)sitt eget fall, om ni hade befriat Frankrike, Me historien skall säga att ni, efter att ha lofvat at rädda fåderneslandet, har störtat det i förderfve: Emellertid, for ni till Ferricres för att fälla tå jrar. Jag hyser medömkan för er. Der uttalar n de farliga orden, som aldrig borde ba kommi öfver en statsmans läppar: Icke en sten af vår fästningar, icke en tum af vårt område... Eder samvete borde ha sagt er hur tungt dessa or vägde. Till en fransk ministers heder borde i er samvete funnits så mycken blygsel, att ni ej satt ) Jert namn under ett dokument, som uppräknade ,de smärtsamma offer, hvilka blifvit oundvikligs I genom på hvaranira hopade fel. I Versailles föreslår segraren nationalgardets eller armåns afväpning, och ni valde soldaternas I derför att ni fruktade de bonapartistiska elemen I Iterna i deras led, medan deremot de elementer till oroligheter, som funnos hos en retad massa missnöjd den också, illa handhafd, förödmjukad och usel, dessa elementer, som man borde vänta sig skola nå sin spets i det förfärliga utbrottet af kommunen, icke ett ögonblick af er beaktades. Ni säljer Ffankrike till den underhandlande fienden i utbyte mot er personella republik. Hvarför gaf ni efter? Jag skall säga er det. Det var derför att den utändske ministern lät er förstå, att ni skulle kunna bli assimilerad med den gamla lagstiftande kåren — och då undertecknade ni allt. Låtom oss fortsätta! Er bristande förmåga gjorde att kommunen triumferade i Paris och af den kom också, att tyskarnes fordringar blefvo större med hvarje dag. Underhbandlingarne i Bråssel drogo ut på tiden — ingenting blef afgjordt. Ni reser till Frankfurt. Hvad gör ni der? Ni underteckoar ytterligare tunga vilkor till fredsreliminärerna: 1:0 genom att förkorta terminerna ör krigskostnadsersättningen3 erläggande; 2:0 genom att förlänga ända till December 1871 ockupationen af Paris forter, som ju skulle vara utrymda efter betalningen af den första halfva milliarden; 3:o genom att icke !8ta Preussen erkänna sin skyldighet att öfvertaga ansvaret för så mycket af Frankrikes gamla skuld till de afstådda departementerna som stod i förhållande till territoriet och antalet inbyggare. Detta var ju blott vanliga anspråk, detta har ji gjorta för Lombardiet, Savoyen, Nizza, Veretien — har alltid gjorts så. Preussen sjelf öfrertog ju 1866 Hannovers, Hessens och Nassaus statsskuld. Detta skulle ej de preussiska underhandlarne, så miktiga de än voro, kunnat öppet afslå. Jag ska!l ännu en gång säga er hvarför ni skamligt böjde ert hufvud. Det var derför att man lät er se ekymten af möjlighet af en vädjan till franska folket. Från den stunden skyndade ni så mycket ni kunde med att afstå alltiog, och i Frankfurt liksom i Versailles offrade ni Frankrike för ert blinda bat. Det må man erkänna, att icke behöfdes det ändra taktik för att bekomma allt möjligt af er regering; allt hvad underhandiarne hade att göra var att för er påpeka möjligheten af att få se franska folkets vilja triumfera. Jag fördömer ej dem, som under förfärliga omständigheter antogo i Versailles de preliminärer, som kanske voro oundvikliga, än mindre skall jag fördöma nationalförsamlingen, som ret ficerat dem. Jag anser mig ej hafva rättighet dertill. Men ni, ni är oursäktlig för edra bandlingar den 4 Sep tember; för att ha illa försvarat Paris; för avt ha pantsatt landet bara genom en rhetorisk fras; för att ha lemnat vapen qvar i händerna på en upphetsad befolkniog, vapen, som blefvo utan någon nytta mot främliogarne, men farliga för sjelfva befolkningen; för att hafva gjort preliminärerna oändligt mycket tyngre genom fredsfördraget — kortligen: för att ha slutat med Paris förstöring. Ni har fyllt bägaren till brädden. Frankrike harmas öfver ert beteende och en efterverid skall falla sin dom öfver er. I detta mörker, hvari Frankrike blifvit försänkt, med dessa ursinniga för sitt öga, hvilka isitt vanvett uppbränna våro monumenter, kullstörta kolonnen och krossa denna ärofulla brons, hvars minsta bit skär ett sår i bjertat på hvarenda af våra soldater, måste man söka efter ett ljus, som år helsobringande. Man skall ej finna det i pretendenternas intriger, utan inationens vilja. E!jest måste blott oreda och strid blifva följden. Det är icke i en princip, som är negationen af det moderna samhället, icke i den hvita fanan, som Frankrike redan glömt bort, icke i negationen af den allmänna omröstningen, icke i en hvit terrorism, som efterträder den röda terrorismen, icke i en fusion af pretendenter eller i de franska Stuartarnes återkomst — det är icke på det sättet rankrike kan inlöpa i den räddande hamnen Nej, för ett nytt samhälle fordras en ny symbol. Det fordras — den moderna foikrättea vill det så — allas abdikation inför folkets vilja, fritt och lirekt uttryckt. Utanför denna är, jag upprepar det, blott kaos. Man kan ej påtvinga någon tron på monarkien. Dea enda grundval, på hvilken ena regeriog i Frankrike kan stödja sin princip, den euda kåila, hvarur den kan hemta sin Jegitimitet och sia styrka, det är en vädjan till folket, hvilken vi påyrka och vid hvilken Frankrike bör hålla fast. London den 31 Maj 1571. Napolgon (Jeröne).n Vi böra tilläzga, att Times, som medder breivet, icke erhållit det för att iaförasi vingen, utan att det cirkulorat, i ILonisn, hvarför tidningen aftryckt det. Kejsar Wilhelm har befallt, att en allmän bönedag skall firas sördagen den 18 Jani i vila kyrkor i Preussen till tacksamhet mot Gnd, som låtit landet bli förskonadt från krigets bärjningar samt förenat de tyska urstarne och folken i ett rike. BöndsgsatLonen skall ringas med alla kyrkklockor och ett Tedeum afsjungas. I den engelska och tyska prassen har nån tid diskaterats frågan om Helgolands atädande, d. v. e utt Preussea fordrat det öngland skalle afstå denna ö. At ett telei gå visserligen den applysninen dementerat ryktet om att eussen skulle ha yrkat att erhälla Helgoinot penniogersättniog; men nog tyckes rägan på något sätt varit å bare, efter som le engelska bladen ansett sig böra upptaga ien. Times har låtit en insändare taga till ;rda i frågan, och denna menar, att det vore väl om England afträdde ön till en makt, som hade kraft och vilja ait afskaffa da der ällande usla sjöfa:tsiagarne, ty säger hav, terna på Helgulard äro allsmäktiga och ig på gamla lagstedgandev, genom ta delen af all egendom,