BISRTM Av UIDUAL.AD LI IUSUTIVIVIMTLI, SVA BIN BIN seglation öfver 20 procent. . SSR Tidningsöfversigt. Åfven bland våra landsmän, som befinna sig på andfå sidan om Oceanen, har den stora fosterländska frågan i det gamla moderlandet framkallat det lifligaste intresse. De svenska tidningarne i Nordamerika innehålla flera uppsatser både i obunden och bunden stil, hvari uttalas varma önskningar för det ekyndsan: ma stärkandet och ordnandet af Sveriges försvarskrafter och ovilja mot försvarsfrågan nibilister, Svenska Amerikanaren för den I Maj yttrar bland annat följande: Förkämparne för den negativa patriotismen i vårt gamia, kära Sverige — de äro, Gudskelof! inte många, och som ännu bättre är, Göteborgs Handels-Tidning är deras eneral — hafva under senaste dagarne gifvit med sig så tillvida, att de icke mera yrka på att landet skall vara utan sllt försvar. De ha inskränkt anspråken derhän, att organiserandet af detta försvar endast skall uppskjutas tills det varder för sent att bruka det. Åtgkilliga bland de skäl, som af våra fosterländska afviäsidare anföras — och det bör bemärkas att de samtlige föra republikanism och folkfrihet på tungan — äro rätt kostliga. Så andrager Hand.Tidn. för:den 5 April och utan allt slags reservasion, att den emottagit protester mot regeringens förslag till ny armö-organisation, grundade erpå, att den nuvarande armån skulle göras till ledare för en större styrka värnepligtige, hvaribland ingå många unga män med långt större bildning och öfverlägsen samhällsstälining framför ledarae ). Absurd som denna id må synas våra förkunnare af söndringens evangelium, har den dock i alla tider och bland allt förnuftigt folk blifvit tillämpad. För att göra detta rätt tydligt, så låt oss för ett ögonblick antaga att en filosofiemagister blefve satt i urmakarlära. Låt oss för faliständighetens skull än vidare antaga, att hr magistern vore son af en bland verldens ädlaste farstefamiljer. Tror nu någon förnuftig menniska att denne urmakariärling, på grund af sin större bildning och öfverlägsna samhällsställning, skulle vara berättigad eller skicklig att genast öfvertaga verkstadens ledning? Säkerligen icke. Krigarens yrke är icke mindre fint, icke mindre konstnärligt än urmakarens, och det har varit dessa raders nedskrifvare en sorglig pligt att åse hurusom ec rask, men obildad bondpojke uti det svenska gardets leder, i alla afzeenden öfverträffade sin sidokamrat, filosofiemagistern von P—, hvilkens betyg fullt motsvarade dem, af hvilka Handels-Tidvingen och konsorter kunna skryta. Vid skrifbordet och i studerkammaren bildas inga armåer. Lika gerna kunde man försöka att uppdraga en almpark i en drifbänk. Vi anse vårt frejdade fosterland hvarken böra elier behöfva taga exempel af Ryssland, som nyligen besvarat några liff:ändska vettvillinPn begäran, att deras provins måtte afsiås till yskland, med en order till petitionärerne att lemna landet, så kärt det dem vore att icke se sin egendom konfiskerad; men nog hade Sverige råd att undvara ett halft dussin af dessa försvarslöshetens försvarare, för hvilka ingenting är dugligt utom töckeubilderna i deras egen af rättshafveribegår öfverhettade hjernkammare. Amerikas Förenta Stater utgöra ju Handels-Tidningens ständiga föremål för tjusning och beundran. Må det värda bladets redaktion flytta öfver hit! Gustaf II Adolfs land skulle med Försynens hjelp möjligen kunna stå sig ändå, och inom kort skulle vi nog få höra lofsångerna öfver Amerika gå i en annan tonart. Inbillningen besitter icke större kraft öfver verkligheten här än i Europa. Medborgaren, som föröfrigt hyser stor ovilja mot indelningsverket, yttrar i en artikel bland annat följande: Beslutet om urtima riksdag har af ett par organer inom pressen gjorts till föremål för klander, ja, till och med för groft hån. På allmänheten liksom på den öfriga delen af pressen har detta beteende utöfvat ett pinsamt och vedervärdigt in tryck. Man frågar sig med skäl hvad dessa tid ningar — vi syfta förnämligast på Dagens Nyheter och Göteborgs Handelstidning — egentligen hysa för åsigter i den för landet så vigtiga försvarsfrågan. Då de båda flera gånger medgifvit att vårt nuvarande försvar icke är ändamålsenligt, kan deras afvoghet mot hvarje vidrörande af frågan om dess förstärkande endast af tvenne grunder förklarar. Den ena är, att de anse hvarje krigsfara för Sverige vara så långt aflågse, att äfven den mest glödande fosterlandskärlek kan öfverlermna sig åt en fullkomlig bekymmerslöshet i afseende å vårt försvar. Den andra förklaringsgrunden vore att fosterlandskänslan hos dem till den grad förslappats, att det är dem fullkomligt likgiltigt, antingen värt land förblifver ett sjelfständigt rike, eller i följd af oförmåga att försvara sig kommer i ett mer eller mindre direkt beroende af en annan makt. Denna sistoämnda förklaringsgrund synes tyvärr den sannolikaste. Och säkerligen bar det så förefallit hvar och en, som t. ex. låst Dagens Nyheters ständigt upprepade loford öfver de politiska och sociala förhållandena i Ryssland, att icke nämna samma tidnings sympati och beundran för den preussiska exercisstaten, hvilka känslor hos densamma gått så långt, att de rent af slagit in i det barocka. Ty alldeles uppåt väggurne är det verkligen att ådagalägga välbehag och beundran öfver det med brutalt våld genomförda tyska enhetsverket, samtidigt dermed att man hånar, begabbar och smutskastar skandinavismen, d. v. s. den opinion inom Nordens trenne riken, hvilken önskar, att dessa riken måtte så mycket som möjligt på fredlig våg närma sig hvarandra i socialt och, så vidt tillfälle dertill erbjuder sig, äfven politiskt hänseende. Det är en skam för vårt land, att. en tidning, kådan som den här åsyftade, kan ega så pas: många läsare som den verkligen har. i och — Förposten i Göteborg uttal genom en längre artikel följande äsi Uppenbart är, att Audra kammarens pluralitet, ander påtryckning dels af allmänna meningen i Stockholm, dels at hela den bätire delen af svenska tidningspressen, skola få ganska -svårt att vid en ny riksdag, heist en urtima, der inga andra atibildande eller pastisammanhållande frågor unna förekomma, fortfarande vidhålla en mening, som, för flertalet bland dem åtminstone, alltför nära sammanfaller med en grof personlig egennyttas lika oblyga som kortsynta anspråk. Skånska Posten uttalar sig på följande sätt; Regeringens åtgärd, min må säga om den hvad man vill, bär likväl vitne derom, att hon, fullt inseende vigten af frågans snara lösning, vill med förtroende ånyo vända sig tilllandets representäner, öfvertygad, som hoa synes vara, att den uppysia meningen i landet skall under den koria nellantiden utöfra en välgörande tryckniag på de representanter, som hittills synas hafva ämnat helt rå f