äro nya stolpar under uppsättning. Telegra fering å denna linie kommer äfven att st öppen för allmänheten. — Doktorspromotionen iLund. Der om skrifver Sydsvenska Dagbladets korres pondent bland annat: Sedan alla intagit sina af marskalkar an visade platser i kyrkan, inledde promoto akten med ett kort föredrag om Skalde och hans förhållande till sin samtid. Efte af prokancelleren erhållen Venia promovend promoverades under kanonsalut och fanfare först jabelmagistrarae och sedan kandidaterna Deretter höll primus en latinsk oration oci ultimus uppläste nedanstående verser till da. merna. Den högtidliga akten afslutades me bön af professor C. Warholm, hvarefter progassionen i samma ordning utgick ur kyr an. Studentsångförenipgen hade emellertid sam. lat sig vid Tegners lagerkrönta byst, dit öfriga deltagare i festen snart infunno sig, oct bragte hans minne sin hyllning genom afsjangandet af ett par af hans sånger. En inträffande, häftig hagelskur skingrade likvä hastigt åhörarne åt alla håll och gjorde att den till kl. I i Botaniska trädgården annonserade konserten i stället måste hållas i Domkyrkan. Kl. half 3 börjades i akad. fören:s festsal promotionsmiddagen, hvilken med tal och skålar varade till femtiden, då allmänheten var inbjuden till Botaniska trädgården, hvarest harmonimusik omvexlande med studentsång utfördes. Här tillbragtes några angenäma timmar, hvilka säkert skola bevaras i tacksamt minne af de talrika deltagarne. Kl. 9 börjades festbalen, hvilken i ä särdeles animerad stämning fortgick till Vädret var, med undantag af en kort stund på middagen, angenämt. De talrika promenerande damernas eleganta toiletter och den glada sinnesstämningen, allt bidrog att gifva åt denna, kanske sista, promotion en särdeles festlig prägel. Omsider hafva vi i dag då vunnit den lön, en ärlig ungdomskamp är värd, — den första berg-afsatsen ha vi hunnit af uppförsbranterna på lifvets färd: victoria I sjunga vi och jubilera likt Alpbestigaren på fjellets höjd, och här vårt segermärke vi planteras, vår stolta flagga, liksom han, med fröjd. Här skall den fladdra ut med prakt och ära, här skall den vaja, vår bedrifts signal, och om vår mödas seger vitne bära till nejderna omkring, till slätt och dal; och hälsning från oss alla skall den bringa till dessa bygder, kära för enhvar, dit ungdomsminnena sig luftigt svinga, dit hoppet liksom till sitt svalbo far. I dessa tjäll, dit våra tankar ila, det månget hjerta finns, som huldt och ömt med oss bar längtat utan ro och hvila till detta ögonblick, i fjerran drömdt; der finnes, — vi det veta, månget öga, som följt oss på vår vandring steg för steg med dessa milda bickar mot det höga, den tysta känslans bön der läppen teg! Det modrens kärlek var, som svärmiskt drömde med oss om denna segerns ljufva stund, som för det enda: sonens lycka, glömde sig sjelf, allt annat uppå jordens rund! Det var en systers ömhet, som oss följde med ängslig blick i äfventyrets land, men, som när framtiden i moln sig höljde, dock vinkade oss mod med kärlig hand. Det var kanske, hvad man så gerna hoppas, — och hoppet är dock alltid värt till slut, skönt i sig själ som rosen, när den knoppas, slår än i verklighet det aldrig ut, — det var kanske en Tredje, — någon tärna i känslans, liksom i sin fägrings vår, som, hemligt rodnande, dock redan gerna i tanken kransade sin älkslings hår. Och derför Er, — I mödrar, systrar, brudar! — vår segerfanas hälsning främst i dag! Här både Roms och Hellas alla gudar sig måste böja för en högre lag; Filosofien sjelf bär måste vika. — med undantag utaf det skönas blott! Är dagen vår, så är den er tillika, är lagern vår, — I han deri er lott. Ännu i går de Nio och Minerva oss höllo fängslade i sina nät, — i dag, förlossade och frihetsdjerfva, vi bylla Gratiernas majestät, men Gratier, hvilkas anor sig förlora i Nordens saga och mythologi! — Du Ingeborgs och Nannas systerflora, I blonda rosor! Hvem, om icke — I? ss om omm frn massa dansar ondan