Article Image
varas transporterande. Nyligen hafva ock handelshus i Stockholm börjat skicka fartyg till Köping för att der lasta direkt på Petersburg. Detta kan ske med en besparing af omkring 20 öre pr centner, af uppläggaingsoch utbärningskostnad, pråmhyra, stapalplatser i vågen och dessutom minskad frakt emot att betala denna först till Stockholm och sedan härifrån, och det är derföre sannolikt, att dessa exempel snert komma att följas af flera. Allt detta innefattar ej uppmuntrande utsigter för jernvägen. Huru kan man då tro, såsom likväl varit framstäldt ifrån ett håll, som blifvit betrektadt såsom en auktoritet, att t. ex. sex tåg om dagen skulle kunna gå mellan Westerås och Stockholm, om man icke vill låta fyre deribland gå i det närmaste tomma? Afven om Bergslagsbanan vore ensam om landtransporten, synes säledes föga hopp vara för handen om någoa lönande trafix på densamma under hela den tid sjöfarten räcker, det vill säga under balfva året, emedan det är obestridligt, att varor kunna sändas billigare på sjön, än landvägen. Dean fördel som då återstod af jernvägen, komme således att inskränka sig till den tid om våren, då den utrikes sjöfarten är öppen och fartyg här vänta på last, men Mälaren ännu är stängd af is, hvilket vanligen torde kunna beräknas till en månad, samt ett par veckor om hösten; ty under den egentliga vintern kommer i alla fall icke mycket att här uppläggas. Att jernvägen under nyssnämnde tider om våren och hösten skulle göra nytta, är tydligt, men frågan är nu icke derom, utan huruvida den i sin helhet skulle hafva behållning utöfver trafikoch underhållskostnaden. Men antaget äfven att uuder den del af året då sjöfarten är stängd, det vill säga ander sex månader, en betydlig forsling på jernvägen skulle erbjuda sig, så har den tilltänkta banan, såsom förut är nämndt, en medtäflare nti statens bana öfver Sala tilll Krylbo och vidare en enskild bana till Norberg, tillsammans omkringen mil längre; men då staten har lättare än enskilda att låta sin bana trafikeras utan afseende på behåll-! viogen, så lär staten icke gifva vika rör det! enskilda bolaget, och det blir för den en obetydlighet, att eftergifva hela frakten för en mils längre väg. Men följden häraf blir, att en del af rörelsen går ifrån den enskilda banan, och det kan ej vara för högt beräknadt att anslå detta till hälften. ÅAnnu en omständighet och icke den minst vigtiga, är att från Norberg är afståndet vida kortare till Gefle än till Stockholm. Jernvägsfrakten till Gefle blir således mindre. Härtill kommer, att ifrån de norrländskal! hamnarne, som hufvudsakligen exportera trävaror, tages jern såsom bottenlast till mycket billigare frakt än ifrån Stockholm (från Sundsvall t. ex. merändels till 5 shilling sterling pr ton), hvilket under största delen af året gör det förmänligare att skeppa ifrån dessa hamnar. Hvad särskildt artikeln malm beträffar, så skulle det blifva ganska svårt, att inom hufvudstaden få upplagsplatser för större qvantiteter deraf. Upplag längre bort: fordra större kostnad, som denna artikel icke tål vid. I Gefle och andra norrut belägna hamnar möter i det afseendet mindre hinder, och detta verkar äfven i sin mån ofördelaktigt för jernvägstransporten hitåt. Oförnekligt är således att denna så kallade l. bergslagsbana är utsatt för en tredubbel täflan; under halfva året med sjötrafiken, som kan forsla för billigare pris, och under hela året dels med statens banz2, dels, hvad bergslagsprodukter angår, med den mesta rörelsens drzgande norrut till koldistrikterna och Gefle, för att derifrån söka utlandet. Att under så missgynnande förhållanden tro någon behållning på denna bana kunna appstå, är en optimism, som är hvars och ens rättighet, och hvars driffjeder till och med må vara berömvärd. Men om aktietecknarne, i och för den nytta, som hufvudstaden i alla händelser kan hemta af en utgreniog vester ut från den norra stambanan, äro färdiga att göra en uppoffring, så synes det åtminstone vara ett af sakens allvar påkalladt åliggande för herrar stadsfallmäktige, att icke öfverila sig med ett bifall, så länge de inkast, som här ofvan äro uppräknade, icke kunna vederläggas. Det är icke behagligt att röra på en ömtålig sträng, men ärendet är för vigtigt för att ej af nu förhandenvarande anlednirg tilllåta en erinran om ett förbållande, då det genom en likartad agitation med den som nu egt eller eger rum, hade säväl lyckats att åstadkomma en opinionsstorm för sammanbindningsbanan, att de, som vid det bekanta mötet få börsen rörande den seken vågade yttra betänkligheter, nästan utan undanteg blefvo bemötta med sorl och så godt som nedhyssjade,och detta af personer, som eljest äro särdeles humana och aktningsvärda. Sammanbindningsbanan hade blitvit en trossak, som drefs med fanatism. De flesta då ifrande torde pu derom fått betydligt förändrade tankar. Nu är det föreställningen om en bergslagsbana, skickligt bearbetad, som tyckes hafva förmått åstadkomma en lika varm temperatur i sinnena, och det saknas icke de som framförallt vilja smida medan jernet är varmta. Uti intet fall synes dock en noggrann besinning vara ur vägen, då ett bitall af fullmäktige, utan fullt stöd af lag, om det tillika är förhastadt i sak, kan komma att under 40 år ädraga de skattdragande i hafvudstaden betydligt ökade bördor. Sammanbiådningsbanan kostade hufvudstaden 2 millioner; här kan det blifva fråga om fem. Videant Consules, ne qvid detrimenti capiat res publica! L. J. H. Post skriptum., Sedan ofvanstående var skrifvet hafva tidningaren meddelat utdrag af drätselnämndens officiella utlåtande, hvarati den begärda borgen tillstyrkes emot vilkoret att innan densamma lemnas skall teckning vara gjord till minst 2!2 millioner rdr samt åtskilliga andra vilkor, som der igenfinnas, och bland hvilka de två första, såsom de hufvudsakliga, här upptagas: 1:o) För hvad staden möjligen kan komma att utbetala i följd af garantien, skall staden hafva säkerhet i jernvägen med dess materiel samt bolagets reservfond och öfriga tillhörigheter; och skall staden ega företräde framför aktieegarne till bolagets nettoinkomst, så att någon utdelning till aktieegarne af ränta eller vinst eller under hvad namn sam halet jalra må Ang sm InnAKR SA de

12 juni 1871, sida 4

Thumbnail