Bref från Frankrike. (Till Aftonbladet.) Paris den 27 Maj. Såeom man ser af ofvanstående, befianer jag mig för närvarande i Paris. Ännu i denna stund är insurrektionea icke fullzomligt kufvad. Jag anlände hit i går afton och borien stadsdel, der det är fullkonligt lagat. Någon kanonad bar jag ej hört under färden hit, men väl efter ankomsten. Det är ännu tidigt på morgonen och ionan jag begitver mig ut för att betrakta förödelsens styggelse, vill jag fortsättå min skildring af de senare dagarnes tilldragelser, sådana man kusnat i Versailles uppfatta dem och sådana jg sett dem ä:ven på närmare håll. Under dessa dagar har jag, såsom jag senast meddelade, dels besökt Paris, fastän icke förrän nu tillbragt någon natt här, dels vistats vid Saint-Cioud och i dess omgifningar, hvarifvån man kunnat betrakta branden i Paris i en så att säga allwän öfversigt. Jag anser mig icke behölva mera säga hvilken förskräcklig syn det varit. I mitt senasto bref var jag ännu ej nog herre öfver mina känslor för att kunna uppfylla en korrespondents pligt. Jag skalli dag försöka att gifva Attonbladets läsare ersättning för hvad då brast i framstälivingen. Söndagen var en liflig dag i Versailles. Jag har redan i bref till en annan tidning skildrat Rocheforts iotåg, folkets vrede mot demagogen och hotelser att siita honom istyeken, som ock den hänförelse, hvilken på aftonen gaf sig luft utanför prefekturpalatset, när bekräftelse meddeiades på det rykte, som låtit höra sig redan rågra timmar förut, att republikens trupper trängt ia i Paris. Då var det jubel i Versailles. Deanna belåtna sinnes-. stämning fortfor vader hela måvdager, ån avenyer och isvaneriset Avenue de Paris vore uppfyllde af menniskorAlia dessa menniskor meddelade sig med hvarandra, kända och okända, bildade grupper, nttryckie sina tillfredsstäilelse ötver att Frankrikes olyckor nu väl voro slutade och att en ny tid af lugn, arbete och möjlighet att reparera skadorna skulle från denna stund inträda. Framför artillerikasernen samlades täta grupper för att se de långar, hvilka i hvarje stund fördes dit. Slutiigen fanns ej plats mera i nyssnämnde byggsing, och de följande fångtransporterna skickades ut till lägret vid 5atory. . Många tusen fängslade insurgenter fördes på måndagen in till Versailles. Folket i Versailles hade förut mottagit dessa fåogar mod temligt lugn och detta ändrades ej hel ler på måndagen och tisdagen i denna vecka, men onsuagen var det annoriunda. Då hade underrättelsen om mordbranden i Paris hunnit hit, och så var folket ytterligare Uppretadt mot insurgenterne. Det höll på att taga en olycklig vändning för dem som 82nast fallit 4 troppernas bänder och fördes genom Versailles gator. Ohyggliga seener föreföllo ock, såsom då skomakaren Gaillard, barrikadarkitekten i Paris, ville fly från bevakningen, men dödades af ett bajonettstygn. Det skedde i Raa de Satory. Åtskilliga iosurgenter blefvo fusi:lisrade, men det stora flertalet skickas fortfarande till Belle-Isle och andra ställen vid kusten. Thiers uppgat för några dagar sedan att 15,000 fångar tagits och att antalet snart skalle sannolikt stiga till 20,000. Troligtvis är det nu mycket mer än 20,000. Under tisdagen fortfor stämningen att vara tillfredaställande och tillitstull. Kriget skulle nu sluta, troddes allmänt, men på oasdagsmorgonen erhbölio vi underrättelse om att Tnailerierna blifvit stuckna i band och att sannolikt äfvea Louvren med alla sina konstskatter skulie dela samma öde. Eit skri af fasa, kan man säga, gick gencm Versailles. Kammarens sanmsnkomst, som varit så högtidig cch förhoppningsfall ett par dagar förut, då med acklamation uttrycktes, att Thiers gjort sig väl förtjent em Frankrike, var nu mycket o:olig, och man såg bekymmer på allas anisten, Verkställande maktens chef kunde för rörelse ej tals på långa stunder, under det han skulle för nationalförsamlingen redogöra för sakernas ställning i Paris. Under en god dei af onsdagen och torsdagen uppehöll jag mig vid Saint-Cloud och såg derifrån huru det ena monumentet efter det andra fattade eld. Jag såg Tunilerierna briona, Hötel de Ville oppgå i rök, lågor öfverallt. Med en god kikare kunde man tydligt urskilja de förnämsta byggnaderna, men under onsdagen trodde jag länge att också Louvren brann. Det vat omöjligt att se annat från Saint-Cloud. Lyckligtvis var det dock endast Tuilerieraa. Louvrass rika konstsamliogar äre räddade åt den biliade veriden. Under mitt tillfälliga observatorium från skogshöjden; ucr det uuder namn af Diogenes lykta, bekantä tornet före stod, låg staden Saint-Oloud i rutaer. Man könde frakta att Paris skulle oezså svart vara en hög af ruiner, ännu förfärligare, såsom lemningar af en sådan stad. Lyckligtvis är danne frukten na öfverständedn Men jag