfven vore: militäriskt organiserade och hade noggranna instruktioner. För en del sf kommunens anhängare har det, trots de hittills gjorda många häktningarne, lyckats att undgå myadigheternas efterspaningar; flera lära till och med lyckats komma öfver gränsen. Serailler, en medlem af kommunen, som sades hafva blivit skjuten, är bland dem som undkommit från Paris. Han hade for sig vid Rue dAboukir, i närheten af Piaces des Victoires. Truppernas när:varo i detta qvarter gjorde det omöjligt för honom att lemsa det hus der han var gömd. Han tog sn tilflyst till ett cabireto och pg nägot sätt kow han den vägen ned i enl) loakgåvg, hvarifrån han kom frem till vallarne, derifrån hissade han sig i sällskap med vännen Rochat utför på ett tig och på det sättet undkom ban. Begge sägas nuv befinna gg i Lyon. I Brisse! lära flera kommnunister blifvit häktade, dick känner man ännu ej deras aaxmn. Panl Nicolai, inspektör öf-! ver kasernörna i Paris samt kommunens trapper, har också kommit i regeringens våld. Han häktades i Lyon. Med frimurarne har man också tagit ibop. I skotska logens lokal vid Rae Jaan Jacques Rousseau företogos i går visitationer och der anträffades vapen och ammunition. I Avenue Tradaine påträffades också gevär, och under en stenbro tätt vid Paris har man gjort samma upptäckt. Bland de personer, som skötos i Fort Vicennes, bafann sig också kapten Revol, hvilken var den som arresterade erkebiskopen af Paris, Jemte Revol blefvo fölre Persorer fusiljerade i Fort Vincennes: urst Begration, ryss och den som ledde försvaret af Nordbanstationen, Okolowitscb, en af Dombrowskis adjotanter, öfverste Delorme, Vierlet, poliskommissarie i kommunens . tjenst, L-perchena, belgier. och Valliant, begge poliskommissarier, Bordien, sorgeast vid jäg2rkåren, och som af Morlet fått i päre att spränga fortet i luften. Merlet hade redan jagat en kala genom hufvudet på sig. Enligt nyare underrättelser skola ytterlim följande komprometterade personer ha lifvit häktade i Fravkrike: Charles Lullier; den bekante chefen för natiopalgardet usder kommunen, i sin bostad vid bou-j4 levard S:t Michel; Tabaraud, medlem af kommu-l. pen och kommissarie vid delegationerna för justi-; tieärenden, på rue dAmsterdar ; Påschal Grousset den äldre, f. d. censor vid lyceum i Toulouse uti hötel du Nord (samma hus der Tropman bäktades); Dacoste och Grossier, tvenne af Raoul Rigaults ifrigaste biträden, den förre i Melun, den senare i ex liten jernvägsstation vid ostbanan; Andrå Gill, den bekante karrikatyrtecknaren, som af kommunen utcämndes till konservator vid galerie de Luxembourg; kommendanten Joseph, en af kommusvens rcest exalterade officerare, hvilken hade erbjudit sig att organisera ett band mördare, som skulle rödja ur vägen alla Europss furstar tillika med deras familjer; Sicard, en af kommunens delegerade för 18:e arrondissementet; Gentillet, som skall ba varit den egentlige upphofsmannen till branden i Gobelinfabriken, och slutligen en från kejsardömet bekant storhet inom demimonden, mademoiselle Markovich. Orsaken till sistnämnde arrestering är änou icke bekant. Organisationen af Paris poliskår framskrider raskt; den kommer att framdeles beväpnas med chassepots, och redan ser man på gatorna mänga af den nya kären. Den är på kelt annat sätt uniformerad än förut. Uniförmen liknar det Parisiska mpatiofialgardets, dock äro färgerna olika, och polisen bär ej värja såsom förot, utan bajonettsabel, och ser mycket martialisk ut. Dessa polisbetjenter dältogo i kriget mot Paris och utmärkte sig vid kampens början för mycken djerfbet. Obdekant är dock om de skola bibehålla benärmningen gardiens de la paixo, såsom de kallades till den 18 Mars, eller sergents de ville, liksom förut. De rojalistiska tendenserna hos majoriteten inom franska nationalförsamlingen börja nu bli föremål för de repablikanska tidningarnes skärskådande. Så yttrar t.ex. Sdele: Är det då möjligt, att man i 1871 års Frankrike skall kunna återställa statskyrkan, förstfödslorätten, kastprivilegiorna, det ärftliga päreskapet, kort sagdt, allt som nationalviljan trampat i stoftet? I sammanhang härmed framhåller äfven Sidcle den riktning i utrikestiken, som grefven af Chambords program med bestämdhet låter förutse. Bländad af maktens bedrägliga fata morganax, säger tidningen, går legitimiteten redan hafvande med en ny expedition till Italien. Kyrkans äldsta dotter måste öfver Alperna för att ställasitt svärd till den heliga faderns förfogande.. Dessa klerikalt reaktionära tendenser finner dun republikanska tidningen ytterligare bestyrkta af en al Gazette du Midi återgifven adress till! påfven, hvari det heter: Våra olyckor började med den dag, då vi lexnade Rom; de skola icke upphöra förrän den deg, då vi åter öfvertaga vakten vid den heliga stolen Uti en artikel i Journat des Debats med anlednivg af erkebiskopens af Paris begrafniog brännmärker Jobn Lemoinone på fölJande sätt kommunen och dess anhängare: Det favns i denna vidunderl:ga orgie hvarken tanke eller plan: man finner der endast rofdjarets vilda instinkt och lyssnad efter blod. Det är vilddjaret, som gjort uppror, som krossat sin bur och kastat sig öfver allt, utan att veta hvad det var. Man skuile; kunnat tukta det med glödgade jernspös men omöjligen skulle man kunnat förbättra det.! Dessa vilda varelser hsfva dödat, bränt och ödelagt blott och bart af passion. Om man frågar dem hvad de vilja sätta i stället för det de förstört, skola de stå handfallna. Dei skola på sin höjd kunoa svara: Vi veta icke hvad vi vilja, vi veta endast hvad vi icke vilja, och vi vilj: icke det bestående. ; Vi äro follvoxna underåtiga, och det är I, de rika, da lärda, I som kunnen läsa och skrifva och som ieke hafven lärt osa det — det är I; som bären ansvaret för våra själar, om vi bafva sådana Man -behöfver endast gå ut på våra nedhrända satar och hatrikta Paris foberolö