md sig, tog Marie brefvet och läste följande: London, den...... Alskade! Jag är i Envgland, — i ditt land! — Na, äfsen mitt, ty e gan din afresa från Paris, har Freokrike bli min förvisningsort, — England mitt rätta hem. Ar do öfverraskad? Nej, du kan icke vara det, du ken ja ej tänka epnat, än ett ger min själ är, der måste jag äfven personligen vara. Du kan ej blifva öfverraskad om jag kommer dig ännu rärmare, då jeg iurvit mig sviken i hoppet em att träffa dig här. Skall du dröja länge, att åie:kor. rs? När för jag 8 dix? Om Paris var en öken visn dig, hved skall då Londen bliiva? Jsg hs öfver att solen lyser, der min sol icke är, jag kan blott hoppas ait hon är härc!den som förkusnar din äterkorcst. Är det så? Det första jag gjorde vid min ankomet, var att röka dig i ditt bom vid Portminsquare. Hviiket dyst hus! Äfven det tycktes mig känna sig öfvergilvet. Efter många evåsigheter -ty orden: Jog älskar Ci hjelpa rig ej m ;ycket, A js Bg. känner i flsra af ditt språk — fisk jeg äsdt hvar du är — många, många mil bäritrån! Deretter bar jag ett rekommesdstionsbref från mr Prosper till en af hans värner. Horon: träffade jag på teatern, der han är kapellmästare. Han emottog mig väl och ans-r att jog icke gjort orätt uti att komma hit. Här äro mårga platser åt utländska musici nu, seden freden är gluten, han anser sig kunna lofva mig en plate, ö vid sin orkester, eller vid någon ar an min börs är 1ö : a tycka att dessa gter icke äro ä reen jag för vara nöjd, — Rem by o på 0 d och vore än Lonion tis gåvger så stort, h ser jag ingen fruktan, Alskar jag dig ej?