STOCKHOLM den 2 Juni. Förslaget till reglemente för städernas allmänna brandstodsbolag för fast egendom, Till Redaktionen af Aftonbladet. Med -anledning af den kritik Aftonbladet i n:r 112 och följande egnat förslaget till förnyadt reglemente för städernas brandstedsbolag torde tillåtas att, då hvarje sak bör betraktas från olika håll, för att icke blifva ensidigt bedömd, få framlägga nedanstående bemötande. Det är isynnerhet ur synpunkten af delegarnes af de etthundrafyratiotvå och en half millionerna försäkringsvärde inom de åttatioåtta städer och köpingar ifrågavarande brandstodsbolag omfattar, säkerhet, intresse och gagn, som reglementet blifvit omarbetadt; ty hvarken de åtta lappningarne af 1828 års reglemente eller 1860 och 1868 års förnyade reglementen, såsom pietetiskt stöpta i samma traditionella form, hafva föranledt den reda inom reglementsbestämmelserna, som företrädesvis bör förefinnas uti en författning, hvilken skall tillämpas ej allenast af män med grundliga rättsvetenskapliga studier, utan jemväl och i mångfaldigt större omfång af Personer, som nödgas sakna förmånen af all juridisk bildning. Att uti det nu gällande reglemente infläta allt hvad af de föreslagna förändringarne befunnits nyttigt och nödvändigt, skulle endast föranledt en ännu mer ökad förvirring, ej endast vid den förestående behandlingen å bolagsstämman, utan fast mera — derest det otroliga kunnat in träffa att bolaget antagit och K. M:t fastställt ett sådant lappverk — vid den blifvande tillämpningen. BSannolikast är dock att ett slikt förfarande af komitån skulle vid bolagsstämman dragit alltsammans, med sig i fallet af en förkastelse. . Den första anmärkningen, som framställes i sak, gäller 19 mom. 2. Ett deruati upptaget stadgande betitlas hvarken mer eller mindre än såsom drakonisktx; förtjenar den föreslagna bestämmelsen denna afskräckande benämning, så drabbar detta dock icke 1870 ärs komitå, ty 17 uti alla föregående och det nu gällande reglementet innehåller alldeles enahanda stadganden; men komiten har tilllåtit sig, som det synes likväl på goda skäl, och med behörigt fästadt afseende på särskilda motioner, att i någon mån föreslå förändriog uti den hitintills gällande bestämmelsen, angående procenten,. hvartill egendomsvärdet i allmänhet skulle kunna nedgå innan försäkring nedsättes. Af många skäl synes den föreslagna förändringen välbetänkt, och vi vilja endast angifva nägra. Då reglementet innehåller berättigande för försäkringstagaren att ej allenast belt och hållet för hela sin delaktighet, utan ock genom nedsättning af värdet, för någon del deraf ur bolaget sjelfvilligt utträda, äfvensom att, utan afseende på anledningen dertill, på grund af förnyad värdering erhålla ökad försäkring, fordrar konseqvensen att bolaget i sin ordning bör ega rättighet att, der försäkring befinnes högre än egendomsvärdet rätteligen är, äska nedsättning, en konseqvens, som ock alltid ifrån bolagets stiftelse varit deripnom, erkänd. Men det har ådagalagts att utsättandet af en gradmätare få egendoms värdefall är fullkomligt olämpligt; det gifves nemligen exempel derpå att brandstodskomitö ingått till bolagets styrelse med anmälan att fastigheterna inom en hel kommun i allmänhet fellit 25 proc. af värdet samt till följd deraf hemställt att nya värderingar måtte, för nedsättning af brandförsäkringsbeloppen, få ega rum; men styrelsen har förklarat, under åberopande af 17 mom. 3, att då värdet icke fallit till 2s:delar af försäkringsbeloppen, kunde den ifrågaställda nedsättningen ej medgifvas, derest försäkringstagarne sjelfva icke äskade nya värderingar. Hvarje afbränd egendom uti den här antydda kommunen, hvilken är försäkrad i städernas bolag, skall af bolaget således ersättas med 25 proc. utöfver sitt nuvarande verkliga värde. Månne ett stadgande, som berättigar till slik fördel, icke tarfvar förändring? Vi känna ett stadssamhälle, hvarinom fastigheterna så nedgått i värde, att i allmänhet icke halfva brandförsäkringsbeloppet kan erhållas i köpeskilling. Styrelsen har dock icke derom vannit någon kännedom och således icke funnit anledning antaga att egendomsvärdet nedgått till två-tredjedelar och derföre blifva försäkringarne orubbade. Samhället är aktningsvärdt och ifrån dess nuvarande fastighetsegares sida är intet dåd att befara; men låt en äreförgäten spekulant der inköpa en egendom, der anlägga brand, som lätt kan ödelägga snart sagdt hvartenda hus — och städernas brandstodsbolag kan dyrt få plikta för det nuvarande stadgandet i 5 17, mom. 3 af dess reglemente. Det vill nästan synas som skulle kritikförfattaren, fullkomligt följande styrelsepluralitetens tankegång, aildeles ha förbisett att reglementet behandlar bolagsangelägenheter, hvilka, i stöd af det nu gällande reglementet 5 76, 77, lagligen kunna förändras, ty eljest skulle väl icke kupna återupprepas dessa egendomliga åsigter om orubbliga kontraktsförbållanden bolaget och försäkringstagaren emellan. Så länge det emellertid lärer vara ett obestridligt faktom, att städernas brandstodsbolag utgöres af försäkringstagarne, af dessa och ingen annan, så lärer det ock vara deras fulla rätt att inom sig — h. e, — bolaget, göra de förändringar vare sig i försäkringsa 2 Lo ba dd tan nallen anm id FR