2) bringa en försoning mellan roge Ttiotetis chefer och s RR från Versailles till Iacep. belge, att tidnin garne i nämnde stad utfara i ankiagelser oc smädelser mot de personer, som sökt åväga en oc It ropas på, att insurrek i ter böra skjatas uta ringaste uppskof. Thiörs äoklagas redan, all denstund han ej velat skrida till arkeböss ringar i massa. Han har talat om de all männa lasgarnes tillämpnivg! Skulle icke d belägringstillståndet åtföljande specialla lagarn kommnuen, Öfveral Janvända:?, Sådara yttranden säldes på all håll. Psovinserna — heter det i korrespon densartikeln — förbanna kommunen med er ar häftighet, som icke kan vas. Det äl tillräckligt att väta, att de dontiterade af hö. gern, hvilka tillhöra lerdsbygden, nästan beskyllas för effall och förräderi. Då en skars fångar ioföres i Versgilles, skyndar bafolkningen från alla håll till för attse och smäda dem, stondom äfven för att söka misshandls dem, Mot kormunister, som i Peris gripas med vapen i hand, var order gifven att icke visa någoa skonsamhet; de skullo genast skjutas. Så har det gått med Vilioray, som arkebnserades vid militärskölan, Videre bar befallving gifvits att på stället skjuta hvarje beväpnad person eiler skara, som sökte kommna tt getom truppernas linisr. Denna befallniog ätördss at soldaterna utan ringaste skonsamhet. Äfven åtekilliga qvincor, hvilka hällt petroleum ned i källrarne octi dCeraftor ditkastat biinnande tändstickor — ett afinsurgenterna mycket a ; eld på hosen 1 Paris — hafva genast blifvit jokintna. I franska nationalförsamlingen hafva den 28 dennes Åtskilliga iagförslag blifvit framstälda. tt af dem begär en 17 kaing af orsakerna till upproret i Parisa. Tvende andra, som utgått från regeriogon, afse det eva att begränsa cheiens för exekutivmakten benådningsrätt och det snåra att återinföra det under kejsardömet gällands atadgandet om kaution för tidvingarne. Lzgförslaget om återappbyggande på statens bekostnad af Thiers förstörda hus antogs enhälligt. Telsgrafen — säger Indöp. belga — naderrättar 988 dock icke, on högera gått in på att i beslutet bibshälla benämningen chefen för franska republikens exekutiv.nakt., hvsrs utstryxande den förnt begärt tör att icke på förhsnd bestämma något om Frankrikes biifvande styrelseform, Döllingers uppträdanda mot ofelbarhetslogmen gifver förlfarande påfvev mycket att skaffa. Vid en högtidlig sudiens den 6 i desna månad, då ntom collsgium tkeölogicam äfven den romerska ar och medlemmarna af den forna megistraturen talriktinfonnit sig, yttrada han sin ovilja, sitt bokdiganda öfver Döllingers upptr aliande honom en olycklig prest, som, f af vetenskapens stolthet, gjort gomensa:a sak raed kyrkans iHonder och i Tyskland planterat upprorsfanan mot den heliga stolen — en förbrytelse, som rå mycket mera sniärtade påfe ven, som han för 12 år sedsn på ett vänskepligt sätt mottsgit Döllinger i Rom. Deremot berömde han biskoparnes samt tyska presterskapets och folkets hållnivg i det katolska Tyskland, Han trodde stt rörelsen snert szalle upphöra. Döllinger, hennes ende upphofsnan, hade förnt varit känd som en värdig prest, ech han villa särskildt bedja Herren för hars omvändelse. Slutligen tillkännagaf påfven sitt fasta beslut att, trots all revolationens gadlöshet, strängt och samvetsgravut utöfva sitt embete, och litasem för stt bedyra det, slög ban sig bärvid flere gånger för sitt bröst. I ea den 15 dennes daterad skrifvelse till kardinalkollegists de canus her han likaledes strängt uttalat sig mot professorerne vid universitetet i Rom, hvilka undertecknat adressen till Döllinger. Som denna skrifvelse är i hög grad betecknsnde för den ställning i hvilken påfven och i allmänhet den romerska hierarkien atår till vår tids sträfvanden, meddela vi här en del deraf. Mer än en gäng ha vi i våra bref uppmanat folkens styresmän att vid utöfvandet af sin ofvanifrån förlänade makt och ihågkommande sin pligt att skydda det borgerliga samhällot för dea förderfligaste pest — otron, aflägsna från offentliga lärostolar de män, hvilka icke endast med förakt behandla alla religiösa pligter, utan äfren, drifna af bat och inspirerade af satan, stympe, misshandia och bekämpa tron. Våra varningar blefvo utan framgång. Antingen vågade man icke eiler vilte icke upp resa en kopparmur mot dessa förhärjande framsteg, och sålunda tycktes det varattiliåtet att med förderfliga läror förderfva ungdomens sinnen och genom swädande, lögnaktiga och oförsynta dikter upp: hetsa dem mot tro, religion, kyrka, sakramenter, prester och allt som är heligt. Några af dessa vilsekomne, dessa de blindes blinde ledare, ha äfven trängt in genom brescherna på Roms murar för att göra vår olycka ännu värre. Till dem hajl några af de gamla professorerna i åtski!liga vetenskaper, personer af uppenbart dålig karakter, afl en låg natur och blottade på hvarje känsla af tacksamhet, anslutit sig, och desse hafva, sedan de undertryckt sitt samvetes förebråelaer och frånsagt sig alla religiösa pligter, gjort sig till en skotttafla för Guds vrede, ty han skall afforåra dem sträng räkenskap för det onda de förorsakat i Jerusalem. Vi hafva vidare oomotaägliga is på allag deras förderfliga afsigter och afskyvärda läror, hvilka tillställt Döllinger bref, fula af villfarelser, smädelser och otro. Väl är det sannot,ärsvördige broder, att före den stora dag, då Herren i tidernas fullbordan skal! kalla till och med dej rättfärdiga inför domen, agnarne icke kunna fullkomligt skiljas från hvetet; mon det tyckes dock vara i sin ordning, att det så fort som möjligt blifrer bekant för alla, att de, hvilka satt sinal namn under dessa gudl5sa adresser, upphört att vara katoliker och derför böra undvikas af alla katoliker. Åfven vi å vår sida bedja för dem, att de må gå in i sig sjelfva och skjuta ifrån sig den mörka afsrundslåran och, sedan de fördömt hvad de förut påstått, vinlägga sig om att med ord och exempel godtgöra den förargelse hvartill de gifvit anlednisg för sio nästa. Men du, ärevördige broder, drag försorg om, att aila prester i denna den katolska verldens hu!vudstad göras uppmärksammal på, att det åligger dem att icke försumma något tillfälle att hos den åt deras själavård anförtrodda ungdomen inskärga, att det alls icke är tillåtet att bivista några föreläsningar eller mottaga nå l son undervisning af dem, hvilka underskritvit denna förderfliga adress, men bvilkas namn vi icke anse vödigt att här upprepa, då de redan äro offent. liggjorda i tidningarne.s Den påfliga nuntien i Turkiet, Franchi, lär ha lyckats utverka en eftergift å turkiska iogens sida, Sultanen skall enligt de senaste underrättelserna ha auktoriserat den balia som: afcer reglerandat ar de terländska kristnes kyrkliga f dock med äts modifikat ska bisk