i befälet af Rossel, som nämndt är. Denn hade äfven varit officer i franska armön oc deltagit med utmärkelse i hela kriget. Miss nöjd med Verszilles-regeringen, sotn icke vill pccpptera, dan gtad är öfverste han erhbålli f Cembetta, kastade han sig i armarne p kommunen. Efter affärerna vid Issy begärd han sitt afsked och en cell på fängelset Mazas Dagen derpå, då han skulle tagas för at föras dit, hade han rymt. Delescluze, sov hade tillfrisknat, tog nu affärerna om han och det på sådant sätt, att Versailles-arme: den 21:a på aftonen var i Paris, ntan at bgentligen iöta något mötständ, åtlinston icke de två första dagarne. Striderna i Bel leville, Ja Villette och Saint Antoine blefv sedan blodigare och räckte ända till den 29 då först allt var slut. Delescluze (som stu pade på en barrikad) var journalist af der föda Skola, liksom de fleste af dem son Daft makten i hand och ledt det hela, såson t. ex. Pyat, Jules Valls etc. Flourens, som blef dödad den 2 April, hade äfven vari journalist, men var ursprungligen vetenskaps man. Hans fader hade varit ständig sekreterare vid PAcademie de la France. Sonen hade redan som helt ung flera gånger under fadrens sjukdom eller frånfälle skött denra plats och gjort sig bemärkt för sin utmärkta skicklighet och sakkännedom. Han utgaf dessutom flera böcker som riktade hela den lärdg allmänketenö blickar på honom. Då födrön dog, troddes det derför allmänt att sonen skulle bli hans efterträdare. Han trodde det sjelf. Detta hopp svek honom dock; till följd at sina republikanska åsigter, som man redan då kände, blet han förbigången af en annan. Han lömoade då Frankrike. Han reste till Orienten för att studera seder och brak der, Der uppsatte han två tidningar, nemligen YEtoile d Orient och sedermera Courier dOrient. Dessa tidningar indrogos emöbllertid snart och Flgarens reste till Athen fåmt sedermera till Creta och stred der uti insurgenternas leder 1866. På sista tiden af kejsarens regsaring arbetade han i Rocheforts tidning la Marscillaisen. Vid oroligheterna, som voro straxt före krigets utbrott, blef han såsom delsktig deruti dömd genom la Haute Cour de Biois till straffarbete. Han lyckades då att rymma; Den 4 Sept. återkorh an till Frankrike och erhöll b-fälet öfver fyra Bolleville-bataljoner af nationalgardet. Den 10 Oktobar anlände han i töten af sina bataljoner till Hötel de Ville för att begära att Trocha vidtog de energiska mått och steg som stäliningen då kräfde. Efter denna affär blef han arresterad vid OCretiel samt insatt på Mozas, Folket tog ut horom derifrån den 19 Mars,: då han erhöll ett nytt bafäl inom nationalgardet. En gensdarm klöf hans oroliga skalle med sin sabel och på så sätt slutade han i blomman af sin ålder — vid 33 år. Blanqui och Felix Pyat voro begge två journalister. Boggs hafva flera år ar sitt förutgångna lif varii fängslade för politiska förbrytelser. Bianqui är för närvarande uti Versbilleg, dömd till döden, men skall innan han ondorgår sitt straff konronteras med sina medbrottslingar för att man må komma underfund med trådarne till den härfva, som tyckes vara spunnen öfver hela Frankrike Atminsione, om icke örver hela Europa. Om Felix Pyat vet man ännu icke hvar han är; troligen är han gömd uti Paris, ty att ondkomma nu såsom Paris är bavakadt, lärer öra till omöjligheterna. En del af de felererade hade flytt in på det af preussarne ckuperade området; de togos genast. En tor del af dem uppgåtvo sig vara från Elass och Lothringen, troende sig derigenom ria, då de voro uti sina nyalandsmäns hänler. De blefvo, sedan man af deras papper fvertygat sig om, att de voro numera tykar, genast srkebuserade, och de öfrigr sänles till Versailles. G. B.