mo 4. OEM VYRDA MUVPJVRURTY, BV församlingen skulle uttala sig mot den doktrinen, som framkallat de skändliga tilldraelserna i Paris samt att församlingen skulle fullständigt sluta sig till chefen för den exekativa makten, som gjort ett så värdigt bruk af den honom gifna fullmakten. Picard Jofvade att få dagar derefter tramlägga lagförslaget angående de nya valen. Independance anser att hertigens yrkande helt enkelt går ut på att få prinsarnes af Orieansval godkändt af nationslförsamliogen och Figaro yttrar i ea artikel sin öfvertycelse vara, att Frankrikes räddning beror på att fusionen mellan de begge tourbonska grenarne blir en fait sccomgpli. Om maseakero i fängelset La Roquette meddelar Moniteur Uaiversel tvenne korrespondensor, den ena af avbö Lamazon, vicaira i Madeleinskyrkan, det andra från en sergeant vid 106:te nationalgardes-bataljonen vid namn Evsrard, hvilka båda två suttit arresterade i La Roquette, men a? hvilka den förre kom lös på Pingstdagen jemte 10 prester, 40 zorgens de Ville och 82 soldater, derigenom att de, som förts ut ur cellerna för att skjutas, gjorde myteri och barrikaderade sig i en afdelning at fängelset med medrasser samt försvarade sig mod jernstänger och dylikt som de fått fatt i samt på detta sätt höllo ut tills kl. 5 på e m. då den stora barrikaden utan ör fängelset togs art Versaillestroprerna, som ge: ast satte sig i bepg af densamma. Vi meddela här Evrards bref, så lydande: Onsdagen den 24 Maj kl. balf 8 på aftonen kom fängelsedirektören Lefrarqais, en namne till den bekante medlemmen af kommunen och som sjelf tillbringat sex år på galcrerne, marscherande med 50 insurgenter till det galleri, der de förnämsta fångarne befunno sig. En officer öppnade hvarje cell och förde ut först erkebiskopen och så efter hvarandra br Bonjean, abb6 Allard, jesuiterpatres Dncondray och Clair samt abbe Deguerry, astor i Madeleine. Fångarne fördes nu ned utör den sakta sluttande väg som går fängelset rundt och hvilken var garnerad med nationalgardister, hvilka mottogo fångarne med förolämpande ord och åthäfvor, som jag ej vill nedskrifva eller beskrifva. Mina olyckliga kararater fördes ned på gården utanför sjukhuset, der ett detachement soldater med gevär stod uppstäldt och väntade på dem. Monseigneur Darboy stspplade framåt och ban vände sig till sina mördare med bön om förskoning. Två af dessa män gingo fram till erkebiskopen, och i ena kamraters äsyn knäböjde de för bonom och bådo om hans förlåtelse. Piötsligt rusade de andra insurgenterna fram till dem och stötte dem tillbaka under förolämpande förebråeiser och derpå vände de sig till fångarne, mot hvilka de riktade de häftigaste uttryck. Befälhafvaren för detachementet, som till och med skämåea häröfver, befallde tystnad och under en grof ed röt han till dem, att de kommit för att skjuta de der karlarre, men inte för att skälla ned dem. Iosurgenterne blefvo tysta, och på order af befälhafvaren laddade de gevären. Abbå Allard ställdes nu mot muren och blef först skjuten; derpå kom monsigneur Darboys tur och ban föll ned död, och så skötos de andra sex fångarpe, alla visande lugn och mod. Abb Deguerry visade väl någon svaghet, men den kom sig mer af hans klena helsotillstånd än af fruktan. Efter denna tragiska afrättniog, som utfördes i närvaro af blott ett antal. af dessa banditer, blefvo liken lagda på en transi portvagn, tillhörig jernvägsbolaget och reqvirerad för detta ändamål, och forslades på den till Pere La Chaise, der de lades ned i la forse communs sida vid sida, utan att man brydde sig om att skotta jord öfver dem Hur brefskrifvaren sjelf kom lös berättar han sålonda: På Pingstaftonen d. 27 Maj kom Ferrt, mediem af kommunen och delegerad för allmänna sikerhetsutskottet, till fångelset och släppte lös alla fångar eom jer på bestraffning. De erhöllo gevär och r, och kort derefter började morden inkta fångar, bland hvilka voro j: 56 som slia blefvo dödade. Fem genspå sjukbuset, undgingo blodbakl. 7 öpprade fångvaktaren LanJI cellerna — de nynniformerade sntivgen ba varit druckna eller i blodiga arbete — och uppmanade sig bort för att rädda sina lif. pmeaning skyndade jag och många l; ! l Å I Å gardistervpa m. ! iröttnat vid s j fångarne att ck 4 Följanda han i ndra ut genom portarne och vi befunno ossidet , rla. Erkebiskopens och abbå Deguerrys lik haiva : återfunnits ock dlifvit balsamerade; de skola sc ställas på lit de parad. Deguerry, född i . Lyoa 1797, var a schweizsk härkom:t; han ; var pastor i S:t Eastache och en af de mest ; aneg0da prester i Paris: Ar 1861 — tillbjöd , Dp G F ( l t t t 4 l a I f s S kejsaren honora biskopsstolen i Marscille, hvi!ker han dock ej ville mottaga. Från 1860 var han den I liga prinsens relig onslä sare. Han har skritvit flera arbeten i reliion, hvilka bleivo po. utära när de för många är sedan uttormao och äro det ännu i dag. Den här ofvan i Versailles-trefvet omtalade ny2 inrik etern — Picard har blifvit utnämnd till direktör för franska banken — deputeradea Victor Eefranc, är född 1809 i departementet Basses Pyrenbes; han är en moderat repubiikan, hvilken redan 1848 spelade en framståerdo roll såsom gereralkommissarie för republiken och var vän till Cawaignac. FBiter statskuppen 1851 drog ban sig från, politiken och lefde som advokat i Paris. A-ea 1853 och 1869 uppträdde ban åter säsom kaosdidat till lagstiitande kåren för Les Landos, men misslyckades bida gångerna. Iarikesministern Picard — förut den mest populäre af Paris repablikanska representanter i lagsti:ilande kåren — ådrog gig det konservativa partists hat genom den roll han spelat i regeriogen sedan dena 4 Sept. förra året. Han hörde således till Septembermärnen och hur nationalförsamlingens majoritet är stämd mot dessa män finner man af en konservativ korrespondens från Versailles till 13 Nord, hvari det heter: Det är icks nog med att hrr Jules Favre, Picard och Simon i talaretribunen erkänna sina synder; innan de falla måste de fullständigt beröfvas de återgtoder af popularitet, som de erhållit genom att förneka och kullkasta de principer, på hvilka landets välgårg och kraft hvila. Det törsta straff desekola undergå är, att de sjelfva skola utföra bestraffandet af de skyldige och framlägga förslag till förebyggandet af dylika uppträden framdeles. Uader kela sin politiska bana hafva de ailtid fikat efter folkgurst; d3 bafva på talaretribunen instämt i fribetssånger och satt sig upp mot lagarne. De böra derför nu afsluta sina roller med att fise hor de bestående lagarne bli strängt lämpade och genom sina egna drakoniska förslag skola de skaffa garantier för den tid som komna skall. Först eedan de löst denna uppgift kan det bli dem tillåtet att draga sig tillbaka till mörkret., Till och med tidnivgar, som eljest äro gynnsamt stämda för den nuvarande regeringen, medgiiva, att Piard och hans vänner näppeligen ära på sin lats när det gäller en restauration af stats-; AR RN Mn t Dr ee MW tabs 2 rn a MM