fedleiil al Interhåtiotale öh hade unde kejsaredömet ett arfvode af 500 francs i må nadea fär att tillhandahålla regeringen un derrättelser om Internationales görande oc låtande, — Rochefort har redan undergåt ett förbör i Versailles, hvarvid han visad sig mycket upprörd. Han hade på sig 500 francs i guld samt en mängd pretiosa, me ej andra papper än ett pass, utfärdadt tö icomte de Lugay, sägom det rätta namne år på den gtistokratiste utgifvaren af E Lanterne och Mot d Ordres. På polisbyrån i Versailles ligger uppslege ett alvum, i hvilket finnas fotografinorträtte af kommunens medlemmar samt af de mes framstående upprorsmännen; hvarje totogrs! är åtföljd af ett noggrannt signalement. P: alla polisbyråer i trakten af Paris finnas af tryck af fotografierna och dylika hafva också Htdelats till de Kögre offigerarne vid fältgen darmeriet. Enligt en skrifvelse af den 21 Maj frå Frankrikes hufvudstad till Indep. belge lär: flere medlemmar af insurrektionsregeringen såsom Felix Pyst, Rance, Paschal Grousse och Vesinier natten till ofvanuämoda dag hafva i ballonger lemnat staden. Deras två loftskepp sägas Hafva blifvit af vinden fördes mot sydost. Sedermera hafva ryktön vetat att oznämne, att Pyat och andra af kommunens ledare snkommit till Biässel Man vet dock ännu icke något bestämdt härom, och ofvannämnda berättelse bör väl icke arses synnerligen tillförlitlig. Times korrespondent berättar ja, att Dombrowski undkommit, då det deremot ur annan källa uppgifVes, att han blifvit tillfångategen och skjuten. Vid det engelska geografiska sällskapets senaste möte pediade sällskapets ordförande, den lärde sir Roderick Murchison, klubban och öfvarlemnade den till sir Henry Rawlinson. Sir Roderick hade varit sällskapets ordförande sedan 1843. I tyska riksdagens sesgion den 25 Maj förekom till tredje behandiing fråg.n ov förenandet af Elsass och Lothriogen med det tyska riket. Bland dem som motsatte sig lenna törening var deputeradez Bebel, som helt enkelt yttrade, att auvexionen vore ett brott. Forst Bismarck tog mycket i!la vid sig med anledning af detta ytirande och utfor på ett sät , hvarom mal kan göra sig något begrepp, då National-Zeitung anser sig böra med dessa ordalag vända sig till bocom: Dagens session antog mot slutet en myc stormig karakter; den ton furst Bismarck anslagit verkade antändande. Rikskansleren hade ånyo sin heta dag, och om han också ej direkt botade med att afgå, så förklarade han åtmninstone, att han ej iser ville ha något att skaffa med Elsass förvaltning i fall riksdagen bölle fast vid de iöreslagra ändriogsrae beträffande tiden under hvilken diktatoren skulle räcka samt Elsass belastande med statsskald. Furst Bismarck försätter understundom genom sitt uppträdande riksdagen i en mycket pinsam belägenhet, hvilket denra så mycket mindre förtjenar som den är böjd att erkänna den betydelse vår statsmans röst eger. Alven i en absolat stat har väl knappt en statsman intagit en mera deciderad position än i vår stat furst Bismarck under de senare åren, trots den parlamentariska represectatioaen, i förenicg med hvi!ken han skall handia. Hans röst har, såsom deputeraden Lasker riktigt framhöll, varit så väsentligen afgörande, att den sedan ett halft år herrskande tanken i Tyskland att annektera Elsass till Preussea blifvit trängd i bakgrunden och vid riksdagen ej blifvit upptagen. Att riksdagen ej fäster afseende på honom, ken väl rikskansleren ej på allvsr vilja säga, men hans barska oppträdande i dagens session var så mycket mindre rättfärdigadt som riksdagen icke varit i tilifälle att företaga andra läsningen af förslaget rörande Elsass då han deitog deri. Farst Bismarck begär ofta nog i riksdagen ett stöd för sin politik — må han ej borttaga hållningen och kraften hos dstta stöd! Hens uppträdande i dag var i detta hänseende i hög grad beklagansvärdt., Men redan dagen derpå var riksdagen på god fot med furst Bismarck igen och det beslöts att Bismarcks diktatorskap skulle räcka blott till den 1 Januari 1873, hvaremot beträffande skuldsättningen för rikslandet medverkan af riksdagen först då skulle inträda, om ElsassLothringen kontraherade skulder, hvilka skulle tillika belssta riket såsom sådant. Från Spanien meddelade vi ilördagsbladet något rörande cortes-ledamoten Roque Barcias arresterande, såsom misstänkt för delaktighet i mordet på Prin. Times korrespondent i Madrid skrifver den 17 Maj om samma sak och anför åtskilliga förhåilavden, som äro karakteristiska äfven för det nuvarande Spaniens lagskipniog och hvilka äro värda att meddela. Korrespondenten, som må sjelf svara för sina meddelanden, ekrifver: Ransakniogar här i landet ha alltid förts med den största hemlighetsfullhet, man får ej veta anledningarna till misstankar mot en anklagad eller huruvida några anledningar alls finnas. Fördelar vunnos visgerligen genom den senaste spanska revolntionen, men offentlighet vid rättegångar, det vann man icke. En simpel order eller warrant af fredsdomaren, grundad på vitnesmål eller icke grundad derpå, är tillräcklig för att förpassa en den mest ansedda person till fävgelset och der får han sitta i månadtals, utan att undersöknivg töretages och utan att under tiden allmänheten får veta bhurovida ban är skyldig eller oskyldig. Detta är ja ett upprörande missbruk, som med snaraste borde afskaffas, Jag läste i går i en tidving om en karl, som blifvit häktad såsom misstänkt för stö!d. Han satt sex månader i fängelse ionan ransakniog företogs med honom, han blef förklsrad skyldig och dömd till tre månaders fängelse, men som han redan suttit fängslad i sex månader, så blef han ställd på fri fot samma dag han blef dömd! Roque Barcia lemnade ej ett enda ögonblick Madrid efter Prims mördande i sistl. Dec. Han fick gå lös och ledig till en dag i förl. Mars månad. då han plötsligt arresterades på gatan och fördes till Saladero. Der sitter han ännu och kommer sannolikt att sitta der flera månader, tills kanske en vacker dag han blir tillsagd att gå sin väg, emedan man ej kunnat få reda på att han begått något brott. Så har deti gått med dussintals personer, som varit häktade för samma brott, eller delaktighet i mordet på Prim. Wågra ha blifvit häktade