Sammantbo at stolarne på olika ställen, isy nerhet upp till det vackra träkorset, o hade på fyra ställen satt eld på dem. Säk om, att deras företag skulle lyckas, lemna de derefter kyrkan, för ett sätta eld på Pe lais de Justice och tillstötanåe byggnade De studerande i ett närbeläget seminariu sågo från sina fönster pöbeln draga bort; c sammankallade allt folket itrakten, spräng portarne och lyckades äfven att släcka elde efter otroliga ansträngningar och stor far ty många blefvo utburna sanslösa på grun a? den tjocka röken. Mordbrännarne vänd under tiden tillbaka och sökte jaga ut folke men motståndet blef så starkt, och gener: Cisseys kanoner dånade redan så nära intil att de ej fingo tid till att göra om sitt veri Det var således ej kommunens fel, att ick det herrliga templet brann upp. Och likvi har Victor Hugo, författaren till Nötr Dame de Paris,, erbjudit sitt hus som ei asyl för kommunens män! Sidele offentliggör Paris-kommunens sist; dekret, liksom alla andra affischerade å gat hörner. Denna affisch bär ordningsonmmeri 398, är daterad den 24 Maj kl. 9 på afto. nen och uppslogs under natten på husväg. garne i elfte arrondissementet. Den lyde som följer: Paris kommun. Order. Hvarje hus, från hvars fönster skott los. sats på nationalgardet, skall ögonblickliger förstöras och deras invånare nedhuggas om de ej sjelfva döda eller utlemnas dem som begått brottet. en 4 Prairial, år 79 (24 Maj) kl. 9 aftonen, Krigskommissionen.n I trädgården till huset n:r 6 vid Rue des Rossidres ha trupperna rest tvenne kors öfver de der så ohyggligt mördade generalerna. På korset öfver general Lecomte står blott hans namn, det andra har följande skrift: Till general Clement Thomas minne rest af första divisionen af andra kåren. Den 23 Maj 1871. Det förat omnämrda brefvet från prins Napoleon till Jules Favre, hvilket på sitt sätt kan betraktas som ett hitsoriskt dokument och hvars hufvadsakliga innehåll vireNan i korthet meddelat, lyder i sin helhet som följer. Freden med segraren har blifvit undertecknad. Paris, den stora hufvudstaden. står i lågor. Dess skönaste och mest vördnadsbjudande byggvader ligga i aska. Blod flyter i strömmar. Ert verk är fullbordadt! Den djupa smärta, som trycker alla fransmäns hjertan, bör icke tysta förnuftets röst, som kräfver att ni aflägger sträng räkenskap för de olyckor ni förorsakat. Den 4 Sept., underhandlingen. om vapenstillestånd i Ferritres, Paris försvar, preliminärerna i Versailles, den 18 Mars, freden i Frankfurt, Paris brand — sådana äro era olycksaliga bedrifter. Historien skall kalla er olycksmanren. Hon skall blott kunna upptäcka en enda driffjeder till ert handlingssätt, hatet till napoleonska namnet. Det olyckliga krig, som börjades af kejsardömet den 19 Juli 1870 har slutats den 10 Mej detta Ar af denna namnlösa regering, som ni tillhör. Men. hvad är denna regering? Är hon en regering för nationalförsvaret? Nej, ty ni har endast kapitulerat. Är hon en regering för nationens äterställande? Nej, ty Frankrike har inkräktats Rf vnarkien och descrganisationen. Är hon en monarki? Nej. Är hon en republik? Ännu mindre! Är hon friheten? Nej. Hvar var denna frihet, när valen höllos, hvilka inskränktes genom. proskriptionsdekreter, som återtogos i sista Bgonblicket, då medborgarnes val redan var förfalskadt. Denna regering är en förening af alla olyckor, sammanhålina genom frånvaron af ordting, säkerhet, frihet och styrka. Lätom oss steg för steg nedstiga för att undersöka de afgrunder, i hvilka man fört oss. Den 4 Sept. föreslår pi efsättningen. Den af er ledda emöten förjagar era kolleger. Ni bryter er ed och usurperar på Hötel de Ville makten emot den Wrsänna omröstningen. Kejsardömet bade begått stora fel. Våra nederlag voro stora, men våra lyckor datera sig från den tid, då ni kom till tyret. Må enhvar bära sin del af ansvaret! Det var säkerligen ett stort misstag att för mycket räkna på Frankrikes krafter och år 1871 begå amma fel, som Preussen begått 1806, att för mycket taga med i räkningen de segrar vi vunnit uuler den stora republiken och det första kejsardömet, tt akta alltför ringa den mäktige fionde vi bade att ekämpa, att endast tänka på Krimkriget 19854 ch på kriget i Italien 1859 i stället för att med. ugn uppskatta de af frametående män anförda, yska stridskrafterna år 1870. Jag hvarken vill ller kan misskänna dessa fel, som Napoleonilerne betala mycket dyrare genom den smärta om söndersliter deras hjertan än genom blotta andsflykten; men kejsaren har aldrig sökt att biehålla sig på tronen medelst en fred, som kunat rädda hans makt genom att påligga Frankike alltför tunga offer. Vi ha en tröst, nemligen len att ha fallit med landet, då er upphöjelse lereinot daterar sig från dess olyckor. Ni käoner bättre än någon de vilkor, Napoleon II kunnat erhålla af Preussen vid Sedan. De voro isserligen hårda, men ojemförligt bättre än dem i antagit. Våra uppoffringar skulle icke ha kunat jemnföras med dem som ni underskrifvit, för itt icke tala om att vi skulle ha undvikit dessa nånader af oordning, som framkailades af regeiogen för Paris icke-försvar och af den förhatiga och vanmäktiga diktatur, som utöfvades af lem af era kolleger, hvilka, efter att ha emigreat i ballong, plundrade och förtryckte våra proinser, Anda till kejsardömets fall bade vi lidit tora olyckor, men olyckor :om kunde godtgöras likhet med dem, som ni finner upptecknade i lere stora folks historia. Sedan den 4 Sept. tdermot är det icke mera olyckor, utan sådana förtrossande slag, som icke ha något motstycke i vistorien. Felen tillhöra kejsardömet, de stora lyckorna er, och jag frågar mig sjelf, om icke land alla kejeardömets fel det största var, att det å sitt område tålde era brottsliga försök. De undvikliga konseqvenserna af er usurpation äro evolutionen af den 18 Mars, som ni ru anklagar, ch Paris brand, för hvilken ni är ansvarig. För försvaret af Paris har pi inskränkt er till tt proklamera inbillade framgångar. Ni har icke illgodogjort er de fruktansvärda, men kraftfulla lementer till motstånd, som ni lössläppt och som nder två måcader hållit Frankrikes soldater i chack, och emellertid var det just desse män, vilka sedermera besatts af den demagogiska yreln, som bort tjena er att upptända den patriotika glöden. Det var samma nationalgarde, samna kanoner, samma musköter, samma fästen, samna barrikader. Alla dessa kratter ha förblifvit anmäktiga i era svaga händer, men skulle ha lifvit sublima, om vi hade begagnat dem mot rämlingar. Vet, att Napoleoniderne skulie ha va