Bättiegångsoch Pollssaker. Brobergska målet. Sedan viintört den skrift, som öfverste C. Skytte ingaf till krigsrätter, anse vi oss också böra meddela den motskrift, som kapten Broberg vid krigsrättens sammanträde den 12 sistl. April ingaf. Den lyder sålunda: Med anledpöing af den skrift regementschefen hr öfversten och kommendören C. Skytte ingaf vid krigsrättens förra sammanträde härs:ädes, innan jag änhu biifvit tillkallad, får jag nu, sedan jag om densamma tagit kännedom, ti!l krigsrätten vördsamt anföra följande: Det tillvitas mig i denna skrift att hafva gjort angifvelsen, som föranledt detta mål, för att nedsätta regementets anseende medelst en falsk framställning af svarandernas i målet handlingssätt. Jag finner häraf, att det skäl jag förut under skriftvexlingen i målet derför anfört, och som torde få anses fullt berättigadt, blifvit helt och hållet förbisedt; jag får derföre i detta afseende hänvisa till detta skäl. Innan jag öfvergår till den saken hvarom detta mål egentligen handlar, bör jag, på gifven anledning dertill, erinra om, att jag aldrig påstått, att den med pensionsfonden förenade äldre kassan, som svaranderna sökt visa vara regementets lagliga egendom, tillkommit på något lagstridigt sätt, och att jag ej heller har, såvidt jag nu kan påminna mig, förut yttrat mig öfver motiverna dertill hos de män, som genomdrifvit öfverpermitteringssystemet; men efter denna senare fråga under skriftvexlingen i målet ofta blifvit af svaranderna berörd, och man förmenat att den tidens assevolantörer ansett såsom en frivillig gåfva af em allt hvad som tillföll pensionsfonden genom öfverpermittering, så vill jag nu yttra, att jag ej håiler för sannolikt, att dessa passevolantörer skulle frivilligt afstått så betydliga inkomster, zom här varit ifråga, om de ansett sig sjelfva till dera vara lagligen berättigade, helst deras egen ekonomiska ställning lärer varit långt ifrån lysande, och således väl åtminstone de utaf dem, som egde familjer, skulle känt sig manade af den skyldiga omtanken för dessa, att åtminstone mera sparsamt, än som skett, dela med sig af sina inkomster till en trupp, som dock icke var sämre lottad, än landets öfriga värfvade trupper, hvilka fingo åtnöja sig med hvad kronan bestod dem. Dessutom ökas sannolikheten för, att man redan vid pensionsfondens stiftelse insåg att man beträdde en förbjuden mark deraf, att det äldsta reglementet för fonden, likasom ett senare dylikt, ej med ett enda ord berört källan hvarifrån inkomsterna skulle härflyta. Att man vid en sednare tidpunkt, år 1845, haft fullkomligt klart för sig att öfverpermitteringen var lagstridig, derom vitnar ojäfaktigt en embetsskrifvelse af den 11 Mars 1845, angående pensionsfondens ställning, som chetsembetet på infordran aflåtit, antingen direkte eller genom annan embetsmyndighet, till byrån för utgifvande af Svensk Författning s-samling. Deri anföres, att vid 1844 års slut, utgjorde fondens kapital 5300 rdr bko; att pensioneringen derutur afsåg konstaplar och artillerister samt att ännu icke något egentligt reglemente för fonden kunnat upprättas och K. M:s sanktion underställas. Denna uppgift finnes införd uti Samling af gällande författningar rörande armån, dess styrelse och förvaltning en författningssamling utgifven, såsom titelbladet derå angiver, -på K. M:ts nådigaste befallning och efter förutgången granskning i Krigskollegium, och som således är at möjligaste officiella natur. Nu var emellertid förhållandet med fonden vid slutet af år 1844 af den beskaffenhet, att dess: kapital utgjorde 48,000 rår rmt, hvilket styrkes af bilagda officiella handling; att den var afsedd till pensionerivg icke blott af konstaplar och artillerister, utan äfven af officerare och underofficerare samt, att den egde ett, af regementschefen faststäldt, fullständigt reglemente. Sannolikheten för att förmän, äfvensom att den embetsmyndighet, som det ålåge att granska regementets räkenskaper, skulle af nämnde författningssamling erfara pensionsfondens ställning, var naturligtvis i ögonen fallande, och man har derföre till den grad fruktat att medelst höga summor än närmare fästa vederbörandes blickar på denna fond, att man icke en gång vågat lemna kännedom om det större kapital än -det-angifna, som fonden då lagligen le. Att icke ett chefsembete, uppå anfordran, aflåter en vilseledande embetsskrifvelse med mindre, än att strängt befallande intressen derföre ligga till grund, behöfver knappast anmärkas: ag skall nu öfvergå till den delen af herr regements-chefens skrift, som mera berör min angifvelse emot svaranderna i målet. Deri anföres bland annat, att öfverpermitteringen endast möjliggjorts genom indragning af nägra honnörsposter. Antages nu att denna uppgift icke grundar sig på något misstag, torde dock sjelfva saken härigenom föga vinna, enär kronan afsett honnörsposter blott omessesssser es — ste -—