Till kommunernas egna behof kan emellertid icke räknas annat än det, som mer eller mindre omedelbart angår kommunens alla medlemmar och deras i sådan egenskap gifna skyldigheter, såsom kommunens förvaltning, allmänna ordningens upprätthållande, vägunderhållsskyldighet, allmän undervisning, sundhetsvård o. s. v., men ingalunda att gå i borgen för industriella företag af enskilda personer eller bolag, om än dessa företag atse att bereda kommunen en fördel. Här är dessutom fråga om en sådan borgen ej blott för den tidsperiod som de närvarande stadsfullmäktiges uppdrag omfattar, utan för 40 är, det vill säga att ej blott den nu lefvande generationen, utan äfven den nästföljande kan få vidkännas följderna deraf. Det faller af sig sjelf, att om en majoritet af två tredjedelar inom en så upplyst och aktniogsvärd församling som hofvudstadens stadsfollmäktige skulle fatta ett sådant beslut, så måste det hos denna pluralitet härleda sig ifrån en föreställning, som man äfven hört uttalas, att den ifrågavarande borgen är blott pro forma (detsamma som man vid de flesta tillfällen förntsätter när andra borgensförbindelser undertecknas); att det aldrig kan komma ifråga att staden skall behöfva betala något el:er, med andra ord, att intet tvifvell kan finnas att ej banan skall gifva öfverskott öfver driftoch underhållskostnaden samt att det defföre är onödigt att strängt hålla sig vid grundlagens stadgande om beskattningsrättens inskränkande till hvad som rör ?kommurens egna behof?, Denna föreställning, som till en början lär ha gjort sig gällande hos drätselnämnden, hvilken enligt hvad för ett par dagar sedan berättades skall enhälligt hafva beslutit tillstyrka den begärda borgens beviljande utan afseende på den legala betänkligheten, kan icke heller gerna ens hos en så talrik och upplyst fraktion af stadsfullmäktige grunda sig blott och bart på ett subjektivt tycke, utan troligen på tvenne andra omständigheter. Den ena af dessa torde vara, att de flesta l ha svårt att föreställa sig att vid detta tillfälle, olika med hvad som vanligen sker vid bildandet af aktiebolag, de flesta tecknat sig, såsom förut är nämndt, icke med beräkning FÅ vinst, utan hofvudsakligen för att gagna ufvudstaden, sedan de så ofta hört denna banas tillkomst beskrifvas såsom å ena sidan oundgänglig, såvida hufvudstaden icke skall aftyna, och å den andra såsom ledande till lysande utsigter genom den kommunikation som den skall öppna med bergslagen. Det är väl ock i denna mening som banans namn på den senare tiden blifvit ändradt från Sevallatill Bergslagsbanan, hvilket annars synes mindre egentligt då den slutar vid En: gelsberg, och säledes stannar ett godt stycke väg från Norbergs grufvor, derifrån den egentliga forslingen skulle beräknas, och under hela den del af den väg banan geromlöper icke ens finnes något berg som är kändt att innehälla malmer. Den andra omständigheten som antagligen verkat på drätselvämnden, synes hafva varit en i tidningarne synlig uppgift på de bruttoinkomster, som hemtats at särskilda redan befiotliga jarabanor, och en sannolik beräkning öfver den behållning, som der nya banan vid jemförelse med någon af dessa antagligen skulle gifva till betäckande af amorteringen å lånet, Uti en sådan tablå upptages den årliga trafikcch underhållskostnaden för bergslagsbanan till 350,000 rår, hvilket för 1712 mil gör 20,000 rdr pr mil eller för 17 milnågot mera. Med en inkomst, sådan som en af de lägsta på vestra stambanan, nemligen bandelen Katrineholm—Norrköping, 36,720 rår pr mil skulle, menar man, bolaget då kunna betala sin amortering 5 4 med 250,000 samt dessutom afsätta till reservfond 30,000, ech denna behållning skulle ökas, vid antagande af en bruttoinkomst i likhet med Upsalabanans, der den utgjort 49,278, eller, Stockholm—Gnesta, 76,334 och Hallsberg—OÖzebro 59,481 pr mil. Skualie denna beräkning hålla stånd, så vore ock i afseende på resultatet ingen fara för handen, att till beredande af en fördel åt kommunen våga ett steg utanför kommunens egna behof eller, med andra ord, att låta ändamålet helga medlen. Dristigt vågadt är halft vuonet, säger ordspråket, och så tyckes äfven drätselnämnden hafva menat. Härvid förekommer emellertid ett men, eller rättare sagdt, ett om, som icke bör förbises. Förhållandet med de åtta enskilda banor, som utmynna till statens jernavägar, visar nemligen, att de i medeltal ej baft större bruttoinkomst pr benmil, än 37,915 rdr. På statens egna banor fionas 24 stationer (se trafikstyrelsens berättelse för 1869), som gifvit mindre än do citerade 39,000 rdr och tretton som gifvit mindre än 3,000 pr mil för år räknadt. Hurao är det då tänkbart, att den tillämnade banan skall kunna gifva 39,000 pr banmil? Mansynes vid detta antagande antingen hafva förbisett eller af någon oförklarlig orsak blundat för en sak af vital beskaffenhet, nenligen konkurrensen med andra, både landoch sjövägen. Man synes hafva glömt, i afseende på det förra, att denna bana bygges för att täfla med en bana öfver Upsala, Sala och Krylbo till Norberg. Denna senare blir väl omkring en mil längre (enligt hvad oss är sagdt skall det dock icke vara fallt en mil); men det är mer än sannolikt, att staten, för att åt sig behålla trafiken sätter ned priserna så lågt, att den enskilda banan icke kan med någon behållning täfla dermed. Hvad sjöfarten beträffar så lär ingen kunna bestrida att denna under hela seglationstiden kan transportera billigare än på jernväg. Fartygen frän Mälarens hamnar gå dessutom genom slassen direkt till jeravågen och aflasta dar, medan transpurten från jernväg till jernvågen eller till fartyg (ifall en hel sändning dear kan emottagss), drager särskild kostnad. — På de första milen ifrån Tareberg går banan öfver en landtunga, omgifven på båda sidor af Mälarens vikar. Från en mängd ställen af denna trakt bhitkomma hvarje dag ångbåtar med landtmannnaDotta har så ökat sig på de sista ren, att det upptager idet närmaste hela den tillförsel som förut, kom hit på roddbåtar från samma trakter. Anvgbåtarne anlända hvarje morgon omkring kl. 9 och fara hem kl. 2 eiler 3 på eftermiddagen. De lägga till vid Kött-torget, sälja siaa varor, äfvea kreatur, der på fartygen, således utan det bryderi transporten från jernvägen till torget medför, och hvad de icke få sälja, föres hem och kommer åter dsgen derpå. Sålunda finnes sjökommunikation med hufvudstad2n nästan då bt re ft DR Jr lt Kg ER fak re dk PR tkr pc RA DA ft en DD OD DO bå På På DD er Ad Mm Ö PM AA MM DD