pm att anordna offentliga böner, så är det efallning, uppmaningen dertill må vara aldrig hyggligt affattad. Hvad mig angår, så vill jag religionsfriheten, samvetsfribeten bevarad å hv man, men jag vill icke att en politisk församli befattar sig med att utdela order i religiösa ting ned ett drd!. I grön eh lagstiftande församlit icke ett concilium. Grefvs de Melun, vändande sig mot Langloi För att yttra sig öfver kristliga angelägenhet måste man sjelf vara kristen. (Bifall och protest från alla håll) Man talar här så mycket om få het, men i grund och botten är det fråga om a taga friheten från andra. Må det stå hvar oc en fritt att på det sätt honom synes begära e slut på det medborgerliga kriget, men icke ke man undertrycka hos majoriteten i församlinge den känsla, som i dess bjertan är framför and: rådande. : SSE alrikå röstek: Slät på debatteni Flere röster från venstern protestera mot att d batten afslutas. Presidenten låter omröstning om debattens a slutande företagas. Man beslöt att den var elutac Emanuel Arago: Våra samveten bjuda oss a icke votera. Presidenten tillkännagifver, att Ducuing inlemns ett amendement, enligt hvilket äfven i Temples (så benämnes i Frankrike protestanternas kyrkor synagogorna och mosköerna samti kyrkorna (nam net Eglises ät reserveradt för katoliker) skull hålls böner. (Stor uppståndelse, åtskilliga de monstrationer.) Nu skreds till votering i hufvudfrågan. Tamul tet är stort. Venstern afhåller sig från omröst ning. 417 röster afgifvas för bönerna, 3 mot dem De sista tre voro Lon Say (redaktör i Dåbats) Colas och Dauphinot. Den explosion i en patronfabrik i närhe ten af Maretältet i Paris den 17 dennes hvarom telegrafen förmält, skildras dager derpå af Times korrespondent på följands sätt: . Dånet af en förfärlig explosion hördes kl. om kring en ävärt till 6 i går i hela Paris. Jag sat td en boulevard och skall icke lätt glömma der allmänna bestörtning, som skrällen förorsakade eller de orimliga förklaringar deröfver, som ge nast gjordes. Några antogo, att Versailles-trupperna hade sprängt en del af ripgmuren. Andra trodde, att fästet Montrouge sprungit i luften. Några få, som iakttagit, att ljudet kom från ctt annat håll inne i staden, förmodade att en barrikad blitvit förstörd, och uppstämde det vanliga OR på förräderi. — Det blef en rusning åt det håll, bvarifrån ofantliga pelare af tjock rök stego tipp i luften, och med förunderlig snabbbet flög natt tinderrättölsen från mön tillmun, att Rapps patronfabrik i grannskapet af Marsfaltet sprungit i luften. Det påstods naturligtvis genast, att mördarne i Versailles hade sin hand med i spelet, och dagens Journal Officiel yttrar sig på ett sätt, som om intet tvifve! funnes om den saken; men det är ej sannolikt, att den verkliga orsaken någonsin skall bli känd. Vid en stor krutexplosion har ingen, som befinner sig tillräckligt nära för att afgifva en trovärdig berättelse om hvad Both händt, någon utsigt att öfverlefva den. Det är sannolikt, att olyckshändelsen var helt och hållet tillfällig, ehuru det obestridligen är en något misstänkt omständighet, att då de arbetare, som användas i fabriken, vanligen lemna sitt arbete kl. 6, slutade de i går kl. 5, likasom om något slags vink om faran bade spridt sig. Det var naturligt, att man till en början trodde, att vid den d — kl. omkring en qvart til 6 — då explosionen skedde, alla ännu voro vid sitt arbete, och till följd bäraf satte man allmänt tro till berättelsen,; att nägra hundra bade omkommit. Lyckligtvis undkom största delen, derigenom att de ovanligt tidigt lemnat fabriken, och de dödades fintal beräknas nt på en höft till 100 å 150. Antalet af dem, som blifvit mer eller mindre svårt skadade, skall sannolikt aldrig bli kändt; ty tusentals kulor flögo omkring åt alla båll och träffade personer, som befunno sig många hundra alnar från explosionens skådesplats, under det att andra krossades af nedrasande delar af hus, eller blefvo skurna af söndersprungna glasrutor, som nedföllo i massor från fönstren. Jag kunde ej komma till den tomt, hvarpå fabriken stått, innan den var nästan helt och hållet rensad från stympade, nedsvärtade pr eller snarare stympade delar af kroppar, med hvilka den varit tätt öf Yersållad; men ögonvitnen berätta mig, att det var ett skådespel, som det vore omöjligt att beskrifva utan att förorsaka edra läsare iilamående. Jag måste låta dem sjelfva föreställa sig anblicken af en plats; på hvilken mer än hundra kroppar, dm af eld och slitna i stycken, lem från lem, okstafligen hade regnat ned från en stor höjd i luften. Jeg sår sjelf — och jag bekänner, att jag eljest icke skulle ha trott det — en half kropp tagas ned från taket på ett af de högsta husen i grannskapet, upp på hvilket den måste ha blifvit kastad nedifrån marken. Men hvad gom mest förvånade mig, och hvilket är mindre at att tala om, var, huru fullkomligt fabriken hade blifvit icke blott förstörd, utan så tillintetgjord, att TR ett spår deraf syntes till. Man såg sig uodrande omkring, förgäfvessökande upp: täcka hvarest den stått. Några fåförk.loade bjelkar, en eller ett par pölar med smält bly, som åter stelnat, otaliga lemningar efter patronhylsor samt här och der askhögar var allt hvad som fanns qvar af densamma. Ännu märkvärdigare var kanske förödelsens stora omfång. Då vi gingo framåt gatan funno vi nära en half (engelsk) mil från fabrikeh, att kvappt ett enda fönster undgått förstöringen. Gatan var tjockt betäckt med glasbitar. Närmare, men ännu på flera hundra alDars afstånd, hade taken på några af de mindre starkt byggda husen ramlat in, och på andra visade stora remnor att äfven väggarnes solida murarbete bade gifvit vika. En rad af bus, kanske ungefär trebundra fot från fabriken, hade blifvit helt och hållet urröjda, såvidt man kunde sluta till utifrån; Det var ej tillåtet att gå in i dem; emedan de voro så skadade, att man fruktade de unde rasa i hvad ögonblick som helst; men om man skådade in genom fönstren, fann man att knappt någon enda möbel var hel. Hvarje rum var en ruinhög, mycket lik dem jag sett sedan en bomb -kreverat der. Förunderligt nog undkommo dock några af invånarne i dessa hus vid lif, Jag hörde en qvinna beskrifva huru hon höll på att kläda sig, då skakningen inträffade, och huru hon först våldsamt: kastades framstupa, men dock var i stånd att genast komma på fötter och springa utför trapporna. På marken utanför huset fann hon några sängkläder, som kastats ut genom fönstret, och kunde skyla sig med dem. till dess en medlidsam grahne lånade henne en underkjortel. Händelsen med henne stöter mer på det löjliga än på det gräsliga, men jag bevitnade många hjertslitande scener, då personer, som råkade vara borta när explosionen skedde, kommo jlande, andfådde och ängsliga, för att höra, hur det gått med deras slägtingar och vänner. Det förfärliga svaret gafs ofta med en butter skoningslöshet, som förvånade mig såsom ovanlig hos fransmän; men saken var, att alla voro för förfårade och dystert stämda för att tänka på att välja. ordalag eller söka dölja någon tanke,l som låg dem närmast om hjertat. Jag hörde en stackars qvicna ganska lugnt berätta, att hen-: nes man omöjligen kunde ha undkommit, emedan man hade sett honom nära intill fabriken. En an-: nan deremot, som bar omkring en liten barnhalmhatt med vackra röda rosetter, en besynnerlig kontrast mot de svarta ruinerna rundt omkring, och ifrigt frågade alla, om de hade sett ett barn med en dylik hatt, var något lyckligare, om man kan säga, att det är någon lycka att ända till sista ögonblicket vara okunnig om en verklig olycka. Ett par beskedliga menniskor gjorde sig det omaket att säga henne, att det enda barn, de hade sett, icke hade en sådan hatt, och hon gick vidare, tröstad få ögonblick, fi fortsätta sina a AR RR Väg