jag mäste, tänkte jag, kosta hvad det vill, försöka komma in i Paris på fullt allvar. Det lyckades. Klockan sju i går afton passerade jag åter in genom den förstörda porten vid Point-du Jour. Jag tog vägen framåt käerna, hvilka voro i det närmaste folktoma. Här såg helt annorlunda ut, än då jag, tre dsgar förut, hade passerat samma väg, under den heta bataljdagen, då striden stod på Concord2. Då var här öfverfullt med militär och med hela det krigiska litvets rörhghet. Nu var allt detta försvunnet, men kriget, hade dock ej upphört. Öfver Seine och broarne låg en tjock rök. Brandlukt kändes på långt håll. Genom Avenue de Montagne kom jag till ChampsEiys6es, såg qvarlefvorna af en barrikad vid Rand Point, och på andra sidan Place dela Cozcorde reste sig de svarta nakna murarne etter det slott, som för ett par dagar sedan änou var Tnuilerierna. I allterna vid ChampsEiysbes syntes ej tillsammantaget ett dussin personer. På gatorna i Faubourg SaintHonor6 passerade jag förbi en och annan upp, som samtalade med ängsliga blickar och oroliga åtbörder. Jag anmärkte att hvarenda källarglugg var tillmurad och erfor att det kom sig deraf, att insurgenternas qvirnor ännu dagen förut öfverraskats, då de kastat fotogån ned i källrarne för att sedan med luntor och tändstickor sätta husen i brand. Jag tog dessa uppgifter för foster af en uppskrämd fantasi och åtminstone för en öfverdrift, vid hvilken man ej behöfver fästa sig, men har i dag af fullt tillförlitliga personer hört dessa uppgifter bekräftas. Afsigten har heit enkelt varit att bränna hela Paris. Ettstortantalaf dessa mordbrännerskor har blifvit fusiljeradt. Här och der påträffas deras lik. I den familj, hos hvilken jag funnit ett så gästfritt mottagande och der jag under en tid af fasa och oerhörda gräsligheter :åtnjuter alla fördelarne af ett älskvärdt och bildadt hem — hvilken motsats mellan lugnet här inne och de förskräckliga tilldragelserna der ute i staden! — har man berättat mig saker, om hvilka en främmande aldrig skulle kunna göra sig föreställning. Jag skall, så snart jag hunnit något orientera mig, försöka att gifva en sammanhängande framställuing af da senare dagarnes rysliga händelser. I går afton oroades Paris af en ny, förskräcklig eldsvåda. Hela horisonten tycktes stå i lågor. Det lärer hafva varit magasiner bortåt La Villette, som brunnit och ännn brinna. Sedan ofvanståendse var skrifvet, har jag gjort en vaadring istaden. Här uppeiqvarteret är fortfarande mycket lugnt, och inger anledning till att detta skall förändras, men ännu för ett par dagar sedan rasade striden äfven här. Lävgs Boulevard Haussmann besköts Caserne Pöpiniöre vid Saint-Augustinkyrkan, och öfverallt å gatoraa fördes en häftig infanteristrid. Nu är det Ingnat. Icsargenterna äro drifna långt härifrån, men under det jag nu på förmiddagen gick utför Boulevard Malesherbes hörde jag kanonad från Montmartre. Men fortfor att derifrån beskjata Beileville. Framför Saint-Augustin synas ännu lemvingar af en barrikad. La chapelle expiatoire är föga skadadt. Insurgenterne hade ej hunnit med att rifva mer än några få stenar. Inga butiker äro öpgna vid Boulevarderca Melegsherbes och Haussmann. Inga omnibusar synas till och högst få fiakrar. Den som eriarar sig Paris under andra förhållanden, gripes af ängslan, Jag hade föreställt mig att här skulle se något annorlunda ut, att förtroendet och rörelsen skulle börja återkom ma; men ännu har detta tyvärr ej inträffat. De få personer man ser i portarne och på gatorna kasta skygga och misstänksamma blickar omkring sig. Ingen handel natarlig vis, och högst få lifsmedel att få köpa. Ingen vågar föra nägot till torgs. Hvar och en misestänker sin nästa för att vara mord bränvare. Det är ett fasaväckende tillstånd Vid den äadan af Boulevard Malesherbes, der Madeleine ligger, äro en del af träden nedhuggna. Kyrkan är stängd. Derföre:öll för några dsgar sedan ett gräsligt blodbad. Och burn ser Rue Royale ut? Från Madeleine är kela högra sidan af gatan till Rue Saint-Honore totalt förstörd af elden, Väldiga rökmon uppstiga ur ruinerna. Man tillåtes ej nalkas dem. Från Boulevarden passerade jag nedåt Rue Saint-Florentin och kom till hörnet af marinministeriet och Taileriesträdgården vid Rae de Rivoli. Den stora jättebarrikaden är äfven ej fullkomligt undanröjd. Jag gjorde ett besök i dess inre, der man fioner omsorgsfullt murade trappsteg och allt utfördt med verklig förkärlek för denna del af arkitektoren. Barrikaden är för öfrigt ssmmansatt af huggen gatsten samt tre och fyra hvarf stora tonror, hopmurade med fast cemebt och betäckte med tätt packade sändsäckar. ; : Genom barrikaden passerades jag ut på Place de Ia Concorde. Hela platsen är öfversällad med spillror, Lille-statyen, på Strasburgs-statyens högra sida, är sönderskjaten och bar endast underredet qvar. De präktiga kandelabrsrne omkring statyerne äro endast fragmenter numera, Deremot är marinministeriet och det s. k. gerde-menubles samt obelisken och de öfriga statyerne oskadade. ÖiverTunilerieg-terrassens mur synas tuogor och säandsäckar. Genom gallsrporten åt torget ser man de ännu rykande ruinerns af slottet. Men Rue de Rivoli! Der ger förskräckligt ut Ingen tillåtes passera. Finansmivisteriet brann änvu i dag kl. 12. Murarne hota i hvarje ögonblick att falla öfver gatan. Jag begaf mig bakom ministeriet, ät Rne Morthabor, men der var eldsläckningsarbetet FE NN PL AMÄomnutmanockan har bkammit ill